Borås har brunnit fyra gånger
Särskilt hårt drabbades den generation som två gånger på 1820-talet fick se sin stad totalt förhärjad av brand.
Den första stora eldsvådan inträffade lucianatten 1681. Ögonvittne till branden var landshövdingen Henrik von Vicken. I sin rapport till kungen berättade han att det uppstod en fruktansvärd blåst som förde lågorna över staden, vilken nästan helt lades i aska.
Befolkningen fick ta logi i kringliggande gårdar och de som inte fick plats där byggde kojor som skydd mot årstidens väderlek.
*
På kvällen den 14 juli 1727 utbröt brand i norra delen av staden, i brygghuset på framlidne rådman Lars Larsson Strömbergs gård. Tornväktarna i kyrktornet, som skulle vara brandvakt, hade somnat. I rådhusrättens protokoll konstateras att elden ”såväl Herrans hus som större delen av staden i aska lade”.
Efter branden infördes en ny stadsplan med ”reguljära” gator och större tomter för att hindra bränder.
*
Natten till den 20 december 1822 drabbades staden åter av brand, denna gång orsakad av en överhettad ugn i gördelmakaren Werfvins hus mellan kyrkan och torget. Allt brann ned utom den del av staden som låg norr om ungefär nuvarande Yxhammarsgatan.
*
En ny eldsvåda inträffade den 14 juli 1827, på dagen 100 år efter den andra stadsbranden. Den här gången uppstod elden av ett limkok hos snickarmästare Olsson på Sandgärdsgatan. Endast ett trettiotal hus blev kvar. Bland dem var kyrkan, prästhusen, skolhuset, stadsfängelset och Brännerigården, som ännu står kvar på sin plats vid Västerlånggatan.
Efter denna brand beslöts att Yxhammarsgatan och Brunnsgatan (nuvarande Allégatan) skulle breddas med en tomtrad och Lilla Brogatan och Västerlånggatan med en halv tomtrad. Vidare skulle det anläggas en strandgata vid Viskan för att göra det lättare att komma åt vatten vid eventuella brandtillbud.
Källa: Borås stad
