Nya OS-hoppet Thilda, 16: ”Brukar vilja spy efter halva loppet”

Ärmarna på den svarta, kortärmade tröjan fladdrar när Thilda Häll kliver in genom entrén till Rosenlundsbadet i Jönköping.

– Jag såg ingen annan i bara t-shirt när jag gick hit, konstaterar hon med viss förvåning i rösten.

Någonstans känns valet av kortärmat i det ovissa aprilvädret signifikativt för 16-åringen från Finnekumla by i Rångedala – hon har alltid gjort sina egna val, hittat sina egna vägar, hållit sig vid sina egna riktlinjer. När andra valde explosiva kortdistanser gjorde Thilda Häll tvärtom, när kompisarna på högstadiet umgicks på fritiden prioriterade hon träningsbassängen – och när många andra elitidrottare ofta levererar klyschor och plattityder i intervjusammanhang tycks hon istället ha ett genomtänkt svar på de flesta frågor.

– Jag börjar kunna de här lokalerna nu, säger hon med ett skratt och visar vant förbi entréluckan via korridorer till en läktare utmed 50-metersbassängen.

Nyligen meddelade Sveriges olympiska kommitté, SOK, att Elfsborgstalangen är med i projektet Olympisk offensiv där talanger med stor potential ska få extra stöttning för att nå OS i Los Angeles 2028 och vara medaljkandidater fyra år senare i Brisbane.

– Såklart att OS är ett stort och långsiktigt mål, och 2028 är väl det rimliga. Sedan är det ju inte så att jag blir ledsen om jag skulle lyckas komma med redan i Paris 2024...

Känner du press att lyckas?

– Klart att det finns viss press, men jag tror att jag är ganska bra på att tänka bort det. Jag brukar försöka tänka att de som får sätta press på mig är de som simmar snabbare än jag. Sedan kring just det här projektet, så är det ju väldigt långt bort med tio år till OS i Brisbane 2032 men om det går bra så vill jag fortsätta så länge det är kul och då är det bara bra att ha långsiktiga mål. Det är en lång process till att lyckas då, och det finns förstås en anledning till att målet är satt så långt fram.

Att vara del av Olympisk offensiv innebär bland annat att Thilda Häll ska få chansen att tävla mer mot internationellt motstånd, åka på fler läger – och träna med A-landslaget oftare. När hon var på Teneriffa på träningsläger var stora delar av landslaget där – med Sarah Sjöström som den klarast lysande stjärnan.

– Det var ganska coolt i början men hon gjorde sitt och det häftigaste efter ett tag var att se hur allvarligt de tar på allting. Träningen förstås, men också allt runtomkring med återhämtning. Jag har inte pratat så mycket med Sarah men hon sa på lägret att om vi undrar något så är det bara att fråga. Hon verkar trevlig.

Har du någon förebild i bassängen?

– Tidigare hade jag idoler typ, de största och bästa, men sedan kom jag fram till att man ju bara ser det bästa de gör. Nu är det mer så att jag har kompisar och personer jag ser varje dag som förebilder, eftersom jag ser allt de gör – inte bara tävlingsracen. Det blir mer äkta på något vis att ha dem som förebilder.

I sommar väntar EJM (Europeiska juniormästerskapen) i rumänska Bukarest (5–10 juli), och mycket talar också för att det kan bli senior-EM-debut i italienska Rom (11–17 augusti). Hon simmade nyligen en sekund snabbare än EM-kvalgränsen på 800 meter men än har inte kvalperioden öppnat.

– Vi hade ett stort mål i Stockholm Swim Open och nu efter påskledigheten så har vi påbörjat en ny period där allt handlar om att jag ska vara som bäst vid EJM.

Litar du på din förmåga att toppa formen?

– Jag är fortfarande i en läroperiod kring det där – känslan kan spöka, jag kan bli nojig kring om jag verkligen är i toppform när jag borde vara det. Men jag tror inte att jag är ensam om sådana tankar, har man tränat hårt och länge inför något specifikt så är det nog ganska naturligt att börja tänka på massa saker och kanske se vissa orosmoln.

Är du en tänkare?

– Ja, jag tänker väldigt mycket. Och som långdistansare har man rätt mycket tid i vattnet när man måste tänka på något...

Är det bra eller dåligt?

– Både och. Att reflektera över saker är bra, och att skaffa sig en överblick. Det dåliga är när man tänker lite för mycket, man blir rädd att allt inte är som det ska och negativa tankar kommer.

Vid sommarens EJM får Thilda sällskap av klubbkamraten i Elfsborg Sally Olsson.

– Vi är jättebra vänner så jag började gråta när jag fick höra av min tränare att hon kommit med till EJM. Det betyder jättemycket. Jag har varit på landslagsgrejer tidigare men det känns alltid tryggare när man är med någon man känner.

Den stora utmaningen för Thilda är att förbättra sina vändningar. Tränaren i Elfsborg, Claes Andersson, tror att det finns två–tre tiondelars sekund att hämta vid varje vändning – vilket lätt omvandlas till många sekunder i långa lopp.

– Jag har kämpat länge med det här. Nyligen filmade vi mina vändningar och så ska en expert titta på dem och analysera vad jag ska göra annorlunda. Det blir intressant, för det finns definitivt saker att förbättra där, säger Thilda.

Claes Andersson hävdar att det inte finns många unga simmare med så starkt pannben som du – att det är därför du behärskar så långa distanser. Håller du med?

– Det är svårt för mig att bedöma, men visst krävs det väldigt mycket psykiskt att hålla samma fart i 1500 meter. Jag brukar vilja spy efter halva loppet och då krävs det mycket för att bara köra vidare. Att simma i 17 minuter där kroppen jobbar på högvarv tar mycket – inte minst mentalt. Men jag har alltid tyckt om att simma längre sträckor, jag har gjort Vansbrosimmet en gång och Ungdomsvansbro två gånger. På något konstigt sätt är det kul.

Till sommaren är det ett år sedan Thilda Häll flyttade till Huskvarna. Utbildningen vid Riksidrottsgymnasiet (RIG) ligger där, precis som den lägenhet hon delar med fyra jämnåriga elitsatsande ungdomar – två simmare och två fotbollsspelare. Med buss tar det tio minuter till simhallen i Jönköping.

Hur mycket tid tillbringar du här?

– Jag har nio träningspass i veckan varav åtta är simpass. De är mellan två och två och en halv timme per pass, så det blir rätt många timmar i veckan, säger hon och blickar ut mot bassängen där en skolklass gör sig redo för livräddningslektion. Ett 20-tal elever står redo att snart kasta sig i vattnet för att rädda den orange plastdockan som nyss slängts i.

Hur långt simmar du per pass?

– Ett av passen i veckan blir det kort, typ 3000 meter. De längsta är ungefär 8000 meter. Det vanligaste är mellan 5000 och 7000.

I mina öron låter det väldigt långt. Hur ofta får du den reaktionen?

– Ofta, och även av andra simmare. Vi är inte så många långdistansare, och de som simmar kortare distanser kör sällan så många meter på träning heller.

Det finns två RIG för simmare i Sverige. I Helsingborg – där Elfsborgs andra stortalang Sofia Åstedt, 18, går – är det fokus på kortare distanser, i Huskvarna på längre. Att studera i Helsingborg var aldrig aktuellt för Thilda.

– Hade jag inte kommit in här hade det blivit en NIU-utbildning i Borås.

Kände du dig säker på att bli antagen här?

– Nej, det var lite nervöst. Jag visste inte hur de tänkte, vad de tittade på och bedömde. Jag förstod att de tittar en del på poäng från Fina (det internationella simförbundet), men också potential, om de tror att man kommer klara träningen, om man är beredd att satsa – och så var det en hel del frågor om boende, om man skulle klara att ta hand om sig själv och sånt.

Du närmar dig ett avklarat läsår. Har första tiden varit som du trodde?

– Nej...

Ordet kommer snabbt innan hon tystnar någon sekund och ser ut att leta efter rätt formulering för att fullfölja sitt svar.

– Eller, jag visste nog inte riktigt vad jag skulle vänta mig. Jag var inställd på att lite vad som helst kunde hända. Jag trivs, det är jättekul, och det som förvånar mest är hur mycket det här har gett mig. Jag trodde inte att jag skulle utvecklas så här mycket så snabbt.

Ja, att Thilda Hälls utvecklingskurva det senaste året är brant uppåtgående är ingen överdrift. 16-åringen har alltid varit talangfull – både när hon började tävlingssimma vid åtta–nio års ålder och när hon omkring årsskiftet 2018/19 beslutade sig för att satsa på riktigt.

– Det är synd att det finns så få långdistansare i Sverige, men här är vi samlade och då får man varje dag konkurrens på ett helt annat sätt än vad jag fått tidigare. Det gör att vi alla blir bättre.

Det har visat sig ge resultat. Både på kort tid – och i långa loppet.