Debutantprisvinnaren på bokmässan ”Det finns ett väldigt lugn i en ko”
Intervjun tog avstamp i Sanna Samuelssons debutroman, ”Mjölkat”, som kom ut lagom till bokmässan i fjol. När hon i vintras tilldelades Debutantpriset för boken var det med nomineringen: ”För en sinnligt realistisk roman om kärleksfull längtan med doft av gödsel.”
– Det var en ganska lång process av att skriva ”Mjölkat”, det tog nästan tio år. Det började med att mina föräldrar flyttade från sin gård. De gick i pension så det var en ganska odramatisk händelse för dem men för mig var det en process av saknad och sorg. Då började jag skriva om den här ganska märkliga kvinnan, berättar Sanna Samuelsson som svar på frågan varför det blev just den här romanen.
Huvudkaraktären i romanen heter Ellen och i boken återvänder hon till gården hon vuxit upp. När de nuvarande ägarna inte är hemma bryter hon sig in, äter deras mat och sover i de bäddade sängarna.
– Hon är både en opålitlig person och en opålitlig berättare. Det var roligt att skriva utifrån det. Hon är en person som gör precis som hon vill även om hon kanske inte vet vad det är hon vill, konstaterar Sanna.
En röd tråd i boken är naturen och det omkringliggande landskapet. Hanna Grahn kallar den för ”en naturskildring av rang” och undrar varför den fått så framskjuten roll i romanen.
– Jag tror att jag är ganska uppmärksam på naturen och intresserar mig för den. Den blicken på landskapet har jag haft sen jag var barn, och det är en ganska kärleksfull blick.
Ett djur har en bärande roll i texten är kon. På frågan vad det är med kossor som fascinerar henne har Sanna Samuelsson ett snabbt svar.
– Vad är det inte med kossor? Det är ett underbart djur. Det finns ett väldigt lugn i en ko som är vackert på något sätt. Jag tycker det är fascinerade hur deras kroppar fungerar. De har en egenskap som inte människor har, att få gräs att bli energi som vi sedan kan ta till oss.
Ett annat tema i boken är skam och hur Ellen som barn skäms över att bo på en gård med föräldrar som är bönder. Under samtalet fick Sanna frågan om hur hon ser på det spåret i romanen.
– Barn är ofta väldigt medvetna om normer och vill vara så normala som möjligt. Jag upplevde det så i alla fall, att allt som var annorlunda stack ut. Jag vet inte om det var att jag själv var ängslig eller om det är en del av hur samhället ser på bönder. Det kändes spännande att utforska det i boken och skriva om den här miljön som jag själv lämnat.
