Anela Murguz: Demirok måste göra en radikal förändring – eller avgå
När partierna samlas i ett soligt Visby under den pågående Almedalsveckan är det för Centerpartiet som läget är värst. Partiet backade mest av alla i EU-valet för några veckor sedan. Någon stark profilfråga kan man knappast tala om och så underlättar det inte att de har en närmast osynlig partiledare.
Ändå var det en självsäker Demirok som äntrade Almedalsscenen på tisdagskvällen. Åtminstone inledningsvis när mycket handlade om att peppa de egna väljarna, genom att tala om en påstådd seger i vårens EU-val.
Några fraser om anständighet och öppenhet, som mest påminde om en blek kopia av föregångaren Annie Lööf, blev det också, innan C-ledaren gick över till att motivera varför han är centerpartist.
Det är minst sagt intressant att man känner ett behov av att påpeka det under ett partiledartal i Almedalen. Visserligen finns det ett konkret behov av det: Runt 40 procent av väljarna vet inte vem Demirok är, trots att det gått mer än ett år sedan han valdes till partiledare. Och vet väljarna inte vem han är, är det svårt att uppbära förtroende.
Därför kan man inte låta bli att fråga sig hur långt partiets tålamod sträcker sig. Det är förvisso ingen enkel uppgift att efterträda en så färgstark politiker som Annie Lööf trots allt var. Det är också lätt att glömma att även hon hade en tuff startsträcka, med katastrofsiffror i flera opinionsmätningar som ny partiledare och en avbruten semester till följd av ett kontroversiellt idéprogram som antogs 2013.
Samtidigt har inget parti oändligt med vare sig tid eller tålamod. Kanske var det plötsliga fokuset på klimatpolitik ett sätt för Demirok att vinna mer tid hos de egna. Då kallade han regeringens klimatpolitik för ett svek mot Sverige.
Men det var inte bara den sittande regeringen som fick sig en känga av C-ledaren. Det fick även hans egen sida av politiken, när han plötsligt talade om slutet för vänsterpolitik och talade varmt om sänkta skatter, vikten av egen försörjning och arbetslinjen.
Därmed gör han om samma misstag som sin företrädare och målar in sig i ett hörn där Centern står ensamt. Om Demirok ska ta sitt parti ur det dödläge det befinner sig i nu måste han välja sida. Att svinga både till höger och vänster är knappast ett vinnande koncept.
Den enda röda tråden i talet var de återkommande gångerna han pratade om en varm liberalism. Och varmt var det i Almedalsparken. Men föreställningen var det ljummaste i sitt slag.
