32-åringen sitter i soffan i villan på Brämhult. I famnen sover Molli, 15 dagar gammal. Den tidiga eftermiddagens ljus faller in i genom de stora fönstren.
– Familjen kommer självklart i första hand, men jag vill inte ge upp det jag tycker är kul och det jag vill satsa på.
Babyn ger ifrån sig ett litet snörvlande ljud men sover vidare. Hennes tjocka mörka kalufs spretar åt alla håll och kanter.
– Jag har fått många pikar och frågor om vem som ska ta över laget. Ingen hade frågat en man om han skulle sluta vara tränare. Men man bara antar att en mamma ska vara hemma.
Hittills har Baiktränaren missat två matcher i samband med att Molli kom till världen. En borta mot Rosengård i Malmö dagen innan hon var beräknad och närmast IFK Göteborg hemma. Om några timmar ska hon göra comeback på tränarbänken i ett prestigemöte mot Torslanda hemma.
– Det är ju nästan helt och hållet mitt gamla lag i Blåvitt. När jag gick till Baik så gick nästan alla till just Torslanda. Jag känner de flesta så det gör ju att det blir personligt. Dessutom vann de förra matchen mot oss så jag vill ha revansch.
Då får Molli vara hemma med sin pappa, före detta elitspelaren Nicklas Savolainen och storasyster Mila, tre år.
– Min sambo spelar inte fotboll längre, men hade han gjort det hade ingen frågat om han skulle sluta spela. Vi har stöttat varandra i våra karriärval, jag var hemma mycket med Mila när han spelade i Norrby. Och nu tycker han att det är en bra idé att jag fortsätter som tränare.
– Jag har ju tagit mig an uppdraget, då vill jag göra det bästa av det. Och självklart kommer jag ta mig an mammarollen på samma sätt.
Paret har ett stort nätverk av familj och vänner som gärna hjälper till vid behov.
– Jag har många runt omkring mig som kan vara barnvakt. Dessutom ett helt lag, det är ofta vi har någon skadad spelare som är i hallen som gärna ställer upp.
Arvidsson är övertygad om att det går att kombinera de båda rollerna, förälder och elittränare. Men det är ett tabubelagt ämne.
– Man anses vara en dålig mamma när man är iväg. Jag förstår inte varför man inte skulle kunna vara det, barnen far inte illa. Men det kommer alltid finnas dom som tittar snett, men så får det vara då.
”Ju äldre jag blivit, och efter att jag skaffade barn, så bryr jag mig mer om andra”
Hon om någon borde veta vad hon själv klarar av och vill och talar av erfarenhet.
– Jag fick mycket baby blues efter förra graviditeten. Jag kände mig fast och låst hemma, låst vid amning och mådde inte bra i mitt föräldraskap den första tiden.
Idag väljer hon att se möjligheter framför problem.
– Så länge jag mår bra kommer jag också vara bra för mitt barn. Jag mår bra av att komma iväg lite och jag ser inget negativt i att hon kommer med mig till hallen.
En konsekvens av måendet med första barnet är att hon tog hon beslutet att inte amma Molli.
– Det är ju också en grej som det är tabu kring. Det är många som har åsikter om det. Eller om att föda vaginalt. Det kunde jag inte den här gången heller, båda mina barn har blivit förlösta genom kejsarsnitt.
Nu senast tillstötte komplikationer som innebar en tre timmar lång operation och flera dagar på BB.
– Jag har haft det tufft, men jag tror nog själv ibland att jag är en slags super woman.
Hon skrattar och drar det långa ljusa håret bakom öronen.
– Fast jag behövde komma tillbaka till verkligheten för att ta mig upp igen.
Inför säsongen fanns det flera frågetecken om hon skulle hoppa på tränaruppdraget i Baik.
Hon blev nämligen gravid redan sommaren 2022, men det slutade med ett uteblivet missfall.
– Kroppen fortsatte tro att jag var gravid. Livmodern växte och jag gick upp i vikt. Jag hade alla symtom, jag mådde illa och allt sånt.
Så fortsatte det till vecka 13.
– Vid första ultraljudet visade det sig att det inte fanns något foster. Då hade jag redan hunnit tänka att jag inte skulle spela den säsongen.
Men det gjorde hon. Hela tiden hade hon i bakhuvudet att hon ville bli gravid igen.
– Jag tänkte att det nog skulle bli min sista säsong som spelare.
Strax före jul samma år blev hon åter gravid. Men så fick hon ännu ett uteblivet missfall, kroppen reagerade som den faktiskt bar ett foster. Än en gång fick hon gå igenom skrapning och operation.
– Mitt liv var väldigt turbulent.
– Det blev ju en väldigt jobbig säsong för mig. Samtidigt fanns det så mycket glädje eftersom det gick så bra för laget. Och en glädje över att jag fick spela klart och ta SM-guld.
När frågan om hon ville bli tränare dök upp var hon öppen med att hon ville bli gravid igen.
– Jag hade bestämt mig för att lägga skorna på hyllan och fokusera på mig och min familj.
Det fanns så klart rädslor för fler missfall.
– Jag funderade på vad som var fel på mig. Vanligtvis stöter ju kroppen bort fostret vid ett missfall. Så när det hände igen tänkte jag att två gånger, det är ju inte normalt.
Så blev hon gravid. Och möttes då av kommentarer om att det var dålig tajming att tacka ja till tränarrollen.
– Vad är ens tajming? Det har tagit hårt på mig, jag hade ju försökt så länge att få ett syskon till Mila.
– Jag kunde ju inte tacka nej, det hade ju kunnat bli ännu ett missfall. Då hade jag ångrat att jag inte sagt ja. Man kan ju heller aldrig veta hur många gånger man får frågan om att bli huvudtränare i ett elitlag.
De båda missfallen har påverkat henne.
– Men det är skönt att prata om det. Det är många som inte ens vet vad ett uteblivet missfall är. Det hjälpte mig att höra från fler som varit med om samma sak.
Redan tidigt i spelarkarriären var hon inställd på att en dag bli tränare och fick chansen som spelande assisterande i IFK Göteborg när hon väntade sitt första barn.
– Jag drivs mycket av att utveckla andra, jag vill att andra ska lyckas även om jag själv är väldigt tävlingsinriktad. Många har nog sett mig som lite egoistisk, att jag alltid har velat bli bäst i mitt spel. Men ju äldre jag blivit och efter att jag skaffade barn så bryr jag mig mer om andra.
När hon kom till Baik inför säsongen 2022 föll bitarna på plats. Hon fick fortsätta vara spelande tränare till ett ungt lag.
– Jag kände att jag hade möjlighet att utveckla andra. Jag har meriter och de lyssnade på mig. Jag fick även frågan från IFK, men jag ville inte ta över ett lag med gamla lagkompisar med liknande erfarenhet som jag har.
En annan pusselbit var att börja bredvid dåvarande tränare Irfan Delimedjac.
– Jag såg upp till honom. Han kunde lära mig mycket, samtidigt som jag kunde bidra med min kunskap. Det var en bra väg in i tränaryrket.
Under de matcher hon redan har missat i samband med Mollis födelse och de som hon eventuellt kommer behöva avstå från har herrlagets Mattin Najafi ansvarat på bänken.
– Det har varit en trygghet när jag varit borta. Jag har inte känt att jag måste skicka träningsupplägg och laguttagningar.
Hon skrattar:
– Men jag satt faktiskt på BB och kollade matcher och sms:de i halvtid vad de skulle göra annorlunda. Så jag släppte det inte helt, men det är ju för jag tycker att det är kul.
Hon medger att det inte var helt lätt att som höggravid vara delaktig i träningarna ute på planen.
– Jag bad om kritik och det var en av sakerna spelarna tog upp. Att de ville ha mig mer ute på planen. Men som höggravid är det svårt att springa, passa och instruera. Jag fick jag bara göra så gott jag kunde.
Till en början vill hon göra klart säsongen. Hur det blir därefter vet hon inte än.
– Jag vet att jag vill vara med och utveckla sporten. Jag ser mig absolut som tränare i framtiden.
”Det var ingen dålig comeback. Tjejerna gjorde en fantastisk insats, en riktig laginsats”
På det lilla träbordet står en nappflaska, en bärbar dator och en kursbok. Arvidsson pluggar till lärare och har en tenta bara några dagar bort.
– Jag var ju på BB förra veckan och missade en hel del, så nu är det tentaplugg som gäller.
Tanken är att hon ska kunna fullfölja studierna, för att göra det får hon hänga med mycket på distans.
– Försöka går alltid, sen får vi se hur det går. Så länge jag orkar med och det inte drabbar Molli så kör jag på. Och storasyster får vara på förskola, så det är väldigt bra, säger hon och klappar sin yngsta dotter lätt på kinden.
Det har varit mycket logistik genom åren för att få ihop vardagen. Amalia Arvidsson pendlade till IFK Göteborg när Mila var liten.
– Det var inte optimalt.
– Jag har flängt mycket. Jag pendlade både när jag spelade fotboll i Alingsås och i Jitex. Nu både bor, jobbar och pluggar jag i Borås. Jag har ändå fått landa lite.
Fyra timmar senare dominerar Baik i Boråshallen mot Torslanda. Arvidsson har assistans av Mattin Najafi och Yanks Bojang.
– Det var ingen dålig comeback. Tjejerna gjorde en fantastisk insats, en riktig laginsats.
Amalia Arvidsson
Ålder: 32 år.
Bor: Borås.
Klubbar som spelare: Byttorps IF (söderettan), Holmalund (division 1, elitettan) Jitex (division 1), Sjömarkens IF (division 1), Alingsås FC United (division 1, elitettan), IFK Göteborg (RFL), Borås AIK (RFL).
Landslag futsal: 3 matcher, 1 mål.
Meriter som spelare: Har 3 SM-guld – två med Göteborg (ett som spelare, ett som assisterande) och ett med Baik (som spelande assisterande).
Tränarkarriär: Har varit spelande assisterande tränare i IFK Göteborg och i Baik innan hon blev huvudtränare 2023/24.
Utbildning: Har tidigare pluggat och spelat fotboll fem år på college i USA. Har en kandidatexamen i företagsekonomi och ledarskap.
Gör: Är utbildad elittränare i futsal och har huvudansvaret för Baik Futsals damlag. Dessutom pluggar hon till lärare.