I mellandagarna fyller Anja Händén 20 år. Inom parapingisen är hon sedan länge ett tungt namn. Hon vann sitt första SM-guld som tolvåring och tillhör Europas allra bästa spelare.

I det hon själv kallar friskpingis har det gått trögare. Hon inledde året som 52:a på Sverigerankingen. Men i höst har karriären exploderat. Det började med att Anja bröt en barriär och tog plats i damernas högsta serie som första svenska paraspelare. Var det slutar vet ingen.

Klart är att Anja höstens komet inom svensk bordtennis. Därför åkte BT till Halmstad för att träffa henne i samband med matchen mot Frej från Växjö.

Det är en lätt frustrerad 19-åring som sätter sig ner på en stol efter 5–5-matchen.

– Det var ju viktiga matcher i dag, och vi vann inte lagmatchen. Det är klart att man är lite sur, säger hon.

Personligen har hon dock imponerat. Hon har vunnit två av sina tre singlar och ytterligare förbättrat sin redan fina statistik.

– Men jag hade ju två matchbollar mot henne jag förlorade mot. Det var lite segt att jag inte fick med mig den matchen, säger hon.

Förlusten kom mot Frejs kinesiska stjärna Fang Zhang. Det är en spelare som många ser som pingsligans allra bästa i fjol. Om Händén hade vunnit mot Zhang skulle det ha varit en jätteskräll.

– Ja, det hade nog ha varit en av de bästa vinsterna i karriären. Så det var synd.

Vilken är din största skalp hittills?

– Jag slog Polens fjärde bästa spelare (Paulina Krzysiek) i förra sammandraget i pingisligan. Hon är väldigt bra, så det är min bästa vinst.

Fast Fang Zhang anses väl vara ännu bättre?

– Jo, det är hon och en till som är ganska överlägsna i pingisligan.

Lagledare Sebastian Lundahl kommer förbi. Han klappar Anja på ryggen, meddelar först samlingstiden för söndagens match, och säger sedan:

– Grymt bra jobbat i dag.

Han skulle kunna säga: ”Grymt jobbat i höst”. För inklusive söndagens tre vinster har boråsaren matchkvoten 10–4. Hon är därmed den svenska spelare som vunnit klart flest matcher i serien.

– Jag hade väl trott att jag skulle ha minussiffror, så det här är över förväntan, säger hon.

Bland annat har hon bättre statistik än två av de spelare som ingick i Sveriges trupp till lag-EM tidigare i höst. Runt henne höjs röster om att hon borde komma med i stora landslaget. Själv vågar hon dock knappt hoppas.

– Det är klart att det hade varit jättekul att komma med till något sådant. Men jag har inte varit med på något landslagsläger i friskpingis ännu. Så det är nog en bit kvar.

Men hon känner i alla fall att hon tagit stora steg den senaste tiden.

– Jag har gjort många bra resultat – speciellt i pingisligan, och jag märker ju att jag blir bättre.

Vad har du blivit bättre på?

– Allt möjligt från backhand till forehand – och fysiken. Det är allt liksom.

Om du skall välja ut något specifikt?

– I så fall skulle jag väl säga att jag har utvecklats ganska mycket i min forehand. Samt att jag har börjat returnera mer med min backhand. När motståndarna slår korta servar på forehandsidan brukar jag returnera med forehand. Men nu har jag gått in mer och flippat med backhand – och det har givit bra resultat.

Trots hennes stora framgångar i pingisligan finns det en sak som skaver. Hennes största mål den här säsongen är att kvala in till Paralympics. Men där finns det inte många livlinor kvar. Troligtvis måste hon vinna en avgörande kvaltävling i Thailand i maj.

– Det blir tufft. Om jag hade spelat så här bra skulle jag redan ha varit klar för Paralympics nu. Men det har inte gått lika bra internationellt. Jag kan inte få ut mitt spel där. Klart att det är surt.

Varför får du inte ut den här kapaciteten i para?

– Alltså. Jag vet inte. Det är mer press internationellt, det blir svårare. Men jag vet inte riktigt själv vad det beror på. Det är inte så att jag är jättenervös.

Din para-klass måste vara väldigt bra?

– Ja, det är hög nivå. Jag tror att det är fyra spelare som har spelat både vanliga OS och Paralympics.

Anjas handikapp är ett så kallat dysmeli. Det handlar om en störning under fosterutvecklingen som gör att en del av armen, handen, benet eller foten saknas helt eller delvis vid födseln. I hennes fall är det höger underarm och hand som är underutvecklade.

– Det var jobbigt att visa högerhanden när jag var yngre.

När blev du trygg i det?

– Det har väl kommit med åldern.

För 2,5 år sedan startade hon ett Tiktok-konto som har uppmärksammats i flera medier. Där har hon bland annat publicerat ett inlägg där hon skojar om att en hajattack skulle vara orsaken till att hennes högerhand ser ut som den gör. Det uppmärksammades nyligen av Expressens sportkrönikör Mats Olsson i hans stora veckokrönika.

– Men det senaste har jag inte publicerat så jättemycket på Tiktok. Förut var det väl en rolig grej, och så fick jag mycket följare, säger hon.

Så du går inte omkring i vardagen och funderar över vad du skall lägga upp på Tiktok?

– Nej, det skulle jag inte säga.

Vad är du mest känd för då, Tiktok eller pingisen?

– Jag vet inte. Det kanske är fler som känner igen mig via Tiktok, men jag själv skulle väl säga pingisen. Det känns mer naturligt, eftersom det är pingis jag håller på med.

Och snart kanske det blir enklare att svara på frågan.

– Det är en grej på G med SVT. Som är ganska stor. Jag kan inte riktigt gå ut med vad det är ännu så länge.

Även om hon i yngre år tyckte att det var jobbigt att visa upp sin högerhand så har hon aldrig varit tveksam till att tävla i para.

– Nej, jag har alltid varit väldigt öppen för båda. Jag började i frisk, men har alltid tyckt att para varit jättekul. Den har givit mig många möjligheter.

Som en och annan resa redan i tidig ålder.

– Ja, precis. Och jag vet inte om jag hade fortsatt med pingis om jag inte hade haft para. Förut i alla fall. Nu går det ju bra i frisk också. Det är tuffare i frisk, och då blir para en drivkraft.

Så para har bara varit positivt för din karriär?

– Ja, det har det verkligen varit.

Hon fick mycket beröm för att hon bröt barriärer på Tiktok genom att visa upp sitt handikapp. Nu bryter hon alltså en annan barriär genom att vara första para-spelaren i damernas pingisliga.

– Det är klart att man tänker på att det är kul att vara den första med saker. Men det är inget jag strävar efter. Det har bara blivit så.

Hon flyttade till Halmstad för att gå på pingisgymnasiet, och därmed kunna göra en 100-procentig satsning på sin idrott. Nu jobbar hon timmar som personlig assistent för att kunna fortsätta sin satsning.

– Jag jobbar några gånger i veckan, så det funkar. De dagarna tränar jag bara ett pass, istället för två.