Lars Vargö: Val i världens största demokrati
Indien brukar kallas världens största demokrati och det finns skäl för det. Dels är 970 miljoner av landets 1,4 miljarder invånare röstberättigade, dels ser det ut som om de nyligen påbörjade allmänna valen till underhuset, Lak Sabha, kan genomföras på ett överblickbart och regelrätt sätt. Visst finns det utmaningar. I den mindre delstaten Manipur har etniska konflikter orsakat attacker på vallokaler, men alla vallokaler i landet övervakas av omkring tre hundra tusen paramilitära styrkor och attackerna har hittills inte kunnat störa valet nämnvärt.
Lars Vargö
är disputerad i japanologi och har en bakgrund som bland annat Sveriges ambassadör i Tokyo och Seoul.
Något som är unikt för Indien är att valet delas upp på sju olika datum. Den enkla anledningen till detta är det faktum att Indien är så gigantiskt som det är, både till ytan och befolkningsstorlek, samtidigt som den indiska lagen kräver att ingen röstberättigad skall behöva ta sig mer än två kilometer till närmaste vallokal. För att detta skall vara praktiskt genomförbart behöver tolv miljoner valarbetare ta sig till landets alla hörn, även svårtillgängliga sådana, för att sätta upp fungerande vallokaler. De röster som avgivits måste dessutom skyddas innan det slutliga resultatet kan redovisas efter det sista valtillfället den 4 juni.
Vid det senaste valet 2019 var valdeltagandet 67 procent. Vid de två tillfällen som årets val hittills har hållits på har ungefär lika många kvinnor som män lämnat sina röster. Även om systemet tycks fungera har onekligen kritik mot den långa valprocessen förekommit. Framför allt anser kritiker att det finns en risk för att rykten och desinformation får längre tid på sig att påverka valet om det drar ut på så många veckor som det gör.
”Oavsett hur det går kommer Indiens ekonomiska och politiska betydelse bara fortsätta att öka, både regionalt och globalt.”Lars Vargö
Om valet, eller rättare sagt valen, trots allt ser ut att gå rätt till och fungera, saknas inte politiska utmaningar. Premiärminister Narendra Modi, som leder det hinduistiskt dominerade partiet BJP (Bharatiya Janata Party), har anklagats för att hota Indiens principer om att religiösa värderingar inte skall användas som politiska argument genom att kalla landets drygt 200 miljoner muslimer för ”infiltratörer” som med sina stora barnkullar skulle kunna hota landets groende välstånd. Han har även anklagats för att ytterligare underblåsa motsättningarna genom att avskaffa den muslimskt dominerade regionen Jammu och Kashmirs semiautonoma ställning och därtill varit pådrivande i att bygga det stora hinduiska templet Lord Ram på en plats som muslimerna anser är deras.
Enligt opinionsundersökningarna ser det onekligen ut som om Modi och hans BJP för tredje gången i rad kommer att få tillräckligt med röster för att kunna fortsätta regerandet. Oavsett hur det går kommer Indiens ekonomiska och politiska betydelse bara fortsätta att öka, både regionalt och globalt. Och om de utmaningar som Kina alltmer utsätter sin geopolitiska omgivning för krävs att Indien, i samarbete med aktörer som USA, Japan och Australien, fortsätter sin utrikespolitiska strävan efter ett ”fritt, öppet och inkluderande” Indo-Pacific, det vill säga länderna runt Indiska Oceanien och Stilla havet.
