En mammas betraktelser från huvudstaden

I och med stockholmsresan blir bloggandet lidande. Lite synd så här i starten. Nu, efter några dagar känns det okey att gå ifrån sällskapet och inta den asociala rollen som bloggare. Här kommer en lägesrapport.

Tågresan hit blev givetvis längre än vad vi hade räknat med. Pga nedfallen elledning blev det massiva förseningar och vi satt nästan tre timmar på Herrljunga station. Tur i oturen var ju vädret bra och vi kunde roa oss (läs barnen) ganska väl genom att titta på Gult tåg, Silvrigt tåg, Blått tåg, Skruttigt tåg, Jätte-jättesnabbt tåg osv. Men nu är vi här och vi har hunnit med en hel del. Igår, till exempel, åt vi middag tillsammans med Trim-Gunilla.

Det är något speciellt med Stockholm. Jag menar inte bara folkmängd och det faktum att staden är större. Nej, det är något speciellt med folket här.

Betraktelse nr 1: Trots den utbredda stressen finns det gott om gentlemen. Innan jag ens hunnit blinka har någon öppnat dörrar och grindar åt mig när jag kommit med min barnvagn. Borås har att lära.

Betraktelse nr 2: Jag känner mig som en ganska ung mamma när jag går runt med mina två barn. Medelåldern för nyblivna föräldrar är betydligt högre här.

Idag ska vi till Skansen och titta på ormar. Storebror är helt övertygad om att lillebror kommer bli uppäten av dem om vi inte håller fast honom. Jag lovar att detta inte ska ske.

På återhörande!

Ps. Inbrottstjuvar, gör er ej besvär... Under tiden vi är borta bor våra vänner Kenta och Leffe hos oss. De är storvuxna, lurviga och argsinta (nej, det är inga hundar) och lovade att vakta huset under tiden vi är borta. De är desutom medlemmar i någon slags moppe-klubb... ;-)