Kajsa Kettil: Sanslöst av V i Borås att fira Putins företrädare

Undertecknarna Peter Wiberg och Linda Johansson är uppenbarligen skeptiska till kombinationen fett, socker och kanel med tanke på att de beskriver kanelbullens dag som ”ett tecken på en alltmer kommersialiserad och intellektuellt förslappad civilisation”.

Bristande självinsikt verkar dock inte bekymra dem. Deras molotovcocktail av diktaturvurmande och avsaknad av taktkänsla bidrar knappast till att kyla ner hettan i de kritiska röster som med rätta riktas mot partiet just nu. För initiativärendet från V i Borås kommer i ett läge där Vänsterpartiet nationellt redan är ifrågasatt för att flera företrädare har agerat på ett sätt som inte kan tolkas på annat vis än att de hyser antisemitiska åsikter. Samtidigt som partiet försöker krishantera och skickar fram partisekreteraren Aron Etzler och därmed hoppas hålla partiledaren Nooshi Dadgostar utanför röran, tycker alltså ett par vänsterpartister i Borås att det vore käckt att fira lite kommunistisk forskning sisådär 67 år efter den genomförda rymduppskjutningen. När själva uppskjutningen skedde levde inte Stalin, men hans nära tre decennier vid makten präglade det mesta som skedde i Sovjet.

Sputnik-dagen är inte ett skämt, utan ett riktigt förslag.

Därför är det utmärkt att det får mothugg. I söndagens BT bemöter tre kristdemokrater i en insändare uppmaningen att fira den så kallade Sputnik-dagen. Magnus Sjödahl, gruppledare i kommunfullmäktige, Valeria Kant, ledamot i kulturnämnden och Ted Thilander, ersättare i kulturnämnden, beskriver hur människor under hela Sovjetunionens existens levde under ”brutal diktatur där terror, svält och deportationer hörde till vardagen”.

Vänsterpartiets initiativ kommer dessutom i en tid då Rysslands president Vladimir Putin inte gör hemlighet av att han vill fortsätta på det spåret, genom att bland annat angripa Ukraina och utöva långtgående förtryck mot oppositionella i det egna landet.

Det är fakta. Och med tanke på att de tre vänsterpartisterna uppenbarligen vill undvika att bli intellektuellt förslappade kommer här ett färskt boktips i raden av allt som har skrivits om diktaturens Sovjet: ”Kievs döttrar” av Erin Litteken. Romanförfattaren väver på ett effektfullt sätt in Volodomor – massvälten med tillhörande deportationer regisserade av Stalin under 1930-talets Ukraina – med nutid. Boken påbörjades före Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, men kom under skrivandets gång att bli kusligt aktuell.

Vid sidan av nyhetsrapportering kan kultur fylla en viktig roll för att både beröra och informera om terrorn.

Även skribenterna bakom initiativärendet föreslår kulturella inslag; i motionen står det att bara fantasin sätter gränser för hur en Sputnik-dag skulle kunna uppmärksammas, och en utställning på stadsbiblioteket nämns som exempel.

En utställning låter som en bra idé, fast med ett helt annat innehåll. Vad sägs om att låta ukrainare som bor i Borås berätta om hur de tvingades lämna sitt hem, sitt land och kanske familjemedlemmar när diktaturen Ryssland anföll för drygt två och ett halvt år sedan? Borås och världen behöver ständigt påminnas om vilket högt pris Ukraina betalar för att försvara inte enbart sig själva utan hela den demokratiska västvärlden.

Vänsterpartiets utspel är inte bara problematiskt som enskilt fenomen, utan påminner om att ytterkanterna i svensk politik inte borde ha något inflytande att tala om. Vi ser det i Sverige, där Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna med jämna mellanrum går över gränsen, men det är även märkbart i andra delar av Europa. Veckans delstatsval i östra Tyskland innebar framgång för högerradikala AfD och det nya vänsterpartiet BSW – två ryssvänliga partier som vill minska stödet till Ukraina.

Den 4 oktober är värd att fira. Men i stället för att hylla Sovjet borde vi samlas kring fikabordet. Över en kopp kaffe och en kanelbulle kan vi både vara tacksamma över att leva i fred och uppröras över Putinregimens vidriga anfallskrig som skördar liv och hotar säkerhet.