Stefan Eklund: En midsommar i pessimismens tecken
Det är midsommarafton. Dags att festa, fira den förhoppningsvis soliga sommaren och den hägrande semestern. Men hur mår vi egentligen? Inte så bra. Svenskarna har aldrig varit så pessimistiska inför framtiden som idag. Det konstaterar SOM-institutet vid Göteborgs universitet i sin årliga forskarantologi.
Redaktörerna för antologin, i år heter de Ulrika Andersson, Björn Rönnerstrand och Anders Carlander, är alltid vassa på att ge antologierna titlar som speglar samtiden. 2022 hette den ”Du sköra nya värld”, 2023 ”Ovisshetens tid” och i år kort, men inte så gott, ”Inferno”.
De tre titlarna ger en bra bild av vad Sverige har gått igenom de senaste åren. Mycket har skakat om oss; pandemin, ekonomiska problem för hushållen, en käbblande politik utan visioner, krig på nära håll och så den accelererande klimatkrisen som en ständig stark underström av oro.
För att använda ovan nämnda titlar: Världen är skör numera, tillvaron oviss och ja, vi kanske till och med befinner oss i ett inferno.
Med just titeln ”Inferno” anspelar redaktörerna på Dante Alighieris mäktiga klassiker från det tidiga 1300-talet, ”Den gudomliga komedin”. I den nedstiger Dante till just Inferno, helvetet, där människor som syndat befinner sig utan hopp om att någonsin komma därifrån. De ska plågas i evighet. Ovan porten till Inferno står det skrivet ”Lämna allt hopp, ni som går över tröskeln” (Ingvar Björkesons översättning från 1983).
Och just hopplösheten präglar det svenska folket, menar redaktörerna. De skriver till och med att svenskarna upplever ”en hopplöshet av sällan skådat slag” och att en rekordstor andel svenskar, tre av fyra, ”anser att utvecklingen i Sverige går åt fel håll”.
Frågan är hur det påverkar samhället? Svaren är många på den frågan men det är i alla fall troligen en av förklaringarna till att barnafödandet i Sverige nu är historiskt lågt.
”Frågan är hur det påverkar samhället? Svaren är många på den frågan men det är i alla fall troligen en av förklaringarna till att barnafödandet i Sverige nu är historiskt lågt.”
Forskarna pekar i antologin på att svenskarnas pessimism i stort är jämnt fördelad, oavsett om man tittar på ålder, utbildning eller var man bor. Nyanser syns, men de är inte stora. Däremot finns det en skillnad när det gäller hur mycket man konsumerar nyheter. Ju större nyhetskonsument du är, desto mer pessimistisk inför framtiden är du. Medier är således inte så bra på att förmedla hopp. Kanske något att fundera på för oss som producerar nyhetsjournalistik.
Tittar man på politiska sympatier ser man också ett tydligt mönster. De med störst andel missnöjda medborgare hittar vi på de politiska ytterkanterna, hos Vänsterpartiet (85 procent anser att vi är på väg åt fel håll) och Sverigedemokraterna (83 procent).
Det sistnämnda är intressant. SD:s position som en bärande del i det svenska regeringsunderlaget har inte fått deras väljare att känna en ökande optimism inför framtiden. Snarare tvärtom.
Så, till slut, med den här rapporten i ryggen – kan vi fira midsommar med något slags hopp om framtiden? Ja, läser man Dante Alighieri så är det möjligt. Dante tar sig igenom både Inferno och Skärselden och hamnar till slut i Paradiset, där han får skåda det eviga och allomfattande ljuset och möta ”den Kärlek som rör sol och andra stjärnor”.
Kan vi komma dit? Vi har i alla fall ett ansvar att försöka. Framtiden kan vi bara skapa själva.
Med detta önskar jag er en fin midsommarafton.
