Kval ger Bergdalen positiva minnen: ”Folk var så glada att de grät”

Det är övertid på Björkängsvallen. Bergdalen måste vinna mot Göteborgs DFF för att gå upp i ettan. Hemmasupportrarna bland de 300 åskådarna börjar så smått ge upp hoppet. Då slår Linnea Liljegärd en djupledspassning till inhopparen Moa Claesson.

– Moa kom fri. Målvakten rusade ut och Moa petade in bollen vid sidan av henne. Det målet sitter fortfarande kvar, minns Julia Gilkes.

Efter målet återstår ungefär en minut av övertiden.

– Det var jobbigt när GDFF fick en frispark efter vårt mål. De hade gjort mål på en från liknande läge innan, säger Amanda Platenik.

Sex år senare står Bergdalen inför ett nytt kval. Då som nu är Amanda Platenik (då 17 år) mittback i startelvan. Nuvarande högerbacken Gilkes var då en 16-årig talang som hade fått rätt mycket speltid under säsongen, men som stod utanför startelvan när kvalet skulle avgöras.

Precis som i årets kval var det tre lag som gjorde upp om två platser. Bergdalen hade förlorat första matchen mot Vallen med 4–0 och var piskat att vinna hemma mot Göteborgs DFF. Varken Gilkes eller Platenik minns något från storförlusten i Bohuslän.

– Sådana matcher kommer man inte ihåg, säger Platenik.

Däremot minns hon mötet med GDFF. En match där det länge såg rätt illa ut. Göteborgslaget tog ledningen och ägde matchen.

– Man kände verkligen att det var en viktig match. Det var så mycket känslor överallt – mellan alla spelare och från publiken. Man kunde inte slappna av någon gång, säger Platenik.

Matchbilden förändrades när GDFF:s supertalang, det nuvarande Juventusproffset Annahita Zamanian, tvingades halta av. Trots att Bergdalen fick mer att säga till om, och även hade ledningen en kort stund, stod det 3–3 när matchklockan nådde 90 minuter. Då klev alltså Linnea Liljegärd fram med en avgörande frispelning. Hon hade dessutom gjort Bergdalens två första mål.

Platenik minns inte tränarens avgörande insats, däremot glädjen när slutsignalen ljöd.

– Det var så skönt. Vi hade gjort en riktig kämpamatch, och var överlyckliga. Det var verkligen en match som gjorde att man kände sig lycklig. Jag minns att GDFF var arga för att de tyckte att vi firade för mycket, säger hon.

För Linnea Liljegärd var 2015 första året som spelande tränare i Bergdalen. Hon är som bekant kvar, med skillnaden att hon då verkligen var spelande, nu ligger fokus mer på tränarrollen.

När hon i samband med en träning i Rydahallen påminns om sina två mål från den avgörande kvalmatchen för sex år sedan är hon inte sen att ropa ut det till sin nuvarande skyttedrottning, Izabella Bergström:

– Bella, senast vi kvalade gjorde jag två mål.

Sedan vänder Liljegärd sig till BT och säger:

– När jag bytte in mig själv tidigare i år, och gjorde mål direkt – då fick spelarna höra det. Kanske lite för mycket…

Utöver Platenik och Gilkes är det Josefine Stendahl och just Liljegärd från 2015 års lag som gjort tre inhopp vardera i årets seriespel. Annars är det ett nytt Bergdalen nu.

– Vi var väldigt många unga då, många födda 1998 och 1999. Nu är det bara jag och Julia kvar från det gänget. Åldern i laget har gått upp, säger Platenik.

Är årets lag det bästa du spelat i?

– Det skulle jag absolut säga. Vi har en helt annan kämpaglöd – alla gör allt tills det tar slut. Och vi gör det tillsammans. Den känslan gör att jag tycker att det här är bästa laget. Och man kan ju inte klaga på resultaten.

Hur glad kan man vara?

– Det är otroligt kul att vinna serien. Men det är ändå långt innan det blir roligt på riktigt. Man får ju inte mycket för den här seriesegern, säger Platenik.

Nu väntar alltså ett kval mot två för Bergdalen nya motståndare.

– Vi tar en match i taget, men jag har inte satt mig in i Rävåsen så mycket heller, säger Platenik.

Inte heller Julia Gilkes har koll på motståndet.

– Det är nytt, man vet inte vilken kvalitet det är på det lag vi möter nu i helgen. Det kan skilja jättemycket från de olika serierna. Men vi är redo, säger hon.