Kajsa Kettil: Efter larm om usel handstil och sämre kunskaper – låt eleverna skriva mer för hand

Dagens vuxna är dock mer bekväma med att skriva för hand, och bör generellt ha en bättre handstil, detta eftersom vi har övat mer än den yngre generationen.

Här kan det vara på sin plats att poängtera att dagens barn och ungdomar är fantastiska på många sätt: De är bättre på engelska än äldre generationer, skapar lätt nya kontakter och hanterar teknik som om de inte gjort annat.

Livet online och IRL flyter sömlöst ihop. Med den digitala världen som sitt vardagsrum – eller snarare pojk- eller flickrum – blir steget till den verkliga världen mindre. Det kan underlätta i framtiden när de söker jobb eller är på jakt efter andra utmaningar.

Men det finns dessvärre även baksidor med det digitala fokuset både i skolan och hemma. Ett av dem är att barns handstil har försämrats över tid. När även så unga som lågstadieelever skriver mycket på sin skoldator förlorar de det nötande som behövs för att kunna skriva obehindrat och tillräckligt prydligt med papper och penna.

Det är inte barnens fel. Ansvaret ligger hos beslutsfattare och skolan som under ett antal år har prioriterat skärmar framför analoga verktyg.

I dagens läroplan har handstilen en minst sagt undanskymd plats; kravet är att elever i årskurs tre ska kunna skriva läsligt. Därefter finns ingen uttrycklig målsättning att de ska förbättra sin handstil eller ens behålla sin lågstadienivå.

Följden kan bli att de som vuxna tycker att det är jobbigt att skriva för hand och att andra har svårt att tyda vad de skriver. Det är illa nog, men det är ändå inte det värsta. Den som oftast väljer tangentbordet framför pennan riskerar att lära sig mindre. Forskning visar att inlärningen går smidigare när vi antecknar för hand. Det sker helt enkelt något magiskt när hjärnan och handen jobbar tillsammans.

Detta har lyckligtvis börjat uppmärksammas i offentligheten. Högst tonläge har föga förvånande författaren Björn Ranelid som tidigare i år hotade att stämma staten för att ha berövat barnen en handstil. Hans tilltag är kanske att ta i, men det riktar onekligen strålkastarljuset på frågan.

Även lärare och specialpedagoger höjer sina röster till pennans försvar. En av dessa är läraren och specialpedagogen Sabrina Di Tullio som i en debattartikel i branschtidningen Vi lärare (16/1-23) lyfter att elever som främst använder papper och penna lär sig mer än elever som använder digitala verktyg för att skriva och räkna. En av orsakerna till det är att fler områden i hjärnan aktiveras hos den som skriver för hand. Allra bäst är effekten när vi väljer skrivstil. Dessutom förbättras inlärningen hos den som lyssnar och samtidigt antecknar för hand. Di Tullio anser därför att handskrift bör återinföras som ett viktigt moment i grundskolan.

Det har hon rätt i. Och det finns ljusglimtar i det digitala mörkret. En av dessa har tänts av Bäckängsgymnasiet i Borås. Nyligen uppmärksammade P4 Sjuhärad (30/8) att skolan uppmanar eleverna att använda anteckningsblock i stället för dator när de antecknar. Rektorn Anna Almroth Werna förklarar varför: ”När man tittar på klasser som antecknar på block så ser man att de kan hålla ett renare fokus på det som undervisningen handlar om.”

Så borde fler rektorer resonera och agera.

”Från tangentbord till penna” har inte samma schvung som utbildningsministerns mantra ”Från skärm till pärm”, men budskapet är precis lika viktigt.

Hur det gick med det gemensamma kortet till kollegan? Jag skrev det. Mottagaren uppfattade budskapet. Det får vi tacka 80- och 90-talets skolpolitiker och lärare för.