Kajsa Kettil: Låt er inte luras av mjukis-Jimmie
Han hade i alla fall tur med vädret, Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson, när han som veckans första partiledare äntrade Almedalsscenen på tisdagsförmiddagen. Vädret är så vackert och varmt att Region Gotland skickade ut varnings-sms till Almedalsbesökarna med uppmaning att dricka mycket vatten.
Kanske behövde just SD ett sommarvarmt Visby för att locka sina sympatisörer till partiets halvdag och se partiledaren live. Den senaste tiden har ju inte gått partiets väg, för att uttrycka det milt. Det märktes på publiken i Almedalsparken. Åkesson brukar entusiasmera de egna leden betydligt mer än i år. När han deltar, vill säga. Förra året stannade han på fastlandet och skickade i stället gruppledaren Linda Lindberg som höll veckans avslutande tal inför endast 300 besökare.
I år gjordes uppenbarligen analysen att han behövdes på ön. Åkessons tidigare till synes orubbliga popularitet hos de övertygade sympatisörerna har utan tvekan fått sig en törn. Om det är en varaktig utveckling eller en tillfällig nedgång återstår att se, men klart är att det är ett stukat SD som snart går på sommarledighet.
Under det drygt halvtimmeslånga talet svepte Jimmie Åkesson över ett antal ämnen utan att gå på djupet, peppa de egna särskilt mycket eller ens reta upp motståndarna nämnvärt. Syftet med den nedtonade retoriken är sannolikt att låta stormen efter vårens Kalla fakta-granskning blåsa över utan att Tidösamarbetet skadas mer än det redan gjort.
”Åkessons tidigare till synes orubbliga popularitet hos de övertygade sympatisörerna har utan tvekan fått sig en törn.”
För att regeringspartierna är irriterade är, för att låna ett typiskt Ulf Kristersson-uttryck, alldeles uppenbart. Att SD använder sig av anonyma trollkonton för att misskreditera såväl partier i Tidögänget som motståndare på andra sidan mitten borde visserligen vara tillräckligt för att avsluta samarbetet, men regeringen tycks beslutsam att genomlida både detta och den attack-är-bästa-försvar-taktik som Jimmie Åkesson körde med efter Kalla faktas avslöjande.
Det är olyckligt för Sverige, men samtidigt förståeligt att regeringen inte vill skapa regeringskris och mer kaos än nödvändigt.
Däremot får inte Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna låta sig luras av att samarbetspartiets ledare plötsligt låter mild och lindar in sina nationalistiska och främlingsfientliga budskap i mjukare formuleringar. Att SD-ledaren inte nämner vare sig trollkonto-avslöjandet eller den överraskande floppen i EU-valet må vara väntat, men att Sverigedemokraterna försöker framställa sig som det nya skolpartiet känns minst sagt krystat.
Åkesson ägnade en ansenlig del av sitt Almedalstal åt att utmåla Socialdemokraterna som orsaken till att svensk skola har havererat. Och visst har S delansvar för låga skolresultat och bristande disciplin i svenska klassrum, men att SD skulle ha lösningen är inte trovärdigt.
Förutom några klassiska SD-begrepp som ”massinvandringen”, ”tvångsintegrationen” och ”vårt folkhem” som sympatisörerna känner igen sig i upprepades en fras om svensk politik som dessvärre är sann: ”Vi leder och de andra följer”.
Varning för höga temperaturer och uppmaningar att dricka vatten i all ära – men det landets makthavare verkligen behöver just nu är en påminnelse om att politik – inte heller borgerlig sådan – inte får innebära inflytande för ett populistiskt, nationalistiskt parti som SD.
