Det är inte bara på en sportredaktion det är stressigt när sommar- och vintersport överlappar. Rebecka Riestolas schema lämnar så gott som inget utrymme över för annat än jobb, skola, fotboll och futsal.

Riestola går femte terminen på sjuksköterskelinjen och har precis avslutat en jobbdag på sin praktik inom hemsjukvården. Stressad och utan utrymme för andningspauser har hon slängt i sig en matlåda med svampgryta och tagit bilen i det ihållande regnet till Hedvigsborg.

– Jag åt svampsoppa åtta dagar i rad. Häromdagen kände jag att ”nä nu måste jag göra något annat”, så då blev det svampgryta istället, säger Riestola och skrattar.

På en återvändsgata på Hedvigsborg möter hon upp två lagkamrater i Nittorp och sätter sig bakom ratten i minibussen på väg till den första av två träningar under kvällen.

Hon är uppvuxen med idrott och berättar att det fanns en fotboll med på varje semester. Men att hon blev målvakt var mest en slump.

– När man var liten fick man offra sig lite. Den som blev över fick stå.

När hon kom upp i tonåren och uttagningarna till Västgötalaget kom blev valet mer strategiskt.

– Jag spelade som anfallare också men visste att konkurrensen var mindre på målvaktspositionen.

Trots sin ålder har hon hunnit spela i damettan med tre olika lag: moderklubben Bergdalen, Sjömarken och Nittorp. I de båda första klubbarna fanns det duktiga förebilder (Ellen Johansson och Sandra Bjurteg) – i den nuvarande är hon given etta och där är det en gammal målvaktstränare från Elfsborg som driver henne framåt.

– Gert (Hansen) är kanske inte den som analyserar mest men han får mig att känna mig trygg i min roll. Och han har fortfarande ett bra skott. Härom veckan drog han baksida lår.

Fotbollsträningen har blivit flyttad till Dalstorp och på vägen dit hämtar målvakten ytterligare två lagkamrater som hoppar in bak i bussen, samtidigt som skymningen lägger sig allt mer.

Riestola har gjort många bra säsonger i division 1 och utstrålar säkerhet mellan stolparna. Vad som händer när fotbollssäsongen är över är oklart men hon vill ta nästa steg.

– Jag är reaktionssnabb, bra på fötterna och i duellspelet. Jag hänger med i tempot i Alingsås och känner mig redo, säger 20-åringen, som gör en träning i veckan med elitettanlaget dit flera Sjuhäradsspelare redan gått.

De 162 centimeter som Riestola mäter är ingen längd att skryta med som fotbollsmålvakt och det har hon fått höra otaliga gånger genom karriären. Tränare har sagt att hon borde gå och träna på att hoppa högt så hon når högre upp.

– Det kanske är det (längden) som talar emot mig, men samtidigt har jag kortare väg ner till marken.

Ser du din längd som något hinder?

– Nej, jag kan inte göra något åt den… jag slutade växa i sexan så jag har tappat hoppet om att bli längre. Istället försöker jag kompensera med annat.

Tjejerna som ska mot Borås skyndar in i minibussen efter träningen och Riestola sätter högsta fart mot Boråshallen. Klockan är 19.36 och futsalträningen börjar om 24 minuter. Och hur lång tid tar det dit?

– Det beror på vem som kör, men kanske 45–50 minuter, säger hon samtidigt som bilen accelererar ut ur Dalstorp.

Inför fotbollsträningen hade hon försökt förhandla med tränaren om att få gå lite tidigare.

– Han nappade inte på det, och sa bara att han inte skulle dra över tiden.

Längre fram siktar sjuksköterskestudenten mot damallsvenskan och drömmen är att spela utomlands. Fotbollen är fortfarande nummer ett men futsalen har kommit att ta allt mer plats sedan hon bjöds in på provträning med Baiks nystartade damlag och direkt blev ordinarie.

Till årets futsalsäsong har hon ett stort mål.

– Jag nosar väl lite på en landslagsplats så målet är att komma med där.

Att vara målvakt inomhus hjälper henne även att bli bättre inom fotbollen.

– Den hjälper mig med allt från duellspel till att kommunicera och styra laget. Allt går snabbare i futsal.

Hon anländer nästan 30 minuter sent till futsalträningen, men det är det enda alternativet om man ska hinna träna dubbelt. Detta är vad hon gillar mest och det är därför hon gör det – men för några veckor sedan hände något som tvingade henne att varva ner träningen en aning.

En morgon vaknade Riestola med en tennisboll på armbågen och med sina sjukvårdskunskaper kände hon att något inte stod rätt till.

– Det var bursit (en slemsäcksinflammation) och läkaren menade att det en överansträngning.

Bursiten har inte fått Riestola att pausa. det gjorde hon däremot tidigare i höstas när hon hade problem med hälen och en läkare rådde henne att vila i två veckor och undvika skor.

– Det visade sig inte vara något, utan jag hade vilat två veckor i onödan, säger hon en nypa bittert.

Hur pallar man med ditt schema?

– Jag vet inte – jag hinner typ inte tänka. Det är först när jag går och lägger mig som jag reflekterar över allt jag hunnit med under dagen. Det kan vara lite tråkigt att behöva säga nej till kompisar så ofta men det är ju det här jag vill. Jag har ju valt det av en anledning.

Samtidigt som en viktig bottenstrid i division I-fotbollen pågår, inleder hon sin andra säsong i RFL den 2 november när Baik möter IFK Göteborg.

– Det är många nya i laget så vi kommer behöva lite tid att spela ihop oss. Vi börjar verkligen ifrån grunden, men det kommer bli kul när allt börjar sitta. Vi har bara spelat en träningsmatch hittills för IFK Göteborg bangade när vi skulle möta dem i träningsmatch.

Riestola sätter sig på en stol på Boråshallens läktare, pustar ut och lägger ytterligare en hektisk dag till handlingarna.

– Just nu är jag ganska trött, och längtar hem till att få sova. Man somnar rätt snabbt efter en sån här dag, säger hon.