Kajsa Kettil: Jobba mindre? Då blir välfärden snålare och hela Sverige fattigare

”Svenskar arbetar mest i hela Norden, och faktum är att i Sverige har vi det längsta arbetslivet i hela Europa.”

Grattis, Sverige! Eller? Inte om man lyssnar på Annika Strandhäll (S), ordförande för S-kvinnor och drivande i partiets arbete med kommande arbetslivspolitik. Till sommaren väntas ett förslag som handlar om att svenskarna ska jobba mindre fast med samma lön som vid dagens 40-timmarsvecka.

I Ekots lördagsintervju (SR 27/4) hänvisar hon till att andra länder har genomfört arbetstidsförkortningar och att det är dags för svenska politiker och SKR, Sveriges kommuner och regioner, att ”komma upp och komma med i matchen”.

Tanken på mer fritid utan att behöva gå ner i lön lockar naturligtvis många förvärvsarbetare. Ett sådant upplägg skulle underlätta livspusslet för vissa eller bara ge utrymme för mer sömn och fler roliga aktiviteter för andra.

Men till vilket pris? För även om lönesaldot förblir detsamma för de anställda skulle prislappen för samhällsekonomin bli saftig. Samma dag som Strandhäll framställde Sverige som allmänt efter i utvecklingen på arbetslivsområdet, presenterade Svenskt näringsliv siffror för kostnaderna med ett sådant upplägg. Enligt organisationens beräkningar, som bygger på samma modell som när arbetstidsförkortning senast utreddes, 2002, skulle en införd 35-timmarsvecka innebära en produktionsminskning med 8 procent. Det motsvarar 500 miljarder kronor per år.

Och detta alltså i ett läge där ett säkrare och tryggare Sverige behöver satsningar på försvaret men även inom områden som infrastruktur, sjukvård och livsmedelsförsörjning. Det är investeringar som inte går att skjuta alltför mycket på framtiden, detta eftersom Sverige som ny Natomedlem förväntas leva upp till alliansens artikel 3 och vara tillräckligt starkt för att kunna försvara både oss själva och andra. Där avses inte enbart det militära försvaret utan även ovan nämnda samhällsfunktioner.

Ironiskt nog spelades radioavsnittet med Annika Strandhäll in på fredagsförmiddagen, alltså samtidigt som försvarsberedningens slutrapport presenterades. Beredningens genomgång av försvarets framtida behov landar i slutsatsen att försvarsanslagen behöver öka med drygt 50 miljarder. Det är oundvikligt att satsa på luftvärn, ytterligare en brigad och betydligt fler värnpliktiga. Vid sidan av försvarsområdet kommer det att behövas pengar till upprustade järnvägar, vägar och en sjukvård som fungerar i kristid.

Att i det läget genomföra arbetstidsförkortning som minskar det ekonomiska utrymmet betydligt är inte bara tondövt, det riskerar att bli direkt farligt.

Ett argument som lyfts av 35-timmarsförespråkarna är att fler skulle orka jobba heltid inom exempelvis vårdyrken. Det ligger något i det, liksom Svenskt näringslivs bedömning att fler skulle jobba övertid om arbetstiden minskade med fem timmar per vecka.

Men det tycks inte kompensera för produktionsbortfallet. Färre arbetade timmar ger helt enkelt färre skattekronor till statens kärnområden som vård, skola, omsorg, infrastruktur och försvar.

Det vore oansvarigt att orsaka det.