Sedan 2018 har BT-sporten årligen listat 50 Sjuhäradsspelare med potential att spela elitfotboll. Samantha Claesson har funnits med bland toppnamnen varje år. Trots att mittfältaren bara är 19 år (fyllde i januari) är hon redan en rutinerad division 1-spelare. Fast när hon hör sitt namn kopplas ihop med ordet rutinerad skrattar hon till.

– Det har jag inte ens tänkt på. Men jag tror att jag flyttades upp i A-truppen när jag var 14, så det blir ju ett tag, säger hon.

Debuten i division 1 gjorde hon just som 14-åring. Och sedan året efter (2018) har den bollskickliga mittfältaren haft en given plats på Örbys centrala mittfält.

– Jag ser mig själv fortfarande som liten, men inser ju att jag börjar bli bland de äldsta i laget. Det känns lite konstigt, säger mittfältstalangen från Haby mellan Skene och Örby.

Örbys styrka de senaste åren har varit talangutvecklingen. Från och med åldersgruppen födda 1999 har klubben fått fram flera division 1-spelare i varje kull. Samantha Claesson kallar det för ”Örbyhjärtat”.

– Örbyhjärtat är grunden. När vi tappar någon tar vi bara och flyttar uppåt från våra egna lag. Det är kul att de underifrån får visa framfötterna. Det blir också en konkurrens för oss i A-laget, de gör att vi måste kämpa för våra platser.

BT: Men du är ju alltid given…

– Nej, det kan man inte säga. Man måste träna bra, och hoppas att man blir uttagen. Det är många duktiga som kommer upp från juniorerna. Det var tre med i dag, säger 19-åringen när BT träffar henne på ett soldränkt Örby IP.

Där har ”nya Örby” precis vunnit träningsmatchen mot Nittorp med 3–0. Jämfört med fjolårets startelva är det mesta nytt. Bara en av de nio spelare som noterades för över 1000 spelminuter i ettan i fjol fanns med – Samantha Claesson.

I övrigt är det sjukdomar, skador, en graviditet och så har Felicia Söderberg gått till Jitex, Katrin Jonsson till Bergdalen och Felicia Lööv har börjat på college. När Samantha Claesson nu tillhör lagets ålderkvinnor börjar det alltså även bli dags för henne att lämna moderklubben.

– Jag har tankar på college. Men jag spelar i varje fall första halvan av serien med Örby, säger hon.

Hennes storasyster Susette Claesson spelar collegefotboll i varma San Antonio sedan i fjol. Till hösten hoppas alltså Samantha flytta efter.

– Jag tar studenten till sommaren, och har sajnat med en agent. Jag vet inte hur mycket jag kommer att kunna vara i Örby sedan. Det blir väl när jag är hemma över jul, och på somrarna, säger hon.

Det kommer säkert att kännas lite underligt för henne.

– Jag har spelat här hela min karriär. Pappa hade spelat i Örby, så det var den enda möjliga klubben när jag började, säger hon.

Collegespel är allt vanligare för svenska fotbollstjejer. Bara systrarna Claessons agentfirma har placerat en bra bit över 100 spelare på olika amerikanska skolor. Samantha vet inte var hon kan hamna, bara att hon för tillfället marknadsförs av sin agent.

– Jag har ingen glasklar plan. Men jag vet ju att det tar fyra år om man skall få examen. Om man sedan vill läsa en Master kan man välja om man vill göra det i Sverige eller USA. Så det får vi se då.

Så du tänker i alla fall plugga i USA i fyra år?

– Det är planen.

Ser du dig som elitspelare sedan?

– Oj, jag vet inte. Jag vill så klart hela tiden utvecklas och bli bättre och bättre. Men grunden ligger i att jag tycker att det är väldigt kul att spela. Det kan ju ta en väldigt långt. Samtidigt vill jag plugga, vi får se hur det går ihop.

Vad tänker du plugga?

– Jag är väl lite inne på ingenjörsspåret just nu. Jag har gått naturprogrammet med inriktningen ledarskap på Bäckäng i Borås.

Ingenjör? Då kanske du skulle ha gått Sven Erikson istället?

– Nej, Teknis är ju rivaler… Och man måste ju välja sida. Så nej, det kan man inte säga.

För Örby gäller det att komma på rätt sida om det nedflyttningsstreck som i år ligger ovanligt högt upp i tabellen. Eftersom seriepyramiden på damsidan skall spetsas till kommer fler än hälften av lagen i ettan att åka ut. För att vara säker på att hålla sig kvar i ettan måste man sluta topp fem. Det lag som slutar på sjätte plats måste kvala för att hålla sig kvar, medan alla lag på nedre tabellhalvan åker ut.

– Topp fem tycker jag absolut att vi skall klara, inte minst med tanke på hur vi presterade förra året.

Då slutade Örby tvåa, fem poäng bakom nya elitlaget Bergdalen. Frågan är hur bra Marklaget är i år.

– Det vet vi inte än. Vi har ju fått lite besked i träningsmatcher. Vi har ett nytt sätt att spela på, men jag tror att vi har goda chanser. Vi har höga målsättningar.

Örby har en ny tränare i Katarina ”Cancan” Dunder Olsson, ett nytt spelsystem och en del nya spelare i startelvan. Inte minst har man övergivit det närmast extrema man-man-försvar som man tidigare använt sig av.

– Yes, absolut. Nu spelar vi 4–4–2, vilket vi inte är vana vid. Vi jobbar mer som ett kollektiv, och flyttar över. Det handlar mer om att jobba för varandra och inte så mycket individuellt som innan.

Claesson ser fördelar med förändringen, samtidigt som hon gillade att spela man-man.

– Jag gillar ju tacklingsspelet en mot en, men jag tror absolut att det här är väldigt utvecklande, både för laget och för mig själv. Vi var alla väldigt vana vid det andra systemet, men om man vill utvecklas vidare och ta sig till andra nivåer är det viktigt att kunna byta mellan olika spelsystem.