Som 15-åring gjorde hon fem mål på 20 matcher (13 från start) när Holmalund 2015 gick upp i elitettan. Men året efter blev det ett stort hack i hennes utveckling.

– Vi vann Gothia cup. Men jag var bara med i några minuter. Det var tidigt i första matchen det hände. Det var ingen närkontakt, jag skulle bara vända när det klickade till. Det välkända klicket.

Det var främre korsbandet i hennes vänsterknä som gick av. Hon var tillbaka på planen ungefär ett år efter. Dock utan att få det riktiga lyftet. Under några år åkte hon in och ut ur startelvan. Men i fjol hände något.

– Tränaren gillade min spelstil. Jag började i och för sig mycket på bänken. Men så fick jag chansen från start mot Mallbacken. Och sedan rullade det på. Jag kände mig i form, och allt gick min väg.

Men i hennes nionde elitettan-match från start tog det roliga slut. Den här gången klickade det till i det andra knät.

– Det var borta mot Lidköping. Vi hade spelat ungefär 20 minuter. Mycket var likadant som första gången. Det var utan kontakt igen. Det känns som att det är väldigt vanligt, säger hon.

Det var den 20 september i fjol som olyckan var framme. Två månader senare opererades hon. Nu är hon mitt inne i sin rehabilitering. BT-sporten träffar ”Töllan”, eller ”Töllsjö” som hon också kallas, under ett pass på ett gym i Alingsås.

– Jag reagerar knappt när någon säger Lisa. Alla säger Töllan, eller Töllsjö, säger hon under tiden hon vilar mellan ett par serier med utfallssteg.

Ännu så länge jobbar hon mest med kroppsvikt. Hon har således många gympass kvar innan hon är redo för fotboll igen. Ofta tar det ungefär ett år att ta sig tillbaka till planen.

– Men rehabträningen är inget problem. Det var piece of cake (lätt som en plätt) förra gången. Det jobbiga är psyket, man prövas varje dag. Man blir livrädd när man ser spelare skada knät på tv. Och att det inte behöver vara någon kontakt gör att man lätt blir lite rädd när man kommer ut på planen.

Att jobba bort rädslan är den stora mentala utmaningen inför comebacken på planen.

När hon tittar ut genom fönstret ser hon en annan prövning för ett nyopererat knä – istäckta gator.

– Jag är lite rädd att halka. Det är riktigt obehagligt att gå ute nu, säger hon.

När hon spelar sin nästa match är högst osäkert. Hennes kontrakt förlängdes nyligen så att det gäller över den här säsongen.

– Det känns bra. Men det skulle vara ett stort plus om jag skulle kunna spela något i år.

Hennes ortoped uppmanade henne att sluta med fotbollen.

– Hon gav mig alla anledningar i världen att lägga av, eller göra något annat. Hon sa att det ju finns andra sporter. Och så frågade hon mig om jag vill komma tillbaka igen när jag är 35.

Ortopedens försök bet dock inte.

– Jag kan bara lyssna på mig själv. Fotboll är allt för mig, det finns inte i min värld att lägga av. Skulle jag åka på en tredje korsbandsskada är det ändå värt den tid jag får fram tills dess. Hanna Glas har drabbats tre gånger, och hon spelar i landslaget.