Fotbollsakuten 5: Andra gången Grimsås var nära allsvenskan

1965 blev Grimsås IF en svensk fotbollsklassiker. Laget som på sju år vandrade från sexan till allsvenskt kval fanns på hela Fotbollssveriges läppar.

De allsvenska kvalmatcherna på Grimsborg och Ryavallen är oförglömliga klassiker.

Vad många däremot glömt är att den lilla klubben från Tranemo kommun totalt gjorde 18 år i näst högsta serien. Och att man var nära att gå upp i allsvenskan en gång till – 15 år efter det klassiska kvalet.

– Vi hade kanske ett ännu bättre lag då. Och chansen levde ända in i sista omgången, säger nu 74-årige målvakten Alf Karlsson – den ende som var med i båda Grimsås gyllene årgångar.

I kvalet 1965 bestod Grimsås lag av ortens söner.

– Jag var inflyttad, säger Karlsson – som kom från Gällstad, knappt två mil bort.

Fotbollsförbundets dåvarande ordförande Tore Brodd sa: ”Grimsås kan tacka industrin och klubbkänslan för den här framgången.”

Under 15 år minskade antalet infödda Grimsåsbor i laget. Men industrin och klubbkänslan fortsatte att vara klubbens nycklar.

– Absolut. Det förändrades inte mycket. Vi fick spelarna att flytta hit, och ofta fick de väldigt bra jobb på IKO Kabel. Vi annonserade ibland i tidningar efter spelare med speciell kompetens. Någon hittade vi genom en annons i Expressen, berättar Alf Karlsson.

1980 pendlar tränare Wåge Eriksson från firman i Värnamo och Per-Åke Knutsson från lärarjobb i Timmele. I laget har man även två islänningar. Men man har även fortsatt en handfull spelare som är uppvuxna inom en mils radie från Grimsborg.

Efter en knackig start får Grimsås upp farten under sommaren. Den 31 augusti vinner man via ett snyggt segermål från Bengt-Göran Brännström hemma mot Jönköpings Södra.

Sju omgångar återstår, och Grimsås är plötsligt bara två poäng ifrån serieledning – och lyfts i media fram som tänkbar seriesegrare. I Grimsås pratar man fortsatt dock bara om nytt kontrakt.

– Wåge tyckte att vi skulle liga lågt och smyga lite bakifrån, säger Alf Karlsson.

I omgången efter väntar tabelltvåan Gais på bortaplan. Där blir det 2–0-förlust, vilket får BT:s legendariske krönikör Bewe att skriva: ”Grimsås är borta från guldstriden.”

I sin krönika kallar Bewe för övrigt också Gais för Göteborgs Allmänna Inköps Sällskap, eftersom klubben har tre engelsmän i laget.

Även om BT-sporten ger upp och bara har sporadisk bevakning av Grimsås under resten av hösten hänger man med. Trots förluster mot Helsingborgs IF i omgång 22 och kryss mot Hässleholm veckan efter är Grimsås allsvenska hopp fortsatt ganska stort inför näst sista omgången.

Där vinner man med 3–0 hemma mot Tom Prahls IFK Kristianstad. Men Gais poäng mot Helsingborg gör att Kindsklubbens odds höjd betänkligt.

– Men vi hade fortfarande chansen, säger Alf Karlsson.

Inför avspark leder IFK Malmö med två poäng (i tvåpoängssystem) före Örgryte, Gais och Grimsås. Grimsås har dock sämst målskillnad och måste vräka in mål på Öis, samtidigt som Gais vinner i Malmö.

Grimsås målkalas uteblir, och laget riktar istället in sig på att försöka bli tvåa. I 83 minuter har IFK Malmö den poäng som skulle ta laget till allsvenskan. Då får Gais straff – och gör mål.

Plötsligt är Gais i allsvenskan. Så är läget när matchen i Malmö tar slut. Då återstår ett par minuter på Ullevi – och ett Öis-mål mot Grimsås skulle göra att Örgryte vinner serien.

I sista ordinarie minuten händer det. I duell med Kent Wilson faller Peter Dahlqvist – och får straff. Alf Karlsson minns det som om det var igår:

– Det sitter fast i minnet. Dahlqvist var snabb, sprang rakt på Kent – och kastade sig. Jag minns att jag blev himmelens förbannad på domaren.

Straffen sätter Stig-Olof Berg från Vårgårda hur säkert som helst. Strax efter ljuder slutsignalen. Örgryte är klart för allsvenskan, medan Grimsås slutar fyra.

Så här nära allsvenskan kommer inte Grimsås IF någon mer gång. Men man visar ändå imponerande uthållighet. Sagoklubben från skogarna i gränslandet mellan Västergötland och Småland kan stoltsera med 42,5 år i de tre högsta divisionerna.

– Folk är väldigt inriktade på 1965, men det är nästan en större prestation att vara med så högt i så många år, säger Alf Karlsson.

Den nuvarande division VI-klubben kan stoltsera med segrar i fyra av tio seriematcher mot IFK Göteborg. Och så har klubben blivit musik. Gruppen Torsson skrev nämligen låten ”Det spelades bättre boll” om en match mellan Jönköpings Södra och Grimsås.

Grimsås stannar på fjärde plats och klarar en medalj i division II. Trots det är det mest dystra miner i Grimsåskabyssen efter förlusten mot nya allsvenskarna Örgryte (3–2).

– Domarteamet stal en andraplats i serien för oss, och en förstaplats för Gais, tycker Grimsåstränaren Wåge Eriksson.

Bengt-Göran ”Brännan” Brännström, tidigare yttermittfältare eller forward i Grimsås.

Brännström kom från Vaggeryd till Grimsås 1971, och stannade i klubben i 14 år. Och han jobbade kvar på ekonomiavdelningen på IKO Kabel i 45 år. Nu är han 69 år, pensionär och bor i Tranemo. Av 1980 minns han:

– Det var ett kul år, där vi var med i toppen ända till slutet. Vi hade ett väldigt jämnt lag, med bra sammanhållning. Vi fick stryka av Öis i sista matchen och slutade fyra. De fick en straff på slutet som vi tyckte var tveksam, men det är sånt som händer. Vi gjorde ändå en rätt hyfsad match, och hade behövt vinna för att bli bättre än fyra.

Han har förstås många Grimsåsminnen från sina år i klubben. Bland annat från hemmamatchen mot IFK Göteborg 1971:

– Vi hade små omklädningsrum i källaren på huset vid Grimsborg, så små att IFK inte fick in sin trunk. De var rätt missnöjda med det mesta. När Reine Almqvist kom ut på planen vände han sig till några som satt vid sidan och sa: ”Bollarna är runda här i alla fall”, berättar Brännström.

Vad säger du om att Grimsås var i näst högsta divisionen i 18 år?

– Det är helt fantastiskt, helt otroligt. Lennart Nyström, som var spelande tränare för kvallaget 1965 brukade säga att: ”Vi gjorde en bra prestation som kvalade, men prestationen är ännu större att lilla Grimsås är kvar i näst högsta divisionen tio år senare.”

Bruno Westerling (Bewe), dåvarande sportkrönikör. Bewe befann sig på Ryavallen när division II södra avgjordes. Hans krönika den 20 oktober 1980 handlade om att Öster säkrade SM-guldet på Ryavallen. Men krönikan avslutades med några rader om Grimsås:

”Grimsås föll med flaggan i topp mot Örgryte även om ett par av Öis-målen var en skänk från domaren. Hur som helst, Grimsås kom på fjärde plats och klarade sin främsta placering sedan 1965. Bra gjort.”

Dramatiken i södertvåan var så stor att man ägande den hela 2.25 i TV-sportens årskrönika för 1980. Här är bilderna:

Hjälp oss att välja nästa historiska fotbollshöjdare med Sjuhäradskoppling.

Vad vill du läsa om? Hör gärna av dig med tips till sporten@bt.se