Viaplays nya ”Allt och Eva” är full av klyschor – briljerar ändå
Allt och Eva
Premiär: 21 april på Viaplay
Skapare: Johanna Runevad
I rollerna: Tuva Novotny, Joachim Fjelstrup, Sanna Sundqvist och Jason ”Timbuktu” Diakité med flera
Omdöme baserat på samtliga sex avsnitt.
Säg hej till Eva (Tuva Novotny) – en medelålders singelkvinna som tröttnat på att vara ensam. Nu har hon bestämt sig för att bli gravid. Eftersom en tilltänkt pappa saknas beger hon sig till Köpenhamn för att inseminera sig. På plats får hon se bilder på män och väljer en 194 centimeter lång blond kille med ljust hår och skostorlek 45.
Det är nu hon börjar trassla in sig i problem. Eva tar nämligen i ett oövervakat ögonblick en bild på sitt blivande barns pappa. Väl på hotellet bildgooglar hon, hittar hans rätta identitet och ännu värre – åker till hans arbetsplats.
Om hon träffar honom? Gissa! Här börjar en moraliskt tveksam men framförallt pinsamt jobbig historia om en superstressad och ambivalent Eva som förvirrar skorna av en stackars dansk man (Joachim Fjelstrup) som bara vill hitta kärleken.
”Allt och Eva” är till berättarstilen en klassisk svensk diskbänkskomedi som uppehåller sig kring den moderna svenskens vardag. Eva och hennes vänner är trasiga och fruktansvärt ensamma. I en dysfunktionell bubbla eldar de på varandras söndriga personligheter i något slags skev cirkelterapi utan mål.
Personligen avskyr jag Eva. Hon är en självcentrerad egoist som saboterar för sig själv, en vandrande Stockholmsklyscha, och jag tror inte att hennes personlighet utvecklas en millimeter under seriens gång.
Till seriens försvar, så finns det en hel del bra här. Framförallt arbetet med musiken, där en röstdriven operakör får fungerar som ett slags känsloförmedlare för karaktärerna. När Eva är nöjd och glad är kören melodisk och drömsk, när hon är orolig förvandlas den till en nervig falsettkör i staccato. För kompisen James (Bengt Braskered) är musiken i motsats ordlös med ett trumsolo för oroskänslor, och en jazzig trumpetmelodi när han tar tag i sitt liv. Det är svenska musikproducenterna Frid & Frid som skrivit den, och det är tydligt att de varit nära involverade i produktionen.
”Allt och Eva” är full av stereotyper och återanvända klyschor. Men i det stora försöker den också säga något väldigt relevant om relationer, vänskap och att söka efter kärlek i världens ensammaste land. Utförandet är på det sättet strålande, och skådespeleriet håller hög klass. Sissela Kyle är exempelvis briljant som Evas mamma, en ensam pensionär som drar samma skämt för alla hon träffar i hopp om att få ett ärligt skratt tillbaka. Hennes karaktär känns i hjärtat.
