Johan Rydén: Extrem genomströmning skapar frågetecken för Elfsborg
Under tisdagen såldes ytterforwarden Jeppe Okkels till nederländska Utrecht. Knappt hade affären hunnit bli officiell förrän jag fick ett mejl från en supporter som tycker att Elfsborg bortser från det sportsliga och bara jagar pengar. Att vinterns alla försäljningar riskerar att göra 2024 till en enda lång gulsvart pina.
Jag har full förståelse för de synpunkterna. Risken finns att vi står inför ett mellanår. Men ännu är det trots allt för tidigt att varken ropa bu eller bä.
Under onsdagen och torsdagen stänger många transferfönster. På fredag bör alltså läget ha klarnat kring hur Elfsborgs trupp kommer att se ut under våren. Sedan dröjer det ytterligare ett par månader innan en ny startelva är samtrimmad.
Klubbchef Stefan Andreasson sa för några veckor sedan till en kollega att han parallellt satt i 28 förhandlingar. Även om Andreasson ofta kan vara ironisk känns summan faktiskt inte orimlig. Det senaste halvåret har Elfsborg haft en extrem genomströmning på bärande spelare.
Jag kollade hur speltiden var fördelad under fjolårets allsvenska. Det gav följande startelva: Hakon Valdimarsson – Johan Larsson, Sebastian Holmén, Gustaf Lagerbielke, Niklas Hult – Emmanuel Boateng, Andre Rømer – Ahmed Qasem, Michael Baidoo, Jeppe Okkels – Sveinn Gudjohnsen.
Utöver nämnda elva nådde även Ibrahim Buhari och Alexander Bernhardsson upp över 1000 allsvenska spelminuter.
Två av dem lämnade redan i somras. Nu i vinter har ytterligare fem försvunnit. Och då är det ännu någon dag kvar innan de flesta transferfönster stänger för vintern.
Man brukar säga att kontinuitet är viktigt inom fotbollen. Elfsborg har fantastisk kontinuitet i ledning och på tränarsidan. Men i truppen är läget motsatt. Bara sex av de 13 mest använda spelarna under fjolåret är alltså kvar.
På det kan man ha olika synpunkter. Den mejlande supportern är starkt kritisk. Personligen tycker jag att det är tråkigt med alla spelarförluster. Men jag förstår samtidigt klubbens situation.
Man har värvat unga spelare med löfte om att släppa dem vidare när det kommer bra anbud från större ligor.
Ju bättre resultat man gör, desto större risk att andra klubbar kommer att rycka i talangerna. Och då måste man hålla sina löften om man även fortsättningsvis skall kunna värva talangfullt.
Utifrån den filosofin är det självklart att Elfsborg framöver riskerar att ett toppår följs av något eller några med lite lägre placering.
Nu är vi ju bara två träningsmatcher in i 2024, och det är svårt att dra några djupare slutsatser. Men spontant hoppas jag att Andreasson och de andra i klubbledningen använder sina miljoner till att ytterligare stärka upp målvaktssidan.
Där har Hakon Valdimarsson lämnat en gigantisk lucka efter sig. Den isländska jättetalangen var kung i luftrummet. På så sätt är det otroligt otacksamt att komma in efter honom.
Nye Isak Pettersson har fått en darrig start i gulsvart med fem insläppta mål på två halvlekar. Man ser på träning att 26-åringen från Laholm har potential. Men jag tycker alltså ändå att Elfsborg bör gardera upp med ytterligare en toppmålvakt.
Den andra nyckelpositionen där jag ser stora frågetecken är ytterforward. De senaste åren har Elfsborg varit fruktat för fart och vasst kontringsspel. Det är mycket tack vare Jeppe Okkels och Alexander Bernhardsson. Nu är ingen av dem kvar, och vi får se vem som tar ansvaret för att konsekvent mata på med djupledslöpningar. Kanske att Ahmed Qasem eller Gottfrid Rapp kan ta över rollen. Annars är det läge för Andreasson att även öppna plånboken för ytterköp.
Det finns förstås inte lika många sportsliga frågetecken som klubben har pengar på kontot. Men de är ändå tillräckligt många för att man inte skall ha en aning om årets Elfsborg kommer att vara fågel, fisk eller mittemellan.
