Fotbollsakuten 6: Kröningen av Kronängs superlag

Katarina ”Cancan” Olsson har svårt att hålla tillbaka glädjetårarna när hon kastar sig i lagkompisarnas famnar. Den 14-åriga jättetalangen har precis givit Kronäng ledningen mot Öxabäck i finalen av Kronäng cup.

– Det var stort. Cupen räknades ju som ett inomhus-SM, minns nu 49-åriga Olsson.

Hon är helt ny i klubben, kommer från Vänga i lägsta serien, och har bara gjort några träningar innan det är dags för Kronäng cup.

– När jag tittar på bilder från cupen får jag en härlig känsla i kroppen. Jag var så ung, och fick spela med de stora spelarna. Jag och Carina Håkansson var nya, och fick vara med i den trupp som Ulf Bergquist tog ut, säger hon.

Det har gått några månader sedan Kronäng åkte ur allsvenskan för andra gången. Inför säsongen i näst högst divisionen har man gjort en satsning. Man har behållit alla nyckelspelare, hämtat hem meriterade tränaren Ulf Bergquist i Trollhättan och samtidigt värvat en riktig storstjärna – Bergquists sambo Lena Videkull.

Därmed har man Kronäng två spelare som vunnit diamantbollen, Videkull och Anna Svenjeby. Duon är nyckelspelare i landslaget och har vunnit EM-guld drygt ett år tidigare. I laget finns ytterligare två spelare som har spelat, eller senare skall få spela i A-landslaget; Mona Åhman och Pia Syrén.

Assisten till Olssons ledningsmål kommer på en chipp från Svenjeby. Den då 23-åriga liraren är den som i efterhand har fått personifiera Kronängs storhetstid.

Kronäng cup är föregångare till Mariedal cup. Turnering lockar årligen damfotbollens storlag från hela Skandinavien, och även från Tyskland.

Kronäng har arrangerat sedan 1974. Man har varit nära ett par gånger – men inte lyckats vinna. Svenjeby har dock en inteckning i pokalen. Hon gjorde nämligen två säsonger i Jitex 1983–84, och hon debuterade för Mölndalsklubben med att vinna i Boråshallen.

– Det var lite nervöst att komma tillbaka i en annan klubb. Jag hade aldrig gått ifrån Kronäng om vi inte hade åkt ur 1982. Även om Mariedal är min moderklubb har alltid Kronäng varit närmast hjärtat, säger Svenjeby.

Nu är hon tillbaka i Kronäng, och laget leder finalen mot storasyster Öxabäck. Dock skall Markklubbens stjärnförvärv från Sundsvall, Eva Andersson, kvittera till 1–1.

Då händer något i Kronängs bås. 17-åriga Malin Johansson (numera Nyquist) har varit inne på ledningsmålet, men sedan stått över några byten.

– Jag fick så jäkla ont i magen att jag inte klarade av att spela, minns Nyquist, och fortsätter:

– Jag fick sätta mig och vila. Efter ett tag var de på mig: ”In med dig”. Jag hoppade in, passade bollen till Svenjeby – som gjorde mål. Jag minns att jag tänkte: ”Åh Gud, jag fixade det.”

Svenjeby kastar sig in framför Eva Andersson och stöter in segermålet med vänstern. Först fram till målskytten är just Malin Johansson.

– Den känslan… Det var så mycket publik, vi hade ett enormt stöd, säger hon.

En stund senare ljuder slutsignalen. Segerjubel utbryter i Kronäng, som äntligen har vunnit sin egen cup. Och stor finalhjälte är Anna Svenjeby med ett mål och ett assist.

– Det var jätteroligt. Kronäng cup var en av årets höjdpunkter, det blev som ett SM. Jag saknade Kronäng cup efter att det tagit slut, säger Svenjeby.

I början av 1990-talet börjar cupen tappa i prestige. Och 1999 spelas den sista upplagan. Kronäng, med Svenjeby i laget, åker då ut i semifinal.

Fast då är klubbens storhetstid sedan länge över. 1986 är däremot ett kanonår. Anfört av Svenjeby och Videkull vinner man division II och går upp i allsvenskan.

Man skakar dessutom blivande svenska mästarinnorna Malmö FF i Svenska cupen och man är nära att slå ut Öxabäck, seriesegrare i allsvenska grundserien, ur Hallsvenskan.

– Vi hade ett lag som var fantastiskt bra scoutat, minns Katarina ”Cancan” Olsson. Det var en förmån att få spela med dem. Svenjeby var en lysande passningsläggare, och hennes specialitet var att slå tunnlar – jag åkte på många… Och Lena Videkull var väldigt enkel att spela med. En väldigt bra värvning. Men även Mona Åhman, Pia Syrén och några till var allsvenska spelare av klass.

Succéåret 1986 får dock ett tråkigt slut för Kronäng. I november väljer tränare Ulf Bergquist och hans dåvarande sambo, Videkull, att gå till Öxabäck.

Året efter är ett brytningsår i svensk damfotboll. Man är tvungen att komma topp sex i division I för att få plats i den nya damallsvenskan. Kronäng kommer åtta – och åker ur högsta serien. Sedan går det fort. Man faller ytterligare två divisioner de kommande två åren.

Tappet av måldrottning Videkull är lite av starten för Kronängs ras.

– Det var ju en väldigt stor förlust, säger Svenjeby – som tog mammaledigt 1988, och samtidigt slutade på elitnivå.

– Lena var en målskytt av rang. Med henne tror jag att vi hade klarat oss, säger Olsson – som gick till Öxabäck 1988 och där fick vara med och vinna SM-guld.

Det återstod en minut av finalen i Kronäng cup. Öxabäck jublade fortfarande över Eva Anderssons kvitteringsmål (1–1).

Då slog Anna Svenjeby, 23, till. Hon gjorde sitt enda mål i turneringen. Ett mål som innebar att Kronäng vann sin egen cup för första gången.

Anna Svenjeby är en av Sveriges absolut bästa fotbollsspelare. Tillsammans med Anette Börjesson, Pia Sundhage, Eva Andersson och Elisabeth Leidinge utgör den stomme förbundskapten Ulf Lyfors bygger upp damlandslaget runt.

Därför var det ingen större överraskning att Anna var den tongivande spelaren i Kronäng. Men att hon blev finalhjälte, det var en överraskning.

Malin Nyquist, tidigare Johansson. Teknisk anfallsspelare med Borås AIK som moderklubb. Gick tidigt till Kronäng, och debuterade i högsta serien i april 1982 – bara någon månad efter sin 14-årsdag. Är numera 52 och bor på Ekås.

– Jag jobbar som teamleader på lager. Och så försöker jag vara aktiv, tränar i stort sett varje dag. Min son spelar i Byttorp, samma klubb som jag varvade ner i.

Du slog igenom tidigt, och spåddes en lysande karriär. Vad hände?

– När vi åkte ut 1987 var jag och provtränade både med Jitex och Öxabäck. Jag kände mig väldigt ung mot Pia Sundhage, Elisabeth Leidinge, Anette Börjesson och de andra. Det var lite skrämmande. Om Kronäng hade hållit sig kvar hade det nog blivit annat. Jag var uttagen i Ulf Lyfors landslagstrupp, men valde en annan väg. Jag hade vunnit Gothia cup, Kronäng cup, fått debutera tidigt och spelat med många profiler. Jag var nöjd, trots att jag bara var 19 år kände jag att jag hade gjort mitt. Jag började spela i Byttorp, och var kvar där i sju–åtta år. Vi var uppe i division II, så det blev ganska högt.

Bruno Westerling (Bewe), dåvarande sportkrönikör. Han var för övrigt även prisutdelare:

”När Anna Svenjeby satte segerbollen i nät höll nästan taket i Boråshallen på att lyfta. Ja, det var en seger för division II-gänget som måste värma Ulf Bergquist och hans flickor ända in i hjärteroten.”

”Givetvis betyder Lena Videkulls spel ett stort lyft för Kronäng och Lena klippte in hela 13 mål. Gjorde mål i varje match utom i finalen. Men Lena är en härlig, kunnig spelare, som gör de mest oväntade saker.

Givetvis måste man sätta Anna Svenjebys måndagsspel högt. Förbundskapten Ulf Lyfors var lyrisk över Annas fina insats.”

Tidsaxel över hela Kronängs IF:s damfotbollshistoria.