Milla Gustavsson ser sig oroligt omkring utanför Säs huvudentré.

– Vi behöver väl inte ta bilderna där allt folk är? säger hon, och tillägger att hon har fobi mot fotografering.

Gustavsson har just avslutat sitt arbetspass, och Sandra Eriksson skall snart påbörja sitt. Bergdalens båda sjuksköterskor är på gott humör när BT-sporten kommer till Säs, trots att laget placerats på nedflyttningsplats i sportens tips.

– Det är en bra tändvätska, det tar vi bara som extra motivation, säger Sandra.

– Förra gången vi tippades i botten satte vi upp det tipset i omklädningsrummet, det gav bra resultat, säger Milla.

Sandra Eriksson är arbetsledare på akuten. Hon träffar alla patienter och strukturerar om personalen om någon behöver extra hjälp.

– Jag jobbar mycket natt, då träffar man precis allihop som kommer in. På dagtid träffar man inte ambulanspatienterna på samma sätt, berättar hon.

Många dagar hinner hon bara hem en kort stund innan hon skall vidare till fotbollsträningen. Sandra är nämligen också målvakt i nya elitlaget Bergdalens IK.

– Oftast funkar det bra. Man har perioder där man är lite trött och sliten för att man har jobbat mycket. Då får man lite energi när man kommer till fotbollen. Efter träningen mår man rätt mycket bättre, säger hon.

Milla Gustavsson är mittfältare och lagkapten. Hon är också sjuksköterska på strokeavdelningen på Säs. Häromåret tänkte hon skola om sig till polis.

– Det var en spontan tanke som jag påbörjade, men har avslutat. Jag gick första terminen, och påbörjade andra, men kände att sjuksköterska tilltalade mig mer. Då ville jag inte slösa någon tid, säger hon.

Det var mitt under covid, och du ville tillbaka till sjukhuset?

– Eller hur. Det har varit en tuff period för alla i sjukvården, och det är skönt för alla att det börjar lätta.

Mitt under pandemin gick även Bergdalen upp i elitettan.

Många undrade om Milla och Sandra skulle följa med upp, om det skulle gå att kombinera elitfotboll med jobb som sjuksköterska. Båda funderade också innan de tog beslutet att förlänga sina kontrakt.

– Så har det varit för oss båda, man överväger ordentligt varje år. Vi börjar bli gamla nu. Men för mig var det en alldeles för rolig chans för att säga nej. Sedan skall det funka med jobbet, det går mer tid till fotbollen nu. Och då fick jag en bra lösning där jag gått ner lite i arbetstid. Det var inget självklart beslut, men jag är väldigt nöjd med det jag tog, säger Milla.

– Instämmer, säger Sandra. Det var verkligen inget självklart beslut. Man var lite velig, men de övertalade bra. Sedan fick jag en lite annan deal än den här kvinnan (tittar på Milla), jag fick den lilla pensionärslösning som även Sara Lindén har. Vi skojar om det.

Pensionärslösning?

– Jag valde att inte gå ner i tjänst. Missar man en träning så får man missa den.

Milla kan numera nästan helt styra sitt schema.

– Jag har en jättebra arbetsgivare som har haft full respekt för min fotboll, så att jag kan kombinera det. Det krockar inte längre. Det har varit ett jäkla pussel tidigare år när jag har jobbat 100 procent och inte haft samma deal som i år. Jag har det till och med så bra att jag spontant skall kunna ändra lite. Det är jättelyxigt, säger hon.

– På akuten lägger vi våra scheman själva, säger Sandra. Så man kan påverka hyfsat mycket. Sedan är det hur snälla de andra är och lyssnar när man skriver att man inte kan jobba. Men de brukar funka, arbetskamraterna hjälper verkligen till, det är superbra.

Just veckan innan intervjun har hon dock inte kunnat vara med på någon av de tre första passen.

– Nu har jag jobbat skitdumt. Men det här schemat lade vi redan i höstas, då var det lite svårt att veta om, eller när man skulle spela fotboll.

Sandra tänkte faktiskt sluta med fotbollen redan våren 2016, när Borås Gif lade ner sitt damlag.

– Men jag fick ett hett erbjudande att komma och vara andramålvakt i Bergdalen. Då var det Ellen Johansson som stod, berättar hon.

Sedan har Sandra övertalats varje år. Och sedan 2018 har hon varit förstamålvakt.

Milla skrattar till, och säger:

– Vi säger väl det om 30 år också, ”Åh, de övertalade oss i år igen…”

Sandra fyller i:

– Vi springer med två rollatorer: ”Passa mig”.

Även om det är stor skillnad mellan sjukhus och fotbollsplaner ser båda likheter mellan jobb och idrott.

– I fotbollen förväntas vi prestera. Det är samma sak på jobbet. Vi har ett stort ansvar, och man kan inte komma och säga att ”Jag är lite trött i dag, så jag tror att jag skippar att ge de där medicinerna.” Det funkar inte riktigt så. Att det är väldigt mycket krav, både från dig själv och omgivningen, kan vara betungande. Det kan vara jobbigare än det fysiska. Men både jobbet och fotbollen ger så mycket att det är värt det, säger Milla.

Sandra nickar. Hon konstaterar att pandemiåren har varit jobbiga på akuten.

– Det var väldigt tungt. Man fick hantera allt på ett helt annat sätt. I början, när folk överlag var rädda för att söka var det lite lugnare, men sedan körde det igång, säger hon.

Millas avdelning var däremot ganska skyddad mot covid. Men folk som höll sig undan från att söka vård tidigare har kommit nu efter pandemin.

– Vi har haft en jättejobbig period de här senaste månaderna, säger Milla.

Även under matcherna händer det att deras yrkeskompetens kommer till nytta.

– Det har väl blivit lite så när det är en skada, att folk tittar på oss…, säger Milla.

– Då känner man att ”Oj, jag får nog röra mig dit,” säger Sandra.

Trots att de finns i laget är det inte ovanligt att det är tränare Linnea Liljegärd som springer in för att kolla skador. Sandra skrattar till och säger:

– Det känns tryggt va? Vi kan kanske ha henne på praktik?

– Vi kan ha henne en dag var, det blir perfekt, säger Milla.

Hur är tanken kring skadebehandlingen?

– Jag vet inte vad de tänkt, de kanske räknar med oss… Nu känner jag att vi kanske skulle löneförhandlat mer. Glöm inte bort att vi är sjuksköterskor också…, säger Sandra.

Nu är de alltså för första gången elitspelare. Frågan är vad de fram emot ser fram emot med att spela i elitettan.

– Det är väl framför allt att det är en ny nivå, säger Milla. Och nästan ett helt nytt lag. Det blir kul att spela ihop oss lite mer och se hur det artar sig. Lära känna nya människor. Det är ju kanske just därför man vill spela vidare, lagkänslan, att man kan prestera och vinna saker tillsammans. Det är det som är det roliga.

Hon ser tillbaka på fotbollsåret 2021 med stolthet och glädje.

– Vi hade väldigt kul. Roligaste säsongen man spelat, säger hon.

– Det var ett bra flyt. Vi hade bra stämning hela tiden. Det var lugnt, ingen stress, säger Sandra.

– Det var kul att spela match varje vecka. Även fast vi var piskade att vinna varenda match var det riktigt roligt. Halmiamatchen kommer jag att minnas väldigt länge. Jag vet inte om det var den roligaste att titta på, men det taktiska satt perfekt, säger Milla.

Just det taktiska lär bli otroligt viktigt i år. Då skall ett orutinerat Bergdalen mäta sig med betydligt mer rutinerade motståndare. För första gången på länge slår Boråslaget ur underläge.

– Det blir en helt ny utmaning, säger Sandra.

– Det är ju så man utvecklas, säger Milla. Vi har många bra spelare, och många nya. Det skall bli spännande. Jag tror att man kommer väldigt långt på hunger och motivation. Det är det vi kommer att behöva använda – spelglädje, och att försöka vara disciplinerade.

– Taktik och disciplin. Och samtidigt ska vi ha kul. En bra kombination, säger Sandra.

– Ja, vi får skratta lite på vägen, säger Milla.