Nyligen sa Eric Kampe upp sig från sin anställning i Elfsborgs mediateam. I en tweet beskrev han för en knapp månad sedan hur han som livrädd och nervös 20-åring för fyra år sedan ”valsade in” i herrarnas omklädningsrum utan att veta hur han skulle bete sig kring fotbollsstjärnor som han tidigare bara sett i tv: ”Men där möttes jag av den trevligaste av de alla (…) och jag är än idag tacksam för hur Samuel Holmén välkomnade mig in i gruppen.”

Karlsson och Kampe sätter fingret på vad idag 37-årige Samuel Holmén blivit och är: en lagspelare vars uppdrag sträcker sig långt utanför planen. Med en meritlista som innehåller SM-guld, danskt cupguld, tio år som utlandsproffs och landslagsspel på högsta nivå (darrar ribban fortfarande efter skottet mot Frankrike i EM 2012?) är det extra imponerande att ha motivationen att på fotbollsålderns höst höja andra framför att se till sitt eget bästa.

I kollegan Li Edqvists intervju med Holmén är han öppen med att de avslutande åren i Elfsborg inte blev som han trodde på förhand och att han både varit frustrerad och besviken i perioder.

När Holmén 2017 värvades hem till Elfsborg efter tio år utomlands finansierades det bland annat av en insamlingskampanj – som knappast gynnade honom. I samma stund som han satte sin signatur på 4,5-årskontraktet blev han – till stor del ofrivilligt – en folkets lirare, en spelare som många privatpersoner swishat hundralappar för att få till sitt lag, en värvning som sponsorer pumpat in öronmärkta pengar för att säkerställa.

Den sortens aktioner har ett fint signalvärde i stunden, att alla i och kring en förening går samman och gör vad de kan. Samtidigt kan det skapa orimliga förväntningar, och i det här fallet blev det så. Samuel Holmén kom till ett Elfsborg i spillror, en klubb som bara några månader senare skulle komma att avsluta samarbetet med tränaren Magnus Haglund i förtid. I gulsvart tröja tvingades Holmén då spela som ett defensivt mittfältsankare, en roll och position som absolut inte tar fram hans främsta egenskaper.

Hans roll blev bättre under Jimmy Thelins ledning men det är framförallt som lagpappa och pådrivare, med hög professionalitet och en ödmjuk inställning till att utveckla yngre spelare, som han bidragit till att hjälpa Elfsborg tillbaka till den allsvenska toppen.

På den fronten blir Samuel Holmén väldigt svår att ersätta.