Minna gjorde sitt livs prövning i ”Elitstyrkans hemligheter” – sen kom cancerbeskedet

När de träffades på en toalett under en boxningstävling kunde de aldrig ana att det var början på en kärlek utöver det vanliga.

Minna Johansson var då femton och Salim Abdulahad arton år.

BT möter dem i deras bostad som andas harmoni, i både val av färg och deras blotta närvaro.

Tillsammans har de utmanats av livet, bland annat när Salim föll ner i djupt narkotikamissbruk. Men tack vare kärleken till varandra och pannben av stål har de övervunnit varenda hinder som de har ställts inför.

Träning har alltid varit en stor av deras liv och att vara starka både fysiskt och psykiskt är vad de båda alltid strävat efter och jobbat för.

Det ultimata styrketestet valde de också att anmäla sig tillsammans till. De sökte båda till Elitstyrkans hemligheter – ett tv-program där deltagarna får genomgå mycket påfrestande övningar för både kropp och psyke.

– Jag kom inte med då, bara Salim klarade det slutliga testet och kom med i programmet, säger Minna.

Året efter valde hon att anmäla sig igen. Och kom inte med då heller.

– Det var för många starka kvinnor som anmälde sig det året och det fanns inte plats för mig först. Men när en deltagare hoppade av elva dagar innan inspelningen, fick jag frågan, säger Minna.

När den väl kom blev hon livrädd, men att backa fanns inte på kartan så hon tackade ja.

– Vi spelade in i september förra året. Det var otroligt tufft och en bra övning i att släppa kontrollen, säger Minna Johansson.

Varför ville du så gärna vara med i Elitstyrkans hemligheter?

– Under många år var hela mitt fokus på Salim och att han ska må bra. Nu ville jag fokusera på mig själv och utmana mig, säger Minna.

Faktiskt blev hela resan med Elitstyrkan som en mental förberedelse inför det som skulle komma efter inspelningen.

Minnas småländska låter som perfekt för att läsa in barnböcker, mjuk och trygg. Det är precis så Salim beskriver henne. Och stark – riktigt stark, både fysiskt och mentalt. En klippa i hans liv som han har lutat sig mot de senaste sjutton åren.

Det tar inte många minuter innan känslorna och tårarna väller fram när Salim beskriver hur det är att se ”den starkaste människan han känner” drabbas av cancer.

Den maktlöshet han känner är svår att bära och han säger att han hellre hade drabbats själv än att se Minna bli sjuk. Han minns tillbaka på den dagen i augusti som beskedet kom.

– Att se Minna komma från parkeringen över gatan och titta upp mot mig i fönstret, hennes ansikte... jag såg att hon kom med dåligt besked, säger Salim och ögonen fylls med tårar.

Att hon inte lät honom följa med på läkarbesöket – som han tvingade henne till – grämer honom fortfarande.

– Jag hade gjort en röntgenundersökning innan. När läkaren ringde och sa att jag behöver komma upp igen, tänkte jag att det här skulle gå snabbt. Jag tänkte inte att jag skulle få ett cancerbesked, berättar Minna.

Men det som skulle bli ett snabbt läkarbesök förändrade Minnas och Salims liv i grunden.

Varför gick du till läkaren från första början?

– Vi var på en resa på Bali hela april och där upptäckte jag en bula på bröstkorgen. Men eftersom jag brukade träna ganska hårt antog jag att jag hade sträckt mig och tänkte inte mer på det, säger Minna och Salim fortsätter:

– Jag hade inte en bra känsla och oroade mig att det kunde vara farligt. Jag tjatade att hon skulle undersöka det efter att vi kom hem från Bali, säger Salim.

När hon till slut gjorde det fick han inte följa med.

– Jag bad henne, jag ville vara där, men hon är envis och van att klara sig själv fast hon inte längre behöver det, säger Salim och fortsätter:

– När det är ingenting brukar de inte kalla tillbaka en till sjukhuset. Jag hade en dålig känsla i magen men ville inte skrämma upp henne, så jag lät henne göra som hon ville, säger Salim.

Han beskriver sin kärlek till Minna och hur hon under åren då han brottades med narkotikamissbruk inte gav upp om honom. Hur hon med näbbar och klor kämpade för att han skulle må bra igen. Han beskriver hur just hennes kärlek bokstavligen räddade livet på honom.

– Jag hade inte varit här idag om det inte var för Minna. Hon är mitt allt och jag kan inte föreställa mig livet utan henne, säger han och ursäktar tårarna igen.

Men trots alla bekymmer har de ändå byggt ett stabilt liv ihop.

– Jag visste inte vad en familj var innan henne. Minna gav mig en familj, hon är min familj. Vi har ju växt upp tillsammans, säger Salim.

Salims uppväxt har varit långt ifrån Minnas. Han beskriver själv att han kommer från en trasig uppväxtmiljö och en trygg familj har han aldrig haft förrän han träffade Minna och hennes familj blev hans.

– Hon har alltid tagit hand om mig, nu vill jag ta hand om henne, säger Salim och tittar ömt på Minna.

Salim säger att du är envis och att du är van att ha kontroll. Kan du låta honom ta hand om dig?

– Jo, men det kan jag. Jag har blivit mycket bättre på det, säger Minna och beskriver hur tacksam hon är över kärleken som hon har i sitt liv.

Minnas cancerbesked kom nästan samtidigt som Elitstyrkans hemligheter skulle börja visas på tv. Hon valde därför tidigt att vara öppen med sin cancer och gick ut på sina sociala medier och skrev om det.

– För mig var det viktigt att jag skrev allting jag ville i det inlägget. Efter alla år då jag fick dölja mycket med Salim ville jag nu vara öppen, jag är klar med att låtsas att allting är bra, säger Minna.

Kärleken som hon fick tillbaka – av både kända och okända –var överväldigande till en början.

Hur mycket kan ni då tänka bort cancern och bara få vara Minna och Salim?

– Jag tycker att vi har blivit bra på det också. Vi gör små utflykter, åker ofta till min familj i Småland, gör saker som vi mår bra av, säger Minna.

För henne är cancern bara en parentes i livet, ytterligare ett hinder som hon måste ta sig över och det är viktigt att inte identifiera sig med sin diagnos menar hon. Att vara sjukskriven och gå hemma tycker hon inte är lika jobbigt nu, hon har fått in rutiner som hon trivs bra med. Den tiden använder hon till att ta hand om sig själv.

– Jag får inte träna lika hårt och jag orkar inte det. Istället går jag en promenad varje dag, är mycket ute i naturen för det ger mig energi, och jag virkar. Jag tar hand om mig på ett helt annat sätt idag och det är en bra läxa att lära sig, säger Minna.

För det mesta är hon vid gott mod säger hon och den energin smittar av sig på Salim, som till naturen är mer benägen att oroa sig än Minna.

– När hon ligger i sängen och inte mår så bra, ler hon ändå alltid och säger att jag ska gå till jobbet och att allting kommer att bli bra. Till och med nu är det hon som lugnar mig och tröstar mig, säger Salim.

Prognoserna för Minnas cancer är ändå goda. Men innan det besked kom och behandlingarna började var den värsta tiden för både Minna och Salim. Att höra ordet cancer förknippar man direkt med döden, menar Salim.

– Jag var så rädd. Allt jag kunde tänka var att nu dör Minna, säger Salim och torkar tårarna samtidigt som Minna tar hans hand.

Cellgifterna som hon nu får ger resultat och i veckan har Minna fått ytterligare ett positivt besked från sin läkare.

– De ringde och sa att det kanske kan vara så att jag inte behöver de sex cellgiftsbehandlingar som de sa från början. Det kanske räcker med fyra och tre har jag redan gjort, säger Minna.

Efter det följer en lång läkemedelsbehandling, innan hon förhoppningsvis blir friskförklarad.

– Och håret kan få växa ut igen, säger Minna.

Idag har hon inget hår på huvudet. Att tappa allt hår menar hon var det svåraste genom hela processen.

– Det typiskt kvinnliga, att man identifierar sig med sitt hår. Egentligen fattar jag att det är en dum grej men mitt långa hår var en stor del av mig.

När hon började märka att håret började lossna bestämde hon sig för att låta sin bästa vän som är frisör raka av henne håret.

Men själva rakningen var en känslosam process – för både henne, Salim och hennes bästis.

– Vi fick pausa och kramas alla tre, vi grät mycket, säger Minna.

– Ja, det var gruppkram, känslor och tårar. Men för mig är hon lika vacker med och utan hår. Minna finns kvar där inne, säger Salim och lägger handen på hennes hjärta.