Het Yarsuvat har fått igång målskyttet: ”Jag var lite nere i skiten”

Den omgivande skogen släpper ifrån sig gula höstlöv som dansar över Gaisgården. Oktobersolen värmer och får Yarsuvat att kisa.

– Jag trivs jättebra. Det var en ganska stor omställning att komma hit, men jag behövde en nytändning och den har jag fått här.

Han tittar ut över anläggningen. Ljudet av skott från skjutbanan intill studsar mellan husen.

– Jag var lite nere i skiten. Både fotbollsmässigt och i huvudet var jag inte riktigt där. Sista halvåret var jobbigt i Norrby, jag behövde något nytt. Och det har jag fått här.

Men klubbytet gick inte helt friktionsfritt. Först sju omgångar in i serien hittade Yarsuvat målet första gången. Det var mot Umeå hemma 18 juni. Det var inte bara den förre Norrbyspelaren som hade det motigt, det hade hela laget.

– Vi gjorde inte många mål, och släppte in många bakåt. Som det gick för laget gick det för mina avslut. Det gick inte alls, det var inte mycket som fungerade i början. Det var svårt att sätt fingret på vad det berodde på, men det var bara en tidsfråga innan det skulle vända.

Efter första målet dröjde det ytterligare åtta matcher innan Yarsuvat lyckades igen. Sen fick han in sex fullträffar på sju matcher. Men enligt egen utsago tvivlade han aldrig.

– Nej, absolut inte. Jag snackade hela tiden med tränaren, det var stor skillnad mot mina tidigare år. Han (Stefan Jacobsson) var på mig hela tiden och visade hur många lägen jag skapade. Jag hade skott i stolpen, i ribban och brände frilägen. Det gick åt helvete, precis som för hela laget. Men han vände på det och sa åt mig att jag istället skulle se vad jag faktiskt skapade. Han tar fram de positiva sakerna, det är skönt och tryggt.

Trots uteblivna mål startade Yarsuvat i alla matcher – även när det var som tyngst. Han har hittills spelat 21 matcher, alla utom en från start, och bara missat en när han var avstängd.

– Jag har hela tiden haft fullt förtroende. Jag är också väldigt fri här och får göra de grejer jag är bra på. Jag får tips, men att bli styrd på vilka bollar jag ska löpa på, var jag ska avsluta och såna grejer som jag blivit de senaste två åren, det blir jag inte här. Blir man så styrd känner man till slut att man inte kan ta några egna beslut ute på planen.

Ungefär samtidigt som självförtroendet stärktes hos Yarsuvat, började det också gå bra för Gais och nu ligger laget på åttonde plats.

– Vi har en riktigt bra trupp. Jag och Boris (Lumbana) snackade mycket om det, att det bara skulle vända.

Men det vände kanske inte helt av sig självt. Laget förstärktes också av två spelare – Adnan Maric och Meinhard Olsen.

– De höjde oss väldigt mycket när de kom in. Det blandat med självförtroende och nytt spelsystem gjorde det och nu har alla börjat ta för sig mer.

Möjligtvis kan saknaden av den nyligen långtidsskadade Mervan Celik påverka både Gais och Yarsuvat i fel riktning.

– Tråkigt att han har åkt på en skada. Det har varit skönt att ha honom bakom sig, han springer väldigt mycket. Vårt samarbete fungerade inte så bra i början, men sen han kom in som tia har han höjt mig. Men jag gjorde mål senast, utan honom, och den som kommer in istället för honom kommer göra det bra.

Åtta omgångar återstår och spelarna har lovat varandra att ta minst tio poäng till. Yarsuvat är taggad inför mötet med Norrby.

– Jag hoppas på en saftig revansch. Vi förlorade sist, Norrby slaktade oss då. Det hade varit roligt att få göra mål på Mergim (Krasniqi) han är en duktig målvakt, en av de bästa i serien. Han har bra fötter, läser spelet och är involverad... ska man göra mål på honom ska man göra något riktigt bra.

Efter att ha kommit från två sämre säsonger, i Norrby, satte Yarsuvat upp ett personligt mål. Han skulle göra tio mål för de grönsvarta i år.

– Jag hoppas jag kan nå det och höja mig till nästa år. Jag hade satt det högre om det inte varit för att jag var missnöjd med de två senaste säsongerna. Nu känner jag att jag börjar komma tillbaka till där jag var i Dalkurd och säsongerna innan. Det är mer avslappnat, jag behöver inte fundera så mycket. Jag hoppas verkligen jag kommer tillbaka, det kommer Gais också ha nytta av.

Han följer sitt gamla lag i Borås och kan inte låta bli att konstatera:

– Det är något som inte stämmer, det ser ju alla. En spelare som Abdo (Saidi), som är superettans bäste spelare, en klasspelare, som inte får ut sitt max. Eller Ezequiel Montagna som inte spelar. Det är för bra spelare för att inte lyckas i superettan. För mig hade det varit en dröm att ha dem bakom mig, jag hade sprutat in mål. Men Montagna sitter på bänken. Man kan fundera på varför det ser ut som det gör för Norrby.

Han ser ut att ha åtminstone ett svar.

– Det är skillnad. Jag läste i BT att Norrbys tränare uttalade sig om att anfallare måste göra mål och om de inte gör det så spelar de inte. Det chockade mig. Jag som forward hade inte känt mig trygg att få läsa det. Här tar man istället fram det positiva.