”Har lärt mig ta vara på tillfällena”

Ett rejält högtryck har parkerat över Sverige och Katarina Dunder Olsson, som går under smeknamnet ”Cancan”, kommer solbränd och i sommarklänning till Almenäs. Det är en av hennes sista semesterdagar och strandliv vid Öresjö med familjen väntar innan det bär tillbaka till Qinhangdou och Gula havet drygt 700 mil österut.

Hon bär inga synliga spår av olyckan, som gjorde ett hack i fotbollskarriären i mitten av nittiotalet, men nervskadan finns kvar och gör att ena armen krånglar.

– Jag satt på motorcykeln och körde kanske i nittio när en bil plötsligt svängde ut framför mig. Jag och min passagerare smällde rätt in i sidan, vi fick inga livshotande skador men kvinnan som körde bilen dog.

Hur har det förändrat dig?

– Det har lärt mig att skilja på vad som är viktigt och vad som inte är det och att ta vara på tillfällena i livet, säger hon och konstaterar att om olyckan inte hade hänt så hade det kanske inte blivit något Kina-äventyr.

”Cancan” började sitt nya jobb i mitten på mars. Det var hennes allra första besök i landet och hon hann inte mer än landa förrän hon fick veta att hon skulle ut på en dryg veckas inventeringsresa till tre olika provinser – bland annat Inre Mongoliet.

– Jag hade hoppats på några dagar för att acklimatisera mig och fick mer eller mindre panik när SMS-et kom. Men i efterhand är jag fantastiskt glad över den där rundresan och allt jag fick uppleva.

Kulturkrocken har varit kännbar och språket är fortfarande den största barriären. ”Cancan” har ständig tillgång till tolk för att kunna utföra sitt jobb och de enda som kan engelska är de andra utländska coacherna, som utgör ett stort stöd.

Ett annat problem är de otydliga direktiven och inte bara inför den där inledande inventeringsresan. Hon har efter hand försökt räkna ut vad målsättningen egentligen är för hennes F19-lag, som ägs av Beijing Sport University och ska fungera som akademi till damlaget. Mer än att vinna matcher.

– I början förlorade vi varenda träningsmatch. Oavsett om vi spelade mot P13 eller F17. Resultat är det enda som räknas och förlorar laget är det coachen som är dålig. Jag fick en rejäl utskällning av team managern. Jag förstod inte vad han sade bara att han var vansinnig. Det är väldigt hierarkiskt.

– Och eftersom vi förlorade fick vi inte vara med i några cuper. Men förhoppningsvis blir det en i augusti så att vi kan kvala in till seriespel.

Nivån på spelarna är väldigt ojämn och det har tagit tid att sätta en struktur.

– Alla runt omkring säger att vi har tagit stora steg och jag har jobbat mycket med tydlig organisation i anfall och försvar. Det har gett effekt. Men generellt börjar man sent med fotboll i Kina – i runda slängar runt 13 års ålder – och alla i laget är outbildade.

Kan du jämföra med Sjömarken som du lämnade för att ge Kina en chans?

– Jag har funderat på det och jag skulle säga att mitt nuvarande lag håller F16-klass.

Hur skiljer sig kinesisk damfotboll från svensk?

– Kineserna tränar väldigt mycket fysik, inte lika mycket teknik. Många av dem blir övertränade, det finns ingen tid till återhämtning. Men det satsas enormt på superligan och om några år kan ligan vara hur bra som helst.

I det nyligen avslutade världsmästerskapet i Frankrike gick Kina vidare från gruppen och förlorade sedan i åttondelsfinal mot Italien. Men Stålrosorna, som de kallas i hemlandet, imponerade på Jack Ma – mannen bakom e-handelsgiganten Alibaba och för ett par veckor sedan kom glädjebeskedet. Företaget donerar motsvarande en och en halv miljard svenska kronor till kinesisk damfotboll under det närmaste decenniet. Pengarna kommer att gå till landslaget men också till att utveckla unga spelare.

– Jag tror att Kina kan bli en medaljkandidat igen på sikt och det vore bra för damfotbollen internationellt om Europa och USA inte var så dominerande.

Innan vi skiljs åt bläddrar ”Cancan” igenom sina mobilbilder från Kina och berättar mer om vardagslivet – stranden, trafiken och maten, men också om att bo ensam i ett hotellrum med familjen så långt bort.

– De var över och hälsade på i en månad och planerar att komma igen i höst, men det är klart att det är svårt. Det är lika mycket upp till dem hur länge jag stannar.