Lövedal får högsta betyg
Ingridh Anderén driver Lövedals HVB i sitt hem i Bollebygd. Det startade 1986 som Älvsborgs läns första HVB. Lövedal utmärks av att få personer arbetar i hemmet.
– Det är som om vi vore ungdomarnas mamma och pappa. När jag är ledig finns Henrik och Lotta i huset.
Henrik Antonsson, Lotta Lönn och Patricia Stendahl är elevassistenter och i första hand med ungdomarna i skolan. Ytterligare en elevassistent finns och Lövedal har två stödfamiljer – en i Falköping och en i Bollebygd.
– Lövedal är deras hem, säger Ingridh Andéren. Det är vi skyldiga ungdomarna. De flesta har bott på flera olika ställen innan de kom hit och aldrig kommit till ro.
Lövedal har tillstånd för sju platser, men just nu bor fyra pojkar där.
– Det räcker. Vi sade då vi startade att vi aldrig skulle sätta oss i den situationen att vi var tvungna att fylla alla platserna av ekonomiska skäl.
Henrik Antonsson har arbetat där i sju år, Lotta Lönn snart tre år och Patricia Stendahl snart två år. Länsstyrelsen är nöjd med den låga personalomsättningen.
– Vi anställer elevassistenterna, inte skolan. Det är viktigare att de är hela människor än att de har högskoleutbildning. Det är min skyldighet att se till att personalen får kontinuerlig handledning och utbildning.
Michael Jensen har bott på Lövedal sedan andra klass. Christian Andersson kom i femte klass. Nu går de i åttan på Bollebygdsskolan, i samma klass.
En fråga från länsstyrelsen var ”Vem bestämmer här?” Michael Jensen svarade att det gör alla.
– Vi bestämmer tillsammans, men några regler måste följas, säger han.
– Vi kräver att ungdomarna respekterar oss vuxna, säger Henrik Antonsson. Men respekt är inget man bara får, utan jobbar sig till.
Ingen bor bara några månader på Lövedal. Alla stannar minst ett år.
– Det går inte att hjälpa en förstörd tonåring på några månader, säger Ingridh Andéren.
Michael Jensen berättar att länsstyrelsens personal frågade mycket. De ville veta om ungdomarna rökte på, om de var utsatta för sexuella övergrepp och om de fick åka till sjukhus då de var sjuka.
Michael Jensen säger att han skolkade mycket i tvåan, men har lärt sig att även om skolan är trist är det lika bra att gå dit.
Elevassistenterna är med hela dagen i skolan.
– Det är bra, säger Christian Andersson. Vi får hjälp när vi behöver och vi kan tycka till om hur de jobbar.
Tisdagar och torsdagar har de läxläsning i skolan efter klockan 16.
– Hemma kan de slappna av. Vi pratar om allt, men allt som sägs här stannar här.
På fritiden kan ungdomarna gå på Kyrkans ungdom, spela fotboll eller åka till Borås på egen hand.
– Vi ger dem förtroende, så länge det inte sviks.
Nationell granskning av HVB
Socialstyrelsen och de 21 länsstyrelserna har gjort en nationell granskning av 156 HVB, vilket är en dryg tredjedel av alla HVB i Sverige. HVB står för ”hem för vård och boende” och är enskilda eller offentliga verksamheter där barn och unga 0–18 år ges insatser av socialtjänsten.
Bara 12 av hemmen klarar sig helt från kritik. Av de övriga bedöms i de flesta fall inte bristerna som allvarliga, men i en del fall har boendet till och med tvingats stänga. Bland annat upptäcktes att omhändertagna barn utsatts för sexuella övergrepp och fysisk och psykisk misshandel eller att barn inte fått gå i skolan.
Vid tillsynen hos Lövedal intervjuades föreståndaren, två ur personalen och två ungdomar. Två föräldrar och två socialsekreterare intervjuades per telefon. Alla lämnade samstämmiga uppgifter om utbildning, kvalitet, delaktighet, säkerhet, hälsa samt känslomässiga och sociala behov. Länsstyrelsen skriver i rapporten att den familjära hållningen och den öppenhet som finns inom verksamheten är en stor tillgång för ungdomar, föräldrar och personal/medlevare. Omsorgsnivån är hög och präglad av värme.
