Annons

"Jag bara skrek rakt ut"

Isolde hann bara bli tre år innan mamman tog hennes liv. Trots att pappan gjorde en anmälan agerade inte socialtjänsten.
Borås • Publicerad 3 maj 2014
Foto: 

– Jag blev så jävla ledsen i går när jag läste det där om Karlskrona, det är så fruktansvärt. Jag fattar inte hur man kan misslyckas en gång till, säger Mattias Bergsten och berättar att han inte har sovit på hela natten.

Knappt ett år har hunnit passera sedan hans treåriga dotter Isolde mördades av sin egen mamma. Den 16 juni i fjol stod två poliser utanför bostaden där han precis flyttat in. I Hjortkvarn i södra delen av Örebro län.

Annons

– Vi hade gått och lagt oss jag och min sambo. Vi hade köpt en begagnad Saab på dagen, killen som sålde den var lite halvslirig. Så när det ringde på runt elva på kvällen och polisen stod utanför så ropade jag upp till henne att vi kanske hade köpt en stulen bil ändå. Men så bra var det inte. De sa bara att Isolde var död, säger Mattias Bergsten medan rösten spricker.

Han kämpar för att berätta. Om att han först inte trodde på vad de två männen sa, om att han tvingades fokusera på att få luft, att han minns varenda sekund.

– Hela kroppen slogs ut fullständigt. Jag kunde inte andas. Jag bara skrek rakt ut.

Isolde hade hittats död i ett hus norr om Motala. Där hittades även mamman livlös. Hon hade försökt ta sitt eget liv och erkände senare att hon även dödat dottern.

Genom att sätta narkotikaklassade fentanylplåster på hennes kropp, skulle den rättsmedicinska undersökningen visa.

– Just då var det bara att överleva. Det gick ungefär två veckor då jag funderade på att göra slut på allt. Jag har nog aldrig varit så konkret i de tankarna, har aldrig tänkt så innan. Jag har alltid tänkt att saker och ting går att lösa. Men så satte jag mig på en sten och bestämde mig för att jag skulle fortsätta, säger Mattias Bergsten.

Hur mår du idag?

– Det är upp och ner, fram och tillbaka. Det är som jag säger till mina kollegor att jag jobbar på dagarna och sörjer på kvällarna.

Ett halvår innan dödsbudet, i december 2012, hade hennes son gjort en så kallad orosanmälan till socialtjänsten i Motala kommun. Då hade tvisten om vårdnaden, som den nu dömda mamman hade, pågått länge mellan de två separerade.

– Hon sa att hon skulle ta livet av sig och Isolde. Man vill ju inte tro det, men vad ska man göra?

Annons

Mattias anmälan ledde dock inte till mycket.

– Jag hade önskat att de hade tagit den på allvar. Åkt dit åtminstone.

Läs hela reportaget i dagens BT eller i eBT.

Per-Johan Thörn
Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons