Egna Elfsborgsproduktens långa väg till A-truppen: ”Tack vare dem”

Elfsborg har just avslutat ett av många träningspass på Amendoeira Sports Club utanför Albufeira. Enzo Andrén är en av de som dröjt sig kvar allra längst på planen. Samtidigt är den egna produkten en av truppens allra färskaste elitspelare. I december skrev han på ett tvåårigt A-kontrakt.

Var det väntat?

– Jag vet inte. Jag försöker jobba hårt, vara ödmjuk och ta det lugnt. Kommer det så kommer det. Och nu kom det – det var kul.

Vad är ditt mål under första säsongen i A-truppen?

– Det är väl att få göra allsvensk debut. Och att tillföra så mycket som möjligt på träningar och matcher – när man får hoppa in. Utveckla mig själv, och lära från de äldre gubbarna.

Även om han gått hela vägen genom Elfsborgs verksamhet så är moderklubben Hestrafors IF.

– Jag spelade i Hestrafors när jag var fem–sex år. Sedan gick jag till Elfsborg när jag var sju–åtta. Så jag har varit med i Elfsborg under alla år.

Det började på Ryda sportfält med Joakim Åhman och Patrik Lövhage som tränare. Via Borås Arena 2 har han tagit sig in på stora arenan. Och nu är han alltså i Portugal. Hans längsta resa hittills med Elfsborg.

– Jag har varit i Kroatien med landslaget. Men i Elfsborgs ungdomslag har vi aldrig varit ute på någon resa. Vi åkte inte heller på några turneringar, förutom Gothia cup. Men det är ju inte utomlands. Så det är kul att känna på det.

Annars är resande en vardag för honom. Han kommer alltså från Bollebygd, så det har blivit en del pendlande genom åren.

– Mamma och pappa har fått ligga i med körningen, en stor eloge till dem. Det är tack vare dem jag är här i dag också.

Hur hamnade du i Elfsborg?

– Det var jag och Isaac, en kompis som är två år äldre. Hans pappa, Kjell Antonsson, var tränare i Elfsborg. Jag och Isaac åkte med – och på den vägen är det. Det har bara fortsatt.

Och det har gått i ganska snabb takt. Redan under fjolåret började Enzo få känna på träning med A-truppen.

– Det var lite i perioder. Vissa veckor var jag nästan med på alla pass. Sedan kunde det gå två–tre veckor. Det hängde på skadesituation, landslagsuppehåll – lite allt möjligt.

Han ser sig om bland alla namnkunniga lagkompisar.

– Så jag känner till de flesta här, och vet ungefär vad det handlar om. Men det är ändå kul att komma in i det på riktigt. Att få vara med från början ett år – och lära sig alla detaljer.

Sådana blir det många på Jimmy Thelins träningar.

– Ja, Jimmy är en jättebra tränare – allsvenskans bästa. Man lär sig jättemycket varje dag, nya detaljer och får små tips. Det är mycket att tänka på.

Hittills på lägret har Enzo tränat som ytterforward. Men i årets båda träningsmatcher har han spelat tia.

– Jag skulle säga att min huvudposition är offensiv, central mittfältare. Men jag kan nog spela på de flesta offensiva positionerna.

– Jag spelade forward i U17, så jag är van vid det mesta. Det är kul att få prova på lite olika positioner, vänja sig vid lite allt möjligt, så man känner sig redo när man skall hoppa in.

Han säger ”när”. Och han har inte funderat på hur han skulle ställa sig om han hamnar längst ut på bänken, långt från någon speltid.

– Om det skulle hända får man ta det då. Det är ju lite hur situationen ligger för mig, vad tränarna tycker och allt runtomkring.

– Men det kan ju vara bra att bara vara med och träna, och känna på det. Elfsborg är en väldigt bra klubb. De kom tvåa i allsvenskan – och vann nästan. Det gäller att ligga i och kämpa för en plats. Då kanske man får chansen någon gång.