Stefan Eklund: Förlåt Bengt, BT gjorde fel 1974
Bengt Larsson från Svartsjö mejlade häromveckan. Han ville ha upprättelse. För 50 år sedan, den 21 april 1974, var han linjedomare i den allsvenska matchen mellan Hammarby och Elfsborg på Söderstadion. En rivig match. Hammarby vann med 4–2 och varken Elfsborgs ryktbare ledarprofil Stig Larsson eller BT:s utsände sportchef Bruno Westerling, känd under signaturen Bewe, var nöjda.
Domartabbar avgjorde matchen. Så var deras dom. Värst var en utebliven offsidevinkning och inte blev det bättre av linjemannen Bengt Larssons uttalande till missnöjda elfsborgare när han gick av planen: ”Varför skulle jag vinka offside? Jag tillhör Hammarby.”
Bewe var hård i sin dom och menade att dessa ord borde föranleda åtgärder från Svenska fotbollsförbundet. Bengt Larsson borde straffas. Och Elfsborgsledaren Stig Larsson citerades av Bewe, som enligt referatet ”dundrade”: ”Det är dags att fotbollsförbundet ser till att det kommer neutrala linjemän.”
Det var bara ett problem. Bewe hade blandat ihop linjemännen. Det var inte Bengt Larsson utan hans kollega på andra sidan som hade låtit bli att vinka och dessutom retats med elfsborgarna efter slutsignalen. Kollegan var för övrigt känd för sin humor, det är nog i det ljuset man ska se hans kommentar, menar Bengt i sitt mejl.
Bengt Larsson har levt med detta i 50 år och uppenbarligen inte kunnat släppa den felaktiga anklagelsen. Han avslutar sitt mejl: ”Jag är inte långsint, men är det möjligt att få en senkommen (upp-)rättelse för ’namnförfalskningarna’ i något av kommande nummer av Borås Tidning?”
Så jo, absolut. Vi beklagar felet och gör rätt för oss. Men tycker kanske också att jo, lite långsint är allt den gode Bengt…
Varför berättar jag det här? Okej, dels för att det väcker gamla minnen. Bewe var min första chef som anställd på BT 1983, en typ av sportjournalist som nog inte finns längre; väldig, burdus, ständigt cigarrökande och absolut lojal elfsborgare. Han kunde allt om Sjuhäradsfotbollen, han kände alla. Ingen man som ung sportjournalist bråkade med i första taget. Jag minns fortfarande när jag efter en resa till Växjö, där jag bevakade Öster-Elfsborg (0–0, urtrist match), kallades in till Bewes rum för att få en utskällning; jag hade varit alltför kritisk mot ”vårt lag”.
Spelarna som nämns i referatet från 1974 kommer jag också ihåg med stor entusiasm; Thomas Ahlström i Elfsborg, Mats Werner och Ronnie Hellström i Hammarby. När matchen mot Hammarby spelades 1974 var jag bara 13 år, men redan då såg jag de flesta av Elfsborgs hemmamatcher.
”Och när jag skriver det här kommer jag på mig själv att sakna något i samband med rättelser av artiklar: Det ömsesidiga förtroendet.”
Men nostalgi är inte enda skälet till att ta upp Bengt Larssons förlorade heder, numera återvunnen. Det är också en bild av hur viktigt det är med rätt faktauppgifter i all journalistik.
Och när jag skriver det här kommer jag på mig själv att sakna något i samband med rättelser av artiklar: Det ömsesidiga förtroendet. När vi gjorde fel förr i tiden bad vi om ursäkt, publicerade en rättelse och oftast var alla parter nöjda med det. Ingen misstänkte att vi avsiktligt for med osanning.
Idag är tonläget annorlunda. Medierna är ofta kritiserade för att medvetet felvinkla eller rent av ljuga, det finns starka politiska krafter som odlar myten om PK-medias dolda agenda. Med bara en rättelse och en ursäkt kommer man inte långt längre.
Därför skulle jag säga att faktakollar och källkritik är något som journalistiken lägger mer kraft på idag än någonsin. Det är bra och det är tvunget eftersom vår trovärdighet ifrågasätts mer än någonsin.
Historien om förväxlingen av två linjemän för 50 år sedan kan synas vara oskyldig i sammanhanget men Bengt Larssons godmodiga men lätt sorgliga mejl säger något om hur viktigt det är att ha rätt fakta på plats i de artiklar vi publicerar.
Med det sagt, för säkerhets skull, se den här rättelsen som ett undantag. Något liknande kommer inte att ske igen. 50 år gamla fel får anses vara preskriberade. Bara så ni vet.
