Elfsborg återsamlat: ”Glad att jag inte gjorde något dumt”
Tanken var att Elfsborgsspelarna skulle köra lite rehab och gym på Borås Arena under onsdagseftermiddagen. Men det blev ingen träning. Flera spelare lämnade igen ganska snart efter att de hade anlänt.
Först ut var lagkapten Johan Larsson. Han berättade om några tunga dygn där han mått dåligt.
– Jag har inte riktigt landat i det än, känns det som. Det har varit jobbigt. Man lägger ner rätt så mycket tid, tanke och själ i det. Det känns som att det är på ett ögonblick som allt rasar ner i en papperskorg, säger Larsson.
Sover du på nätterna?
– Ja, det är ändå okej. Det är väl mer det första man tänker på när man vaknar. Så man får hela tiden försöka distrahera sig så att man inte tänker på det. Som tur är har jag två barn som inte tar så mycket hänsyn till om man har förlorat en fotbollsmatch eller inte.
Sedan berättar han om att han räknar med att det kommer att ta lång tid att smälta guldmissen. Hans sista säsong i Brøndby hade man guldläge i Danmark, men tappade i slutomgångarna.
– Jag tror inte att man kommer över det. Man kommer vidare. Man lär sig leva med det. Men jag har inte kollat på bilderna från de matcherna än. Och det var 2018.
Han tar en kort paus. Sedan säger han:
– Det är bara fotboll. Men det är mitt liv, mitt yrke. Jag har hållit på med det här i hela mitt liv, och professionellt i snart 15 år. Det är framgångarna man suktar efter. Det man lever för och vill uppleva igen. Så det kommer ta tid att hitta ett sätt att gå vidare.
Han vill hitta det sättet själv. Diskussioner i grupp känner han inte för i det här skedet.
– Jag har ganska mycket åsikter, och det är inte alltid de lirar med alla det andra tycker. Jag gör bäst i att prata med dem som är någorlunda likasinnade. Hålla det brutalt och ärligt.
Tankarna handlar mest om fotboll, men även om hur han hanterat sina känslor.
– Jag är glad att jag inte gjorde något dumt efter matchen. Jag satte mig ner i spelargången, ville bara vara helt i fred. Man vill inte gå över någon gräns och göra något som man inte kan stå för dagen efter. Det blir bara fel om man sparkar sönder saker, eller säger något. Jag behövde tio minuter för mig själv under min tröja.
Mycket av eftersnacket till matchen har ju handlat om det som hände på läktarna. När folk på Elfsborgs läktarsektion försökte bränna ner skyddsnätet blev Larsson ombedd av Malmös säkerhetschef att försöka få lugn på supportrarna.
– Men det gick ju inte så bra.
Efteråt hördes supportrar ropa mindre vackra saker om honom.
– Tråkigt om de känner att jag gjort något fel. Men jag gjorde allt för att vi skulle få spela match.
De kallade dig bland annat vid könsord.
– Det är en del av det på en fotbollsplan, tyvärr.
Men skall de inte vara dina supportrar?
– Det var upprört. Men det är vad det är, säger Larsson innan han går mot sin bil.
Strax efter hoppar Alexander Bernhardsson ut på kryckor.
– Vi har fixat foten, säger han.
Alltså den fot som han skulle ha opererat för några veckor sedan, men som då kändes tillräckligt bra för spel under slutomgångarna.
Utanför arenan får Bernhardsson stanna och skriva autografer till några smågrabbar som är på väg hem från skolan.
Ännu populärare blir Michael Baidoo. Inne på arenan spelar Italiens och Liechtensteins P18-landslag en EM-kvalmatch. Elfsborgaren går fram till entrén och börjar köpa matchbiljetter åt flera av barnen.
– Han är Elfsborgsspelare. Och han köper biljetter åt oss, ropar en av killarna till några skolkompisar.
