BT-sportens heta lista brukar toppas av elitidrottare, men 1998 knep en P14-spelare från Rångedala förstaplatsen. Tobias Schultz hade det året uppmärksammats för att han svingade sig fram med kryckor på mittfältet och spelade fotboll med ett ben.

Det andra förlorade han när han drabbades av cancersjukdomen Ewings sarkom. Benet kapades högt upp, ovanför höftkulan, och protes var därför aldrig något alternativ. Men Tobias Schultz vägrade att låta handikappet bli en begränsning och hans kompromisslösa envishet gav rubriker.

– Det började med en artikel i BT – sedan hörde Expressen av sig. Jag trodde att det skulle bli något litet, men det blev löpsedlar och efter det tog TV4 kontakt. Jag minns att jag blev jag kallad till rektorn för att de snabbt behövde veta om jag kunde vara med i Nyhetsmorgon, säger den numera 36-årige applikationsspecialisten.

– Det var jättespännande – ett händelserikt och roligt år i mitt liv. Jag har aldrig haft några problem med att prata om mitt ben och tycker att jag hade tur som drabbades som barn. Jag var mer anpassningsbar och fick en enklare resa än många andra.

Enklare betyder inte utan komplikationer. Redan 1998 berättade Tobias Schultz att kroppen tog stryk av att springa med ett ben. Han snedbelastade och hade ont i foten, knät och ryggen efter matcherna.

På gymnasiet övergick han till styrketräning. Han byggde muskler och blev tyngre, vilket gjorde att belastningen ökade. Kombinationen extrakilon och kryckor är inte helt lyckad.

När han sedan skaffade familj gick han upp i vikt av helt andra skäl.

– Jag ska inte säga att jag tappade intresset, men träningen blev nedprioriterad och hamnade på hyllan. Allt fokus låg på barnen, husrenovering och sömn. Jag var trött hela tiden – det var som att jag gick in i någon typ av dvala.

Vändpunkten kom efter skilsmässan. Det var fyra år och 40 kilo sedan.

– Det var en tuff period i mitt liv, mycket tuffare än cancern. Men det gjorde att jag kom igång igen. Jag gick långa promenader varje dag, men behövde kapa tid och började springa istället – först mellan två lyktstolpar, sen allt längre. Peaken var Kretsloppet förra året. Jag var nästan tårögd av smärta och befrielse när jag gick i mål på 1.14.

Löpningen sliter inte mindre på kroppen nu än den gjorde när Tobias Schultz var 14, men han försöker hitta sätt att parera. Han styrketränar med fokus på de muskelgrupper som är mest utsatta (bröst, övre rygg och triceps) och experimenterar med olika löpsätt för att variera belastningen.

– Pappa tycker att jag borde börja med simning istället för att det är mer skonsamt och inte sliter så hårt på axlarna. Men jag njuter hellre av det jag älskar så länge jag kan.