Malin Henrikson: Rörande naivt att stänga av Akpoveta
Det finns något nästan rörande naivt över disciplinnämndens beslut att stänga av Oke Akpoveta i två matcher för att han under en upphetsad ordväxling med en spelare i Umeå ska ha sagt ”white boy”. Men det avslöjar också en djup okunskap.
Disciplinnämnden skriver att uttrycket i sammanhanget får anses ha ”en nedlåtande karaktär med en underton av rasism”. Och visst, jag fattar att Akpoveta inte var ute efter att peppa motspelaren. Men rasism? Vilken sten har ni gömt er under de senaste åren? Eller århundradena för den delen.
Rasism förutsätter i grunden ett maktövertag. Det är därför debatten om omvänd rasism ofta uppfattas som djupt provocerande av dem som tillhör någon av de minoriteter vars tillvaro präglas av diskriminering och hatbrott på en strukturell nivå.
Hade Umeå-spelaren använt N-ordet så är det solklar rasism. När Dusan Djuric skriker ”jävla zigenare” ska han självklart stängas av, men när Oke Akpoveta säger ”white boy” så är det varken rasistiskt eller grövre än vad spelarna ropar till varandra under vilken vanlig herrelitmatch som helst.
Den bristande respekten och hårda tonen på planen och i omklädningsrummen är fortfarande ett problem och det finns mycket att jobba med när det gäller värderingar och attityder. Men kalla saker vid deras rätta namn och tro inte att ”white boy” går att jämföra med ”svartskalle”.
Vi befinner oss i en tid när stora delar av idrottsvärlden har gått ner på knä för att visa sitt stöd för Black Lives Matter-rörelsen. En reaktion på en rad uppmärksammade övergrepp och dödsskjutningar i USA. I det sammanhanget hade beslutet inte kunnat vara mer feltajmat.
Jag väljer att tro att disciplinnämndens ledamöter av ren ängslighet har hamnat snett den här gången. Och jag hade nästan önskat att Norrby lämnat in en protest. Det hade varit intressant att se hur den hade hanterats.
Nu mynnar ärendet istället ut i att Oke Akpoveta får följa även hemmamatchen mot Degerfors från läktarplats. Jag undrar vad han tänker.
Till disciplinnämndens ledamöter vill jag avslutningsvis skicka ett boktips: Utrota varenda jävel av Sven Lindkvist. Den har visserligen några år på nacken men är fortsatt aktuell och ger en klarsynt bild både av europeisk överhöghet och rasismens historia.
Den kan kanske fylla några av kunskapsluckorna.
