Johanna Grönbäck: Din billiga Gällstadtröja är värdefull
På lapparna står det ”Developed in Gällstad, Made in Bangladesh”. De sys fast av kvinnor och män vars löner ligger på motsvarande drygt 1 000 kronor i månaden. I Ulricehamns Tidnings reportage berättas att cheferna är anti-fackliga, kisspauserna få och veckorna långa (UT 13/3). Lokaltidningen har granskat hur Gällstad-företaget Lager 157 kan hålla så låga priser.
Johanna Grönbäck
är redaktör på Timbro förlag. Uppvuxen i Ulricehamn.
För att lönerna är så låga i Bangladesh där kläderna tillverkas, är det uppenbara svaret, som framkommer i UT:s artiklar och som tidigare framkommit när exempelvis Expressen gjort motsvarande granskningar.
Du kan köpa en Lager 157-tröja för 30 kronor för att personen som syr den sitter i ett land med låga löner och dåliga villkor. Ingen som läser UT eller BT skulle tacka ja till ett sådant jobb. Få av oss skulle ens betrakta det som ett alternativ.
Och häri finns en del av problemet med den kritik som här då och då blossar upp emot de lågbetalda klädfabrikerna i Asien: Att vi jämför med våra jobb i Sverige. Det relevanta är att jämföra med andra jobb i Bangladesh.
För sömmerskan i Bangladesh är alternativet till jobbet i syfabriken oftast ett sämre jobb. Det står rentav att läsa i UT:s eget reportage, att på Lager 157-fabrikerna är lönerna ofta högre än den minimilön som regeringen nyligen höjde, till ca 1 170 kronor från ca 750. Så har det också varit över tid: I landets textilindustri – med omkring fyra miljoner anställda – har lönerna varit relativt höga jämfört med andra löner i Bangladesh. Detsamma gäller levnadsstandard, den är långt ifrån drömlik, men för de bangladeshier som jobbar i en textilfabrik är den generellt bättre än för de bangladeshier som inte gör det.
”Att i Sverige välja bort kläder ”Made in Bangladesh” innebär alltså inte att bangladeshierna får det bättre. Det betyder att deras jobb riskerar försvinna.”Johanna Grönbäck
Att i Sverige välja bort kläder ”Made in Bangladesh” innebär alltså inte att bangladeshierna får det bättre. Det betyder att deras jobb riskerar försvinna.
Så frågan som borde ställas är hur man förbättrar löner och arbetsvillkor utan att minska antalet jobb. För en effekt som har noterats är att om lönerna höjs för snabbt, så försvinner jobben, eller så drar producenten ner på säkerhet eller något annat. Det andra orsakssambandet har också förekommit: När säkerhetsföreskrifter har förbättrats mer än vad arbetstagarnas produktivitet har ökat, har sysselsättningen och antalet fabriker minskat.
Och det är värt att ha i åtanke eftersom textilfabrikerna över tid har bidragit till tillväxt och fattigdomsbekämpning. Lönerna är låga och villkoren kassa, men de är bättre än vad de har varit och är för många andra. Det går inte att bortse från att den billiga t-shirten förbättrar tillvaron stegvis och långsiktigt. Att kräva kraftigt höjda löner där, är att be om att jobben försvinner. Vem är villig att ta den kostnaden?
