Så ska Elfsborg hantera ”helvetet” i Istanbul
Tobias Linderoth ser konfunderad ut när datorskärmen vänds mot honom – men bara i sisådär en halvsekund. Sedan går det upp för honom vilket klipp som ska spelas upp.
För vilken gång i ordningen vet han inte.
– Jag kollar inte ofta på det, det är när någon visar det för mig. Men jag kommer ihåg det som om det vore igår…
Det har gått över 17 år sedan den där junidagen 2007 – men sittandes i en soffa på ett café i centrala Borås minns 45-åringen händelserna som utspelade sig på flygplatsen i Istanbul ner till minsta detalj.
– Det kom som en chock, jag hade ingen aning om vad som skulle hända. Min agent, Roger Ljung, hade haft ett litet men lurigt leende på läpparna på flyget när jag hade frågat vad som väntade efter landning. Han hade själv spelat i Galatasaray och visste förstås vilket ståhej det kunde bli, men sa inget. Men det var ingen slump att han och min exfru, dåvarande flickvän, såg till att hamna långt bakom mig när vi var på väg ut från flygplatsen…
Linderoth var på väg för kontraktsskrivning med Galatasaray när han utanför ankomsthallen möttes av den turkiska storklubbens fanatiska fans.
Hundratals? Definitivt. Tusentals? Kanske.
På filmklipp syns hur han efter att ha fått posera med en Galatasaraytröja lyfts upp av en turkisk man som på något vis bär den då 28-årige mittfältaren in i folkmassan.
Du ser ut att vara stel som en pinne där?
– Ja herregud, jag ville bara därifrån, haha. Problemet var att bilen som jag skulle till var på andra sidan folkmassan, så jag måste hela tiden försöka röra mig framåt.
Kindpussar, handslag och lyckönskningar ackompanjerat av ett högljudd skanderande ”LIN-DE-ROTH, LIN-DE-ROTH”.
– Jag hade aldrig upplevt något liknande. När jag skrev på för Everton i Premier League hämtades jag upp av en bil, kördes till klubbens anläggning och såg inte en enda supporter…
– I Turkiet fick poliser och folk från klubben hjälpa mig framåt. Det var en speciell upplevelse, men det är så här fansen är i Turkiet. Fotboll är passion för dem och de lever verkligen i fotbollens värld. De vill höras och synas – och kommer gärna fram och visar sin uppskattning.
Här saknas innehåll
Det finns tre stora klubbar i Istanbul. Upplevde du det någon gång hotfullt kring supportrar från Fenerbahce eller Besiktas?
– Nej, för mig var det aldrig så. Andra kan förstås ha andra upplevelser, men för mig handlade det mer om att fotbollsintresserade människor ville ge sig tillkänna, och om de sympatiserade med en annan klubb än min så påpekade de gärna det och kom kanske med någon gliring, men inte mer än så.
”Jag växte som spelare när arenor var fullsatta, det tändes bengaler och hela arenan hoppade.”Tobias Linderoth
Tobias Linderoth var på toppen av sin karriär när flyttlasset gick från FC Köpenhamn till den turkiska storklubben Galatasaray sommaren 2007. Han hade då spelat tre år i den danska huvudstadsklubben, vunnit titeln två gånger, prisats som danska ligans bästa spelare en gång – och var assisterande lagkapten (bakom Fredrik Ljungberg) i det svenska landslag som han också hade spelat VM 2002 och 2006 samt EM 2004 med.
– Jag hade en fantastisk tid i Turkiet, Istanbul och Galatasaray. Tyvärr var jag skadad väldigt mycket av tiden och jag kan ha dåligt samvete gentemot klubben för det. De hade investerat stora pengar i mig – då i alla fall, nu hade det setts som kaffepengar… – så jag kände en skyldighet att vara med och leverera. Därför skyndade jag mig tillbaka och åkte på nya skador.
När Elfsborg nu ska möta Galatasaray i Europa League har Linderoth ett medskick.
– Hittar ni min höft får ni gärna ta med den hem till Borås, den borde vara kvar i Istanbul…
Efter höftskadan där blev Linderoth aldrig helt återställd och än idag hämmar den honom i vardagen.
– Jag opererades i USA på vintern 2007/08 och mitt största misstag var att jag ville tillbaka för snabbt. Jag stressade för att hinna bli frisk till EM 2008 men höften blev sig aldrig lik sen. Jag kommer att behöva byta den vid tillfälle.
Under sina tre år i Galatasaray var det främst det första halvåret som Linderoth spelade mycket. Han var med och lade grunden till det turkiska ligaguld som klubben säkrade på våren 2008.
– Jag tror att man måste uppleva ett sådant firande för att förstå. Det var kaos – och då positivt menat. Alla skulle in på arenan, Ali Sami Yen, och det var ett jättefirande där. Arenan ligger relativt centralt men träningsanläggningen en bit ut mot flygplatsen. När vi skulle åka dit fick de spärra av vägen – det var folk och bilar överallt. Det pågick i flera dagar. Jag kan inte beskriva det som annat än ett myller, ett kaos. Fira kan de, turkarna.
Kan du?
– Då var jag nog rätt dålig på det, jag levde i spelarbubblan och hade sommarens EM i huvudet…
Vad väntar Elfsborg i Istanbul?
– Det är den typen av upplevelser man vill ha som spelare – men du måste älska det. Det kommer att vara högljutt och bra drag. Har Gala-fansen rätt dag och bygger upp ”Welcome to hell”-känslan så är det en svår plats att komma till och spela på. Jag hade upplevt det med landslaget i kvalet till VM 2002 borta mot Turkiet – hur vi kom in på planen två timmar innan avspark för att känna på gräset och möttes av att en fullsatt arena buade åt oss. Det var speciellt – och jag älskade det. För många av Elfsborgs spelare blir det här första gången de upplever något sådant och ska de ta klivet hela vägen måste de verkligen uppskatta det här.
Det känns lite motsägelsefullt att du som vid sidan av planen känns tillbakadragen och som dessutom tyckte att mottagandet på flygplatsen var jobbigt älskar när det hettar till på det viset i match?
– Privatpersonen Tobias är nog lite annorlunda jämfört med spelaren, jag sticker inte ut, vill inte synas. Men på planen trivdes jag allra bäst när matcherna gällde som mest, det skulle helst vara Champions League eller mästerskapsmatcher. Jag växte som spelare när arenor var fullsatta, det tändes bengaler och hela arenan hoppade.
Förra hösten var han på plats när FC Köpenhamn och Galatasaray möttes i Danmark. Nu räknar han med att följa Galatasaray–Elfsborg på tv.
– Gala är favorit men jag tror att Elfsborg kan ha en bra chans om man gör rätt saker. Men ska jag tippa är jag diplomat, det blir oavgjort…
Tobias Linderoth är just nu arbetslös. I början av augusti hoppade han av tränarjobbet i Varbergs Bois efter bara ett drygt halvår på posten.
– Jag kan inte säga så mycket av sekretesskäl, men jag kände att det inte funkade riktigt som jag ville och då var det bättre för båda parter att det blev som det blev. Efteråt har jag känt att jag behövde ta en paus från fotbollen åtminstone den här hösten, för att hitta tillbaka till glädjen och energin. Men min tanke är att jag ska fortsätta att jobba med fotboll – men exakt hur och när får vi se.
Tobias Linderoth
Född: 21 april 1979 (i franska Marseille, där pappa Anders var utlandsproffs 1977–80). Därefter gick flyttlasset till Blekinge.
Familj: Barnen Emilia (snart 18) och Carl (13).
Bor: Centrala Borås.
Karriär som spelare: Mjällby AIF (1985–92), IFK Hässleholm (1992–95), Feyenoord (Nederländerna, ungdomsproffs, 1995–96), IF Elfsborg (1996–98 – första seniorkontraktet), Stabæk (Norge, 1998–2001), Everton (England, 2001–04), FC Köpenhamn (Danmark, 2004–07), Galatasaray (Turkiet, 2007–10).
Landskamper: 76 A (2 mål), 22 U21, 11 U19, 15 U17.
Främsta meriter: Tre ligatitlar (två i Danmark, en i Turkiet), två VM (2002 och 2006) och två EM (2004 och 2008). Prisad som Sveriges bäste mittfältare 2006 och 2007, årets spelare i danska superligan 2006. Var assisterande lagkapten i svenska landslaget 2006–08.
Karriär som tränare: IF Elfsborg (olika roller inom U17, U19 samt assisterande i A-laget) 2011–20, Skövde AIK (2021–23), Varbergs Bois (januari–augusti 2024).
Elfsborgsprofiler om att möta Galatasaray
SEBASTIAN HOLMÉN
Elfsborgs mittback ser fram emot att komma tillbaka till Galatasaray-borgen. Han var där och spelade en elektrisk match med sitt Caykur Rizespor under sin säsong i turkiska ligan 2021/2022.
– Det var hatstämning på läktarna och tändare flög förbi huvudet hela tiden. Jag förstår att det finns de som inte gillar att gå ut på den arenan, men det är mäktigt. Ljudnivån är extremt hög och inte en enda människa sitter ned på sin stol och är tyst, berättar Holmén.
Hans lag förlorade mötet med 4–2, och Sebastian Holmén tog ett av de elva gula korten som delades ut i matchen. Lagkamraten Fabricio Baiano tog två och fick alltså även se det röda kortet.
Går det att förbereda sig på att möta en sådan slags stämning?
– Jag tror att man måste uppleva det, det är väldigt högljutt och speciellt. Vad jag kan säga till de andra är att försöka gilla läget och kanske kunna vända publiken. Kan vi ha disciplin och vara organiserade mot dem har vi chansen, den sortens motstånd tycker inte turkiska lag om.
ARBER ZENELI
Ytterforwarden fanns med på bänken när hans Adana Demirspor förlorade med 3–1 mot Galatasaray. I december blir det ett år sedan.
– Det var ett riktigt bra tryck då, men jag tror det blir ännu mer nu när det blir Europamatch, det blir ett spektakel om man säger så. Det kommer att vara högljutt och jag tror alla är väldigt taggade på den matchen.
Ser du fram emot att möta Victor Osimhen (Galatasarays nigerianske anfallsstjärna)?
– Jag har spelat mot Messi så han blir nog inga problem, skämt åsido är det en bra spelare. Men jag låter Sebastian ta hand om honom, säger Arber Zeneli.
MARCUS ROHDÉN
Den förre Elfsborgsmittfältaren bytte i somras klubb till cypriotiska Larnaca. Innan dess tillbringade han ett år i turkiska Fatih Karagümrük och minns bortamötet med Galatasaray.
– Man fick nästan hålla för öronen, jag fick ont i dem. Kanske inte hela matchen, men under stora delar av den. Stämningen var hatisk redan från när vi gick ut på plan och varje gång man var vid sidlinjen. Då kastades det ofta ner grejer och det var mycket gester.
Han tycker att Elfsborgsspelarna ska förbereda sig på hätsk stämning och att verkligen gå in för att behålla lugnet.
– Det är svårt att förbereda sig inför något sådant. Men jag tror att du bara ska vara medveten om att du kommer bli utvisslad och utbuad.
Trots den förväntade ovälkomnande stämningen bedömer Rohdén Elfsborgs chanser som goda.
– Galatasaray har många storstjärnor och individuellt skickliga spelare som Mauro Icardi och Victor Osimhen, men det är också spelare som inte gillar att spela försvarsspel. Är Elfsborg lite smarta så har de goda chanser tror jag, säger han.
Sammanställt av: Magnus Persson och Jasmin Frljevic (UT).
