Platsade inte i Elfsborg: ”Ingen som pratade med mig”
En ny försäsong har dragit igång, nästan så långt ifrån den förra som det går att komma. Det har snart gått två månader sen Rosenqvist lämnade Elfsborg efter att kontraktet gått ut – innan allsvenskan spelats klart.
– Ska jag vara helt ärlig kände jag sista halvåret att jag bara ville iväg. Jag ville bara iväg, iväg, iväg.
Fjolåret blev inte vad mittfältaren hade hoppats på. Långt ifrån. Men det går längre tillbaka än så. Under tre år hade Rosenqvist en känsla av att klubben inte ville veta av honom.
– Så länge man tillhör en klubb så tycker jag att alla ska behandlas lika, jag tycker inte man gjorde det med mig i Elfsborg. I en klubb som jag var i från det att jag var tio år gammal.
Kärleken till Elfsborg är stor. Det har den alltid varit. Därför är det viktigt för Rosenqvist att lyfta fram positiva inslag som han tar med sig från sista säsongen med laget.
– Det var en fantastisk träningsgrupp. Det Jimmy Thelin gjorde med den förra året var grymt, han fick in en vilja i laget, en mentalitet som var helt annorlunda sen många år bakåt i tiden. Alla strävade och drog åt samma håll. Han har ett enormt taktiskt kunnande och kräver att alla är professionella. För mig var det ingen chock att vi kom tvåa i allsvenskan förra året. Det finns säkert lag som hade bättre trupper, men viljan att ge allt i varje match avgjorde. Och jag fick en väldigt bra träningsdos i laget.
Träna var också det enda han gjorde. Rosenqvist noterades inte för en allsvensk match förra året. Vare sig på planen eller på bänken.
– Jag var aldrig med i planerna från start.
Det stod klart för honom när han kom tillbaka från lånet i Gais. Hans tröjnummer hade gått till en annan spelare, nyförvärvet Leo Väisänen.
– Min plats och mitt tröjnummer fanns inte kvar. Det var ju min arbetsplats, där saker tagits ifrån mig. Istället har någon skrivit på en provisorisk lapp och tejpat upp mitt namn. Det är ju inte sånt som får en att må bra och känna att det är här man ska köra på. Det är som att man jobbar på kontor och har sin arbetsplats vid ett särskilt skrivbord, men så kommer man in en dag och så sitter det en annan där.
Rosenqvist kämpade på i det tysta – i försök att ta en plats. Inför förra säsongens träningsläger i USA hade han ett snack med Thelin som menade att han skulle åka med och konkurrera om en plats.
– Jag blev superglad och kände mig i bra form. Men så kom första träningsmatchen mot USA. Alla i truppen fick spela, och jag var den som fick klart minst minuter och insatt sist av alla. Det kändes direkt att det var en markering.
Han köper rätt av att det är tränaren som bestämmer vem som får spela eller inte.
– Det är det alltid. Men jag satt på bänken i cupmatchen när vi spelade mot Stenungsund och ledde med några bollar. Jag hade inte fått en minut på ett helt år. Och jag fick inte en minut den matchen heller.
”Jag tycker att man som tränare borde hålla kontakt med den utlånade spelaren och fråga hur man mår, hur det går och så vidare. Det var ingen från Elfsborg som hörde av sig, det var dåligt.”
Under 2019 när han var utlånad till Gais trivdes han riktigt bra och gjorde 19 matcher, 12 från start. Men han tyckte det var märkligt att ingen hade kontakt med honom från Elfsborg.
– Det var ingen som följde upp och frågade mig hur det gick eller gav mig någon feedback när det gick bra. Ett helt år var jag som avlägsnad från Elfsborg trots att det var min klubb.
2017 var senast Rosenqvist gjorde framträdanden i allsvenskan. Det blev 13 stycken varav tre från start och tränaren hette Magnus Haglund.
– Sen tog det bara stopp, det var när Jimmy kom. Han tyckte inte att jag höll måttet och jag blev utlånad. Det är inget fel i det, det var bra för min utveckling, men jag tycker att man som tränare borde hålla kontakt med den utlånade spelaren och fråga hur man mår, hur det går och så vidare. Det var ingen från Elfsborg som hörde av sig, det var dåligt.
Under de år spelaren inte platsat i Elfsborgs trupp har en annan klubb, som han inte vill namnge, visat intresse. Men Elfsborg har sagt blankt nej. I Helsingborg och i Gais splittade klubbarna lika på hans lön med Elfsborg.
– Med den här anonyma klubben var det rakt av nej. Dit fick jag inte gå, om de inte tog över hela min lön vilket de inte kunde täcka upp för. Elfsborg satte därmed stopp för att jag skulle kunna gå dit jag gjort klart för dom att jag ville spela. Jag kan tycka att det är fult, när man samtidigt säger att man bryr sig om sina spelares utveckling. Och Stefan Andreasson som sa till BT:s podd att man har ett bra samarbete med klubben, men att det är agenter som styr så att affärerna inte blir av. Det är en ren lögn.
Att inte känna sig önskad gör någonting med alla. Även med fotbollsspelare på elitnivå.
– Det har tagit hårt på mig. Jag har fått lågt självförtroende, det har varit svårt att hitta glädjen i fotbollen och att prestera.
Rasmus Rosenqvist
Ålder: 24 år.
Bor: i Villastan.
Position: mittfältare.
Klubbar: Rydboholms SK, Elfsborg (2006-20), Helsingborgs IF (på lån 2018), Gais (på lån 2109). Blev i dagarna klar för Hestrafors IF – i division III. Har under sina fem säsonger som seniorspelare gjort totalt 24 matcher i superettan (15 från start) och 15 i allsvenskan (4 från start).
Landslag: U17: två matcher, U19: tre matcher.
I BT:s digitala arkiv: första träffen är från sommaren 2007 när Elfsborgs P12 gick till final i Gothia Cup. I laget ingick bland andra Mattin Najafi, Junior Bangura, Arber Zeneli, Arjan Mostafa och Rasmus Rosenqvist.
”Jag var där i så många år, jag var kapten i flera ungdomslag och jag vet inte hur många U21-matcher jag gjort. Det var ingen big deal från klubben när mitt kontrakt gick ut, det är klart att jag är besviken att ingen hörde av sig och sa något i stil med ”tack för din tid”.”
Efter ett helt år utan matcher, är han väl medveten om att han inte står sig lika starkt längre.
– Det är svårt när man spelat noll matcher. Jag har varit i kontakt med elitklubbar, men det viktiga nu är att få fotboll i benen. Det är en färskvara.
Inför att kontraktet var på väg att ta slut, sista november, var det ingen som hade lyft det faktumet från klubben.
– Jag förstod ju själv att jag inte skulle bli kvar, annars hade de ju pratat med mig. Men det är ännu en grej som visar att de inte brydde sig om mig. Jag var där i så många år, jag var kapten i flera ungdomslag och jag vet inte hur många U21-matcher jag gjort. Det var ingen big deal från klubben när mitt kontrakt gick ut, det är klart att jag är besviken att ingen hörde av sig och sa något i stil med ”tack för din tid”. Jag tycker man kan göra så av ren artighet.
Först två veckor senare mötte han Stefan Andreasson på kansliet och hade ett snack.
– Jag vill inte smutskasta Elfsborg. Det här är min historia från de senaste åren, det är så här jag har känt.
Hur skulle klubben agerat?
– Jag säger verkligen inte att jag varken hållit för en startplats eller ens bänken, det är som sagt en bedömning som tränaren gör, men det har mest handlat om att det knappt inte varit möjligt att vara där. Jag har inte haft problem med att vara utanför truppen, men man måste få känna att man strävar mot något. Att någon pratar med en om vad man behöver förbättra, vad som behövs ändras på. Men det har inte varit någon som pratat med mig vare sig om hur jag mår eller vad jag ska göra.
Han fortsätter:
– Man måste tåla mycket om man ska spela elitfotboll. Men sakerna som skett vid sidan av har påverkat mig varje dag jag klivit upp ur sängen och gått för att träna.