Örbys trotjänare om tunga skadeperioden

När IFK Örby summerade den förkortade coronasäsongen 2020 kunde man se tillbaka på en fjärdeplats och endast en förlust.

För yttermittfältaren Emma Nilsson är det tudelat när hon tänker tillbaka.

– Jag är jättenöjd med säsongen men det kändes som att det kunde blivit ännu mer. Vi hade verkligen chansen att fajtas i toppen men lyckades inte ta den, säger hon.

För egen del gjorde hon sin tredje säsong efter att ha kommit tillbaka från en väldigt segdragen skadeperiod som höll henne borta i nästan två år.

– Jag gick upp i en nickduell och när jag landade hörde jag att det knakade till i foten. Det var egentligen ingen allvarlig skada men det tog väldigt lång tid innan läkarna kunde konstatera vad det var för skada.

Den benflisa som satt och skavde i foten upptäcktes inte på röntgen och hon försökte bita ihop och träna vidare. Till slut gick det inte längre och hon tvingades till operation – med en lång rehabtid som följd.

Den sammanföll dessutom med en tung period för laget.

– Det var nästan jobbigare än själva skadan. Att bara stå vid sidan av och se laget kämpa utan att få med sig några resultat och inte kunna hjälpa till, berättar hon.

Sedan dess har det däremot bara gått uppåt – både för laget och Emma. Som ytterforward i tränare Martin Georgssons 4–3–3 har hon fått en mer central roll, något som passat henne väl.

– Jag känner att både jag och laget har hittat en större jämnhet i spelet. Det tror jag kommer att göra att vi gör en ännu bättre säsong nästa år, säger Emma som varit IFK Örby trogen sedan hon var fem år gammal.

– Jag har alltid siktat högt med fotbollen men jag vill heller inte missa resan med Örby. Jag är väldigt tacksam att jag kan spela i ettan med min moderklubb, avslutar hon.