– Det svider att behöva berätta om det här. Jag är inte så mycket för pressen ska du veta, men det här har gått så långt att det måste komma fram. Många har farit illa.

Underrättelseverksamheten – som internt kallas ”und”– är inte särskilt känd utanför polisen, men central för dem innanför polishusets väggar.

I Älvsborg har gruppen bestått av ett dussintal personer, erfarna lokala poliser i kombination med rutinerade civila medarbetare. De ska hantera och analysera information: lägga pussel och hitta samband, dela med sig av sina analyser till berörda och på så sätt bli en nyckel till lösningar för poliserna som gör jobbet på gatan eller utreder brott.

Chris, som har jobbat i många år inom Boråspolisen och har en chefsroll, säger:

– Underrättelseenheten är ju pulsådern som driver runt verksamheten. De är superviktiga. Vi behöver dem för att kunna rikta vårt arbete rätt, helt enkelt.

Krisen har tömt gruppen på poliser. Alla utom en har slutat, och även civilanställda har lämnat.

BT har talat med ett 15-tal källor. De har antingen själva jobbat i underrättelsegruppen, eller samarbetat med den. Enligt BT:s uppgiftslämnare var underrättelsegruppen för drygt två år sedan en engagerad, arbetsvillig och framgångsrik grupp.

Källorna beskriver två saker, när de vittnar om vad som hänt sedan dess: Dels hur en viktig del av brottsbekämpningen havererat på gränsen till undergång, dels hur dåligt människor har mått på jobbet.

De är eniga om orsaken.

– Jag vill vara tydlig: Hela problemet ligger på vem som är chef. Innan den nuvarande chefen kom fungerade avdelningen jättebra. Men nästan alla de som åstadkom det har slutat eller tvingats bort, säger polisen Alex.

Den nya chefen för underrättelsegruppen i polisområde Älvsborg, med placering i Borås, började våren 2021. Han hade jobbat som polis sedan 2006, men inte med underrättelseverksamhet tidigare. När han sökte tjänsten lyfte han fram sin tidigare erfarenhet som chef med personalansvar ett antal år tidigare och hur han skapat samarbete: ”I detta arbete krävdes det både att frånskilja samt rekrytera personal för att få bra verksamhet.” Han skrev också: ”Att se personer växa i sina arbetsroller är otroligt givande och tillfredsställande.”

Men i underrättelsegruppen uppstod det snabbt problem. Kim är en av dem som jobbade där:

– Man fick inte ställa frågor inför gruppen, det upplevdes som ifrågasättande av chefen. ”Du ska veta din roll”, var budskapet.

Flera säger att chefen hade en auktoritär attityd men saknade förmåga att fatta beslut, samt att han hade svårt att hantera när kvinnor sa ifrån.

Milo, som också arbetat i underrättelsegruppen, berättar att gruppen försökte lyfta fram kommunikationsproblemen som fanns redan tidigt, utan gehör hos chefen:

– Det fanns inget kommunikativt ledarskap, bara ”jag är chef, ni står under mig”.

Företagshälsovårdens undersökning 2021–22, som BT tagit del av, visar på en djup förtroendeklyfta.

100 procent av de anställda beskriver att problemen beror på ledningen och det råder en förtroendebrist för flera chefsled. 100 procent av de anställda kritiserar också brist på information och kommunikation, brister i ledning och styrning, samt otrivsamt bemötande och bristande engagemang från chefen.

De anställda larmade om problemen till facket, till skyddsombud och till högre chefer. Men säger att det inte gav något resultat.

Polisen Robin säger:

– Jag har jobbat länge inom Polismyndigheten. Det här saknar motstycke, det är så dåligt hanterat. Resultatet från arbetsmiljöundersökningen lyste illrött redan 2021. Det kom fram uppgifter om diskriminering och mobbning och det skulle det sättas stopp för, sades det. Men när det kom fram att det var chefen som var problemet – det enda problemet – var de högre cheferna inte längre lika intresserade av att sätta stopp.

En handlingsplan påbörjades. Men när BT begär ut samtliga handlingsplaner från underrättelseenhetens kansli finns det inga – och kansliet uppger att inga heller har upprättats. Genom andra kanaler får vi tag på dokumentet, som alltså lagts undan och aldrig registrerats i myndighetens diarium.

Handlingsplanen har fokus på problem med ledarskap, och vittnar om hög risk för ohälsa inom gruppen på flera punkter: brister i kommunikation, information, dialog, stöd i arbetet med mera. Planen är inte färdig: problemen beskrivs men det finns inga åtgärder föreslagna.

Snart börjar avhoppen. Eli, som också jobbat i underrättelsegruppen, sammanfattar:

– Flera personer började bli utbrända och folk slutade en efter en.

När 2022 gick mot sitt slut var bara tre personer kvar i arbete i gruppen. Bara en av dem var polis.

Även om källornas kritik handlar om en specifik chef de anser inte har fungerat påpekar flera att problemet är större än så. De är besvikna på att inte högsta ledningen tagit mer ansvar, samtidigt som de plågas av att boråsarna inte fått bästa möjliga brottsbekämpning.

Verksamheten har länge tagit stryk, beskriver BT:s källor. Underrättelsegruppen är beroende av att information kommer in från poliser, om det ska finnas något att analysera.

Polisen Mika säger:

– Det kom in mellan 80 och 120 handlingar på ett dygn när und hade som högst tryck, innan chefen började. 2022 kom det kanske fem per dygn. Polisorganisationen runt omkring brydde sig inte om att skriva in underrättelser längre, eftersom ingen tog hand om dem.

Om färre tips – eller ”handlingar” som underrättelseenheten kallar dem – kommer in kommer också mindre info ut. Infon från und kallas utsättningsinfo och är central i polisarbetet. Den kan till exempel handla om vilka kriminella som är vänner och fiender just nu, eller vilka personer man ska hålla ögonen på.

– Utsättningsinfon är basinformationen, ”det här måste alla känna till innan man åker ut och jobbar”, beskriver polisen Sam.

Peder Englund var fram till i våras chef för Centrum för kunskap och säkerhet (CKS) i Borås stad. Han har en bakgrund som polis och lång erfarenhet av underrättelsearbete. Utbytet mellan CKS och underrättelsegruppen har stoppats, vilket Peder Englund är starkt kritisk mot.

När underrättelseenheten i Borås fick en ny chef tog Englund själv kontakt med honom.

– Jag sökte kontakt för jag tycker det är oerhört viktigt. Nätverk är det absolut viktigaste som finns för en underrättelsefunktion.

Men det blev kalla handen från den nye chefen.

– Man ville inte ha någon samverkan. Som gammal underrättelsepolis tyckte jag det var ytterst märkligt.

Om man utgår från dina erfarenheter som polis. Vad ser du för risker med att en underrättelsegrupp inte fungerar?

– Underrättelser var helt avgörande för att vi skulle göra rätt prioriteringar.

Englund lyfter fram underrättelseenhetens särskilda roll när det gäller att samla och registrera information.

– Det är fullständigt meningslöst att ha register och samla på sig information om olika saker om man inte bedömer, analyserar, sammanfattar och delger andra detta.

Polismyndigheten gick ut med jobbannonser för att rekrytera nya till underrättelsegruppen. Men till samordnartjänsten – som hade ansökningsdeadline samtidigt som handlingsplanen om ledarskapet skrevs hösten 2021 – kom bara två ansökningar.

– Und är en väldigt attraktiv arbetsplats, en språngbräda, att inte poliser söker dit är en gåta, säger Alex.

Enligt BT:s källor berodde detta på att informationen om arbetsmiljöproblemen spritt sig i polisområdet.

Senare jobbannonser har fått bättre respons: mellan 13 och 46 sökande. Sex nya personer har anställts och börjat jobba i underrättelsegruppen under 2023, men de kommer inte från Borås utan pendlar in. Alla nyanställda är civilanställda utan polisbakgrund.

BT:s källor framhåller att de nya gör ett bra jobb – men att det tar tid att lära upp någon inom underrättelsearbete, särskilt på en plats där de inte har lokalkännedom från början.

Lo, en av de många poliser som samarbetar med underrättelsegruppen, säger:

– De nya i underrättelsegruppen är bra personer och de kämpar för att göra ett så bra jobb som möjligt. Men att de inte har polisiär bakgrund är ett problem – det bästa hade varit en mixad sammansättning i gruppen. Min uppfattning är att de behöver ännu mer stöttning och ledning, och det har jag har förstått på medarbetarna att de har saknat.

Mika påpekar, angående att alla nyanställda är civila:

– Om man ska hantera gängkriminella på Hässleholmen och inte har en aning om vilka de är, är det inte alltid bra med en bakgrund på Försäkringskassan eller Skatteverket. Det räcker inte. Upplärningsperioden blir så enorm, det är extremt viktigt att förstå polisarbetet.

Krisen är akut, enligt Alex. Alex har ett jobb som kan innebära hantering av gängkriminella, och är starkt beroende av underrättelsegruppen.

– Som läget är nu kan vi hamna i livsfarliga situationer. Om vi till exempel ska stanna en bil och det sitter kriminella i den behöver min skärm lysa rött redan innan jag går fram.

Normalt ska utsättningsinfo komma var och varannan dag. Alex beskriver läget i juni i år som extremt: på elva dagar kom ingen information alls från underrättelseenheten.

Just före elvadagarsglappet hade en av de nyanställda, en omvittnat duktig person, tvingats lämna underrättelsegruppen. Enligt uppgifter från flera källor med insyn avslutade chefen medarbetarens provanställning med motiveringen att han visade en ”ifrågasättande attityd” och ”chefsförakt”.

Lo är en av flera som uttrycker frustration över avslutet:

– En väldigt driven och bra kollega… det kom som en blixt från klar himmel. Vem åker nästa gång om han tvingas sluta?

Toni, Sam och Chris, som alla är poliser i Borås, instämmer i problemen med att viktig information saknas. Toni påpekar att det handlar om flera saker:

– Det är egentligen två delar i det här. Dels så blir jag förtvivlad när vi inte kan driva på arbetet i den takt som vi önskar på grund av att informationen släpar. Den andra delen är ju min och mina kollegors säkerhet.

Sam är gruppchef och har märkt att poliser börjar hitta egna vägar i systemet, när information inte når fram den vanliga vägen. De delar uppgifter med varandra i stället för att gå via underrättelsegruppen.

– Det skapas chattgrupper i appar som inte är godkända av polismyndigheten, nya chattar.

Hur ser du som gruppchef på det, att det skapas alternativa vägar?

– Det är klart att det är allvarligt när saker inte sköts den officiella vägen. Jag gör inget för att aktivt uppmana till det men jag ser mellan fingrarna med det. För att lösa brott.

Underrättelsegruppen ska agera som en ficklampa men har inte längre något batteri, säger Milo.

Milo anser till och med att krisläget som uppstått är farligt för boråsarna:

– Ja, speciellt så som det ser ut nu.

Och då tänker du på?

– Nätverk. Farliga brott sker på öppen gata.

Underrättelsegruppen är en speciell avdelning även organisatoriskt. Polisområde Älvsborg ligger under region Väst, och de högsta cheferna finns i Göteborg. Polischeferna i Borås, Mattias Ramsö och hans chef Peter Sörstedt, är ansvariga för de kritiska poliserna som är oroliga för både polisarbetets skärpa och sin och kollegornas säkerhet. Samtidigt har Ramsö och Sörstedt inte någon makt över underrättelsegruppen utan måste förlita sig på dialog – ett ord de båda återkommer till ofta under intervjun med BT.

Mattias Ramsö är chef för lokalpolisområde Borås. Han är medveten om sina medarbetares skarpa kritik:

– Ni vet säkert att underrättelsegruppen i PO Älvsborg har bytt väldigt mycket personal på kort tid. Det blev stora förändringar. Och vissa verksamheter är nog mer känsliga för det här med erfarenhet. Just underrättelsearbetet är speciellt. Det är ju inte alla poliser som passar, det går inte bara att kasta in någon.

Att bara en polis finns kvar i gruppen har varit en viktig del av kritiken från medarbetarna. Mattias Ramsö säger att det är bra med en mix och att det polisiära perspektivet tillför något. Men framför allt önskar han att verksamheten ska fungera, oavsett om det är genom poliser och civila.

– Det hänger mer på att det är rätt individ än rätt titel.

Peter Sörstedt är chef över polisområde Älvsborg, där lokalpolisområde Borås ingår.

– Att hitta en bra samverkan mellan underrättelseverksamheten och oss är oerhört nödvändigt. Det är ju den som skapar den operativa inriktningen för vår verksamhet.

Hur ser du på kritiken mot hur samarbetet med underrättelsegruppen fungerar idag?

– Det här är ju ingen ny fråga. Vi har haft en dialog om detta länge, på alla ledningsnivåer. Jag tycker att vi är på väg att bygga upp någonting bra igen.

Och hur ser du på kritiken?

– Vi har tagit till oss den. Vi har reagerat och agerat på den och vi strävar efter att få en så bra verksamhet som möjligt. Jag tror vi går mot ett år som kommer att upplevas som betydligt bättre än det förra.

Alla som riktat kritik har velat vara anonyma. Vissa talar om att de är oroliga för att bli sedda som obekväma och ”hamna i frysboxen”. Peter Sörstedt vill inte medverka till någon tystnadskultur, eller till att det ska ”kosta karriärpoäng” att säga ifrån.

– Jag gillar att personer har höjt sin röst för det säger också vilken förväntan man har, både på oss som polisområde och på det stöd man bör ha omkring sig.

Högsta chef för underrättelseverksamheten i polisregion Väst är Jens Ahlstrand i Göteborg. Han vill inte intervjuas på telefon eller i ett möte, bara besvara mejlfrågor. På frågan om vad underrättelsegruppens svåra arbetsmiljöproblem beror på skriver han:

”Vi tar frågor om arbetsmiljö på största allvar och arbetar intensivt med målet att vara en attraktiv arbetsplats med god arbetsmiljö. På en arbetsplats kan det finnas olika uppfattningar beroende på ur vilket perspektiv man beskriver läget. När det finns behov av åtgärder så vidtar vi dem, men vi är också medvetna om att en sådan process tar tid.”

Han hänvisar till personalsekretess när det gäller frågor om varför så många valt att sluta, och varför den omvittnat duktige samordnaren nyligen fick gå.

När det gäller den kritiserade gruppchefen i Älvsborg svarar Jens Ahlstrand: ”Det vore både olämpligt och direkt felaktigt om jag uttalade mig om enskilda individer, men självklart har jag förtroende för chefer och medarbetare i den organisation jag är ansvarig för.”

Frågor om minskat flöde när det gäller underrättelser, och att poliser talar om potentiell livsfara vill han inte besvara. Han skriver bland annat: ”Hur vi arbetar kan vi inte gå in på. Det hör till sakens natur att underrättelsearbete inte kan beskrivas i detalj utanför polisorganisationen eftersom det skulle undergräva vår verksamhet.”

I två år har kritiken mot underrättelsegruppens ledning funnits.

Det har gjorts anmälningar, larmats till ledningen, facket, skyddsombud, Arbetsmiljöverket, andra chefer.

Frustrationen poliserna vittnar om har fortsatt växa, och fått ökad fart när den nya, drivna samordnaren fick gå i juni.

Men plötsligt förändras läget.

Strax efter BT:s intervjuer med polischeferna kommer plötsligt uppgifter om att underrättelseenhetens gruppchef avgår. Det ska ske genast. Han ska göra sin sista arbetsdag som chef på fredag 7 juli.

Peter Sörstedt bekräftar att han nåtts av nyheten:

– Det är korrekt att han avslutar i den rollen. Sen har jag inga detaljer, men den informationen har jag fått.

Peter Sörstedt vill inte kommentera omständigheterna, men säger att arbetet redan pågår för att hitta en tillförordnad gruppchef.

Inte heller underrättelseenhetens högsta chef Jens Ahlstrand vill säga något om varför chefen plötsligt slutar, eller på vems initiativ det sker.

”Det stämmer att han inom kort tillträder en ny tjänst inom Und givetvis har jag inga ytterligare kommentarer i sak”, skriver Jens Ahlstrand i mejl.

BT har sökt underrättelsegruppens chef i Borås upprepade gånger de senaste två veckorna och skickat frågor om kritiken mot honom, utan svar.

Nyheten om att chefen slutar når Kim, som jobbat i underrättelsegruppen:

– Min spontana känsla är att det blivit för mycket när ni journalister har ställt frågor.

Kim fortsätter:

– Jag känner en enorm besvikelse över hur det blev. Var det detta som behövdes innan något hände, efter mer än två år? Skulle verkligen människor behöva må så dåligt? Var det nödvändigt att offra en hel grupp på vägen?

Fotnot: Robin, Chris, Kim, Milo, Alex, Eli, Mika, Sam, Toni och Lo har egentligen andra namn.