Fjärde guldet – då spelade doldisen huvudrollen

Klockan är några minuter i fyra på lördagseftermiddagen. Hagavallens gropiga gräsmatta är invaderad av segerrusiga hemmasupportrar. Mitt i högen står Mary Andersson, 23.

Hon är en ung veteran. Debuterade i Öxabäcks damlag som elvaåring, vann sitt första SM-guld som 13-åring och har just blivit svensk mästarinna för fjärde gången.

– Det här guldet slår ut allt annat. Jag tycker att det är en mycket större prestation att vinna i dag än för några år sedan. Fotbollen har ju utvecklats enormt, säger hon.

Det är fem år sedan senaste guldet. Fem år där experter trott att Öxabäcks storhetstid är över. Men sedan Ulf Svensson blivit tränare inför säsongen 1981 har laget fått ny fart.

Och den 22 oktober 1983 är man framme i sin fjärde officiella SM-final. Det är stort i det lilla samhället.

Marys mamma, legendaren Ebba Andersson är på plats på Hagavallen redan fyra timmar innan avspark.

– Jag vet inte om jag vågar se hela matchen, säger hon till BT.

Peter Ringdahl, Christer Claesson (ja, han från Stefan & Christer) och Tord Åman har med sig sina dragspel och håller igång publiken. Åman är även utrustad med blinkande lucialjus och en skylt som säger ”Öxabäcks Tjejer – De Ä grejer” när han anför ett supportertåg sjungandes: ”När Öxabäck marscherar in.”

Det är Öxabäcks match. Men i 70:e minuten kvitterar Hammarby när Ing-Marie Ottosson styr in ett inlägg i eget mål.

Det är tid för hjältar.

Och det blir alltså Mary Andersson som tar på sig huvudrollen. På ett vänsterinlägg från Birgitta Eriksson i minut 78 drar Andersson till med en högervolley. Bollen tar i ribban, och ner bakom mållinjen, där målskytten för säkerhets skull är och föser in den med magen.

– Jag är nästan säker på att bollen redan var inne, men det var lika bra att vara på säkra sidan, säger Andersson nästan 37 år senare.

Tio minuter senare gör hon även 3–1.

– Jag vet att jag kom fri med målvakten. Jag ser framför mig hur jag sprang förbi försvaret.

Målet fick Tord Åman att springa in på planen och fira med dragspelet hängande om halsen. Ebba Andersson däremot är så nervös att hon har smugit undan.

Men några minuter senare, när slutsignalen ljuder rusar hon ut på planen och kramar om sin dotter. Sedan säger hon:

– Nu är Mary störst i familjen med sina fyra SM-guld.

Mary Andersson, 23, har länge funderat på att sluta i Öxabäck.

Nu kan hon göra det med gott samvete – två mål mot Hammarby (3–2) i SM-finalen på Hagavallen.

Prisskåpet hemma i Överlida har fått tillökning – SM-guld nummer fyra har nedkommit.

– Ja, så nu är jag bättre än morsan, hon har ”bara” tre, skrattar Mary.

Morsan – det är Ebba Andersson. Hela Öxabäcks ”morsa” egentligen. För det var hon som var med och drog igång damfotbollen i Marksamhället för 15 år sedan.

Men den historien har du förstås hört tusen gånger. I dag är det dottern det skall berättas om.

Mary Andersson, finalhjälte

Är nu 59 år, bor i Svenljunga och jobbar som verksamhetschef på arbetsmarknadsenheten i Svenljunga och Tranemo kommun.

Hon har fem SM-guld, nästan sex. Det första tog hon som 13-åring. Två år senare missade hon straff när mamma Ebba blev guldhjälte i finalen mot Jakobsberg.

– Det har jag fått höra många gånger… Men det kan jag bjuda på, vi vann ju ändå, säger Mary.

Det är inte många familjer där mor och dotter har avgjort varsin SM-final.

– Nej, det har jag faktiskt aldrig tänkt på. Däremot har jag läst att jag var yngst och att jag ett tag var den som hade flest SM-guld.

Hon varvade ner efter säsongen 1984, men lockades tillbaka till Öxabäck sommaren 1987. Då godkändes dock inte övergången från Mjöbäck av förbundet. Så trots att hon tränade med Öxabäck hela hösten 1987 fick hon inte vara med om klubbens SM-guld det året.

1988 var hon dock tillbaka i moderklubben – och vann sitt femte och sista guld. Med det är hon fortfarande den Sjuhäradsfostrade fotbollsspelare (inklusive herrar) som har tagit flest SM-guld.

Bruno Westerling (Bewe), dåvarande krönikör:

”Visst var det nerver med i bilden och inledningsvis var många ben darriga som kokta sparrisar.

Det blev bättre, och trots att Öxabäck radade upp många anfall var det ingen som riktigt kunde bryta igenom och visa var målet fanns. Det skedde först sedan mittfältsspelaren Mary Andersson visat var skåpet skulle stå med två mycket härliga mål.”

Inslaget går inte att hitta på youtube. Men TV-sporten var på plats på Hagavallen, både inför och på finalen. Mary Andersson minns:

– Jag tror att det var Bengt Grive som kommenterade. Han sa ”vilket nätrassel” om mitt första mål. Samma dag startade ett tv-program som hette Razzel.

Hjälp oss att välja historiska fotbollshöjdare med Sjuhäradskoppling.

Vad vill du läsa om? Hör gärna av dig med tips på sporten@bt.se