På ena sidan en radhustomt, på den andra en fotbollsplan. En för årstiden oförskämt fin sådan – inte minst med tanke på att det är anläggningens reservplan.

På den pågår frisparksträning. Tre smågrabbar, betydligt fler bollar – alla antagligen med samma dröm: att bli näste Zlatan, Isak eller Kulusevski.

Ingen av dem lär ha en aning om att det i lägenheten på andra sidan de två staketen, bara ett normallångt inkast bort, för knappa 40 år sedan bodde en fotbollsfantast som då var i deras ålder – och som i dag är en av Sveriges hetaste tränare.

På Baronvägen 149 i Jönköping bodde Jimmy Thelin under flera av sina småbarnsår. Vid tolv års ålder, då yngsta syskonen – tvillingarna Mikael och Tommy – började skolan, flyttade familjen några hundra meter bort till en villa på Igelkottsvägen. Fortfarande i samma stadsdel: Ljungarum.

På Strömsbergsvallen, där IF Haga (fram till 2010 Hagapojkarna) huserade och fortfarande gör, har syskonen Thelin tillbringat otaliga timmar.

Det var också här som startpunkten för Jimmy Thelins tränarkarriär kan placeras ut. Den egna spelarkarriären som snabb mittback nådde inte högre än till division tre och såväl kroppen som huvudet sa stopp efter att lumpen var avklarad och motivationen tröt.

Samtidigt gnagde en känsla av att fotbollsträning skulle kunna bedrivas på ett mer effektivt sätt än hur det klassiskt sett ut.

– Jimmy har alltid varit en sådan person som när han ger sig in i något så är det med full fart och till hundra procent. När han bestämt sig för att bli tränare kunde han ta fram VHS-band med inspelade Ajax- eller Barcelonamatcher och titta på dem om och om igen. Han pausade, spolade tillbaka, tryckte på play – och höll på så. Han såg linjer och mönster i spelet och funderade på hur man kunde träna för att bli bra på det – och hur man skulle träna för att det skulle bli naturligt att sedan använda det i match, säger Mikael Thelin, 40.

Han är fem år yngre bror till Jimmy och tvillingbror till Tommy, tidigare elitspelare i Jönköpings Södra och Åtvidaberg.

– Det var samma sak när Jimmy bestämde sig för att lära sig spela gitarr. Han satt varje kväll i ett och ett halvt år och nötte. Det började med en sådan där bok, ”Gitarrens ABC” eller vad den kan ha hetat. Sedan hade han plötsligt fixat en lärare, och ett tag senare kunde han verkligen plocka strängar. Han lärde sig fort. Det säger något om hur han är som person, att han är väldigt fokuserad på det han tar sig an.

Efter ett år med ett nystartat C-lag i Haga tog Jimmy, Mikael och några till steget fullt ut – de startade en helt ny förening. Främst för att inte behöva rätta sig efter en annan styrelse eller gå i någon annans fotspår. FC Ljungarum bildades 2005 och gjorde debut i seriesystem året därpå. Det nybildade division sex-laget blev snabbt en snackis i Jönköping eftersom man lyckades få med sig ett gäng sponsorer på projektet och valde att marknadsföra sig. I samband med seriepremiären hade FC Ljungarum köpt in fyrverkerier till matchstart – men de påkostade pjäserna höll på långt längre än väntat vilket fick domaren att skjuta upp avsparken. Efteråt sköts leksaksbollar ut till publiken – naturligtvis signerade.

Hur mycket var FC Ljungarum en kompisgrej och hur mycket var det ett projekt för Jimmy att testa sina tränaridéer?

– Jag skulle säga att det var 50/50, men för honom var det en viktig del. Han gick verkligen in för det och vi är många som blev vårt bästa jag under åren som Jimmy tränade oss. Vi hade några spelare som hade varit betydligt högre upp i seriesystemet, men de var ändå som bäst under Jimmy.

Hur tog sig hans idéer uttryck?

– Han ville maximera de träningstider vi hade, och det var ju inte så att vi hade någon skön inomhushall utan i början av året var vi på en grusplan och frös. Jimmy pausade när något inte var som han ville så ibland kunde man ju känna att för tusan, ge dig någon gång, klockan är halv tio på kvällen, det är sex minusgrader och du pausar för att snacka detaljer.

Mikael Thelin skrattar till vid minnet, säger att noggrannheten har följt med hans storebror hela vägen – men att han längs den har lärt sig att vara mer effektiv. Men också att kravbilden på omgivningen är stor.

– Jag kommer ihåg när han spelade en match i Hagas A-lag. Det var derby mot Tenhult och Jimmy fick en armbåge rakt i ansiktet av en av motståndarlagets busar. Jag vill minnas att Jimmy bröt näsan och fick okbenet intryckt – men spelade vidare. Han har aldrig gnällt, och det är något han förväntar sig av andra också: smärta kan man leva med, men om något går sönder är det förstås något annat. Men att knyta näven, kämpa tillsammans och bara fokusera på det man själv kan påverka, det har han alltid haft.

När förstod du att Jimmy skulle bli elittränare?

– Efter första året i Ljungarum var vi många som kände att han hade fått oss att bli väldigt bra. På så låg nivå, med så lite träningstid och så små resurser. Alla hade vi blivit mycket, mycket bättre både tekniskt och taktiskt. Så det är klart att man tänkte att om han kan göra det med oss under de förutsättningarna – vad kan han då göra på tio år i en elitklubb?

Samma fråga ställde sig Gustaf Söderström under några av de kommande åren. Han jobbade som tränare i Jönköpings Södras ungdomsakademi och i samband med att han blev akademichef rekryterade han Jimmy Thelin till rollen som U17-tränare inför säsongen 2009. Då hade FC Ljungarum klättrat från sexan till fyran vilket gett eko i den lokala fotbollssfären. Samtidigt hade Söderström koll på Thelin sedan tidigare.

– Jag känner Jimmy sedan gammalt, vi spelade i Haga ihop även om jag är några år äldre. Faktum är att Jimmy försökte få med mig i FC Ljungarum vid något tillfälle, men sedan blev det tvärtom att jag fick honom till J-Södra istället, berättar Söderström.

Under fem års tid var duon sedan med om att bygga upp ungdomsakademin i Jönköpings Södra. Jimmy klev upp från U17-laget via U19 till U21 och gick även ytterligare steg i tränarutbildningen – den som krävs för att få träna på högsta nivå.

– Jag vet att Jimmy ofta gick på tvärs med vad andra tyckte när han var iväg på tränarutbildningar och träffar anordnade av Sef (Föreningen svensk elitfotboll). Han gick sin egen väg och hade andra idéer. En del tyckte nog att det var udda, eftersom han stack ut. Men just det var hans styrka. Ibland kan svensk fotboll vara ganska mycket att gå i varandras upptrampade spår, men Jimmy är inte sådan idag och det var han inte då heller, säger Gustaf.

Han är än idag vän med Jimmy och med i ett kompisgäng om fem personer som ses regelbundet. Att kompisen och tidigare kollegan skulle nå långt som tränare trodde han tidigt.

– Ibland träffar man folk där man tänker ”hur sjutton hamnade han eller hon i den här positionen?” och ibland är det precis tvärtom: ”jag förstår precis varför”. Och med Jimmy var det det senare alternativet – det var ingen tillfällighet, ingen räkmacka, ingen gräddfil. Han har förtjänat det till hundra komma noll procent.

Den tidigare akademichefen har ett minne som påminner om det som Mikael Thelin beskrev från pausade VHS-band.

– I början av 2010-talet var det väldigt mycket Barcelonafokus i världsfotbollen. Jimmy kunde se samma match 20 gånger – jag överdriver inte – och parallellt med det rita på ett block var och hur passningarna slogs. Till slut syntes extra tjocka linjer på blocket, och av det drog han intressanta slutsatser.

När J-Södras A-lagstränare Mats Gren strax före superettanpremiären 2014 lämnade för sportchefsuppdraget i IFK Göteborg blev Jimmy Thelin huvudtränare – kort inpå första matchen. På torsdagskvällen den 2 april fick han frågan, på fredagsmorgonen rullade bussen mot Medelpad och på lördagen spelades premiären mot Gif Sundsvall (förlust, 1–0). Vid sin sida hade han Christer Persson – samma assisterande tränare som idag är i Elfsborg.

– Jag kände ingen som helst tvekan över att Jimmy skulle ta J-Södras A-lag. Vi hade haft bra tränare tidigare, som Olle Nordin, Thomas Ek, Hasse Lindbom, men min uppfattning var att Jimmy var bättre än de. Han löste saker, tog ansvar fullt ut och var i mina ögon mogen uppgiften, säger Gustaf Söderström, som dock menar att det krävdes övertalning för att få styrelsen att välja det spåret.

– Jag vet att det fanns en lång lista med andra namn, där bland annat Tommy Söderberg stod med. Men till slut var bara Jimmys namn kvar.

Rickard Strandberg satt på den tiden i J-Södras styrelse. Idag jobbar han som distriktsidrottschef på RF-Sisu Småland men har också en plats i J-Södras valberedning. Det var han som ringde och erbjöd Jimmy Thelin jobbet – om än tillfälligt till en början – som A-lagstränare efter Mats Gren.

– Jimmy hade gjort ett fantastiskt jobb, med Gustaf och några till, vad gäller att bygga upp akademin. När Mats Gren rekryterades av IFK Göteborg hamnade vi i en väldigt stressande situation eftersom seriepremiären var nära. Att vi landade i att Jimmy var rätt person att leda laget hade mycket att göra med att dåvarande A-truppen hade väldigt starka önskemål om att han skulle ta över. Det var både yngre spelare och de mer rutinerade som ville det.

Fick någon annan tränare frågan före Thelin?

– Nej, det fanns inget skarpt läge med någon annan. Självklart sonderade vi terrängen men med önskemålet och förväntan från spelarna stod det ganska snabbt klart att det var Jimmy som gällde. Personlighetsmässigt visste vi vem han var och fotbollskunskaperna oroade inte det minsta, men det är en väldigt speciell bransch som är resultatstyrd och på den här nivån var Jimmy oprövad. Men det gick väldigt bra.

J-Södra slutade fyra i superettan den säsongen och vann året därpå. Därmed var Smålandsklubben 2016 tillbaka i allsvenskan för första gången sedan 1969.

Under sin debutsäsong i allsvenskan ledde Jimmy Thelin Jönköpings Södra till en tolfteplats och säkrat kontrakt.

– Jimmy var och är en väldigt inkluderande människa och fenomenal på att fånga en grupp – även på individnivå, säger Richard Strandberg. Han ser helheten både på och utanför planen och lägger oerhört mycket tid på sitt uppdrag. Hans fotbollskunskap är hög men jag skulle ändå säga att grunden i hans framgång är hur han ser andra människor.

Mikael Thelin håller med.

– Min bild är att Jimmy alltid har varit en person som stått i centrum – även om det inte alltid varit självvalt. Han har pondus, respekt och ett ledarskap som gör att han alltid har fått med sig folk. När han var i 20-årsåldern blev han snabbt förman på Färskvarugruppen. Företaget växte mycket och snabbt och han fick personerna i det att göra det också. Han är duktig på att staka ut vägen som man behöver gå för att ta sig dit man vill – och det har han tagit med sig in i fotbollen också.

Vad tror du att gemene man har för bild av din bror?

Mikael Thelin skrattar till, försöker sedan hitta rätt ord.

– Alltså, de som bara ser Jimmy i tv-intervjuer tror nog att han är en stel och ganska tråkig jäkel. Han biter ihop tänderna och mumlar tråkiga svar om att ta en match i taget, processer, relationer… Men det är ren taktik. Psykologi. Han är genomtänkt i nästan allt han gör, och du ser honom nästan aldrig stå i en intervju efter en seger – då skickar han hellre fram spelarna. Men efter en förlust tar han det gärna, för att skydda spelarna. Men jag brukar säga åt honom att han väl åtminstone kan kosta på sig ett leende ibland – det kan inte skada…

Hur är han privat?

– Sjukt rolig. Jag förstår verkligen att folk kan ha svårt att tro det, men han är en humoristisk person. Att det inte syns utåt medialt handlar om integritet. När han kommer hem är han pappan, brorsan, maken och kompisen Jimmy. Han jobbar väldigt mycket, men ser också till att familjen och vännerna får sitt.

Peter Wilsson är den tidigare sportjournalisten som dels spelade fotboll tillsammans med Jimmy Thelin i Haga i övre tonåren, dels kom att bevaka sin tidigare lagkamrat som reporter på Jönköpings-Posten och Jnytt.

– Från förr i tiden minns jag Jimmy som en som tjatade med alla och var jävligt rolig. Det förstår ju inte gemene man som ser intervjuer med honom. Men han var rolig då och han är rolig nu. Men när han sedan blev A-lagstränare i J-Södra var jag faktiskt ganska skeptisk till det, säger Wilsson.

– Det var rätt stökigt i klubben, laget kändes knackigt – jag vet att jag funderade på om en ung och helt oprövad tränare verkligen skulle klara det rakt in i hetluften. Men jäklar, det kändes ganska snabbt därefter att det var rätt val. Jag fick fel – och det hade jag gärna.

I sin yrkesroll som journalist pratade Peter Wilsson med många i och kring laget – och slogs av hur samstämmig bild alla gav av den unge tränaren.

– Det spelade liksom ingen roll om min bandspelare var på eller av – det hördes aldrig ett ont ord om Jimmy.

Hösten 2017 åkte Jönköpings Södra ur allsvenskan efter kval mot Trelleborg. Jimmy Thelin var vid det laget ett av Fotbollssveriges mest spännande tränarnamn och att han skulle kliva vidare till en större klubb blev allt mer tydligt.

Främst var det Elfsborg och IFK Göteborg som gjorde upp om smålänningens signatur. I Blåvitt fanns sportchefen Mats Gren som kände Thelin från Jönköpingstiden – men det blev ändå Elfsborg som vann dragkampen.

Ungefär sex år senare minns Stefan Andreasson sitt första möte med Jimmy Thelin – och vem som var först med att peka på honom som tänkbar tränare i Boråsklubben.

– Det var faktiskt min son, säger Elfsborgs klubbchef.

Anton Andreasson skrev sommaren 2017 på för J-Södra, och även om en korsbandsskada förstörde hans möjligheter att hjälpa till på planen uppskattade mittfältaren lagets tränare så till den grad att en rekommendation gick iväg till pappa Stefan.

– Anton brukar vara rätt bestämd. ”Ta Jimmy, han är bäst”, sa han.

Stefan Andreasson skrattar vid minnet och säger att det mynnade ut i att Jimmy Thelin snabbt blev klubbens förstaval – trots BT:s uppgifter om att även Olof Mellberg fanns med på radarn.

– Jag ringde Jimmy tidigt på hösten någon gång, exakt när vet jag inte – men jag minns att det var ett kort samtal. Det handlade mest om att berätta att vi var intresserade av honom men att han skulle fokusera på hösten i Jönköping först.

Efter det allsvenska kvalet gick det däremot snabbt.

– Då kom Jimmy till Borås och jag minns att vi träffades hemma i Bosse Johanssons lägenhet.

Klubbens förre ordförande bodde då i Pallashuset i centrala Borås och med på mötet var utöver Thelin, Andreasson och Johansson även Sune Lundqvist, nu ordförande, då vice.

– Det var det första fysiska mötet vi hade med Jimmy. Vi satt och diskuterade och när vi var klara gick jag och Jimmy hem till mig och satt i ytterligare några timmar. Känslan efteråt var att vi alla föll för varandra, säger Andreasson.

Vad hade Thelin för krav för att skriva på?

– Varken vi eller han pratade i sådana termer. Det handlade mer om att vi som klubb var i en situation där vi behövde en – tja, man skulle väl kunna kalla det omstart – där vi kände att vi behövde hitta på något nytt för att kunna vara med och konkurrera i toppen igen. Vi behövde någon som skulle ta oss in i framtiden. Vi träffades inte 17 gånger och ältade massa saker utan känslan var att vi ganska snabbt gillade varandra och valde att köra.

Andreasson poängterar att det för Thelin var viktigt att skiftet skulle skötas snyggt gentemot Jönköpings Södra och klubbarna enades om en övergångssumma.

– Vi köpte loss honom på ett sätt som kändes rättvist för alla. Det som sedan tog lite tid var att forma en stab – vi ville presentera allt samtidigt.

I samband med ett medlemsmöte på Högskolan i Borås den 6 december 2017 presenterades Jimmy Thelin – och även om många frågor blev svarslösa (spelsystem, rollfördelning, truppbygge) så minns Mikael Thelin att hans bror antingen då eller kort därefter i en intervju gav ett svar som etsat sig fast.

– Han sa redan från början att det här är ett långsiktigt projekt och att det först är om tre år som resultat kommer att synas. 2018 gick dåligt, 2019 vände det och 2020 blev Elfsborg tvåa i allsvenskan. Precis som Jimmy hade sagt. Det kallar jag för en riktig håll käften-macka. Det var pricksäkert, säger lillebror Thelin.

Ytterligare tre år senare har Elfsborg på nytt blivit tvåa i allsvenskan – den här gången med minsta möjliga marginal – med Jimmy Thelin vid rodret.

Sista frågan, som alla förstås ställer sig: Vad hände med Jimmys gitarrkarriär?

– Vi startade ett band när jag var i 20-årsåldern och Jimmy omkring 25. The Parrots (Papegojorna). Jimmy lirade gitarr. Jag spelade bas och skulle sjunga – övriga trodde att jag skulle klara det med bra självförtroende trots att jag inte kan sjunga… Som tur var kom en riktig skönsångare, Magnus Jansson, in och tog över mikrofonen efter ett tag. Vi körde på i ett och ett halvt, kanske två, år men sedan stannade det, säger Mikael.

Finns det några sparade låtar?

– Nej, för tusan. Vi körde bara covers.