Ramnaparken efterlyser fler ideella krafter
Föreningen bildades 1903 och flyttade snart in i Ramnaparken. Där äger man idag elva av de tolv historiska byggnader som har flyttats dit från olika ställen genom decennierna, bland annat Ramnakyrkan från Kinnarumma och Ramslätts gästgivargård från Fritsla. Den tolfte byggnaden som rymmer Borås museum ägs av kommunen.
Föreningen äger också en stor samling av gamla kulturhistoriska föremål, bland annat en stor del av det som finns på Textilmuseet.
Byggnaderna underhålls av kommunen och föreningens verksamhet går kortfattat ut på att bevara och visa kulturhistorien från bygdens sju häraden.
– I praktiken ska vi finnas som en vänförening i samarbete med kommunen och vårt uppdrag är att göra Ramnaparken känt och locka hit folk. Vi ska förmedla kulturhistorisk kunskap och hjälpa till som ideella när museipersonalen vill det, berättar Iréne Arvidsson som är föreningens ordförande
Denna julidag när det är välbesökt i parken och kö i kaféet, samlas fyra i styrelsen för att prata med BT om verksamheten.
Föreningen med drygt 400 medlemmar anordnar föreläsningar och workshops. Man har konserter i kyrkan och under sommaren fyra söndagar med ett brett program med musikunderhållning, allsång och dans till etablerade orkestrar.
– Vi ger även ut en årsbok och vi bidrar med medel till att köpa nya föremål till samlingarna, tillägger Iréne Arvidsson.
Föreningen har små fasta utgifter men samtidigt inte heller några direkta intäkter då kan man inte ta inträde till parken.
– Vi har ju inga lokalkostnader och vi får oftast en rejäl slant från kulturnämnden. Men annars söker vi mycket bidrag ur olika stipendier och fonder, berättar Iréne Arvidsson.
Borås museum drivs av kommunen. Kaféet som är öppet större delen av sommaren har en privat ägare.
Dock menar man i styrelsen att Ramnaparken ofta glöms bort och försvinner i kommunens stora utbud av aktiviteter och besöksmål. Att det ofta är Stadsparken och centrum som nämns i alla sammanhang.
Problemet för De Sju Häradernas Kulturhistoriska Förening är som i många andra föreningar att engagera nya yngre krafter. Hjalmar Gren är med sina 30 år klart yngst i styrelsen.
– Jag har försökt få mina jämnåriga kompisar intresserade, men det är inte lätt.
Ulla Lyckestam fortsätter:
– Många yngre håller på med annat, spelar fotboll eller vad det nu är. Men jag tror när folk börjar bli 40, 50, 60 år tycker de det börjar bli viktigare med sin hembygd när de tänker att ”det är ju mina rötter”. Men att hitta representanter till styrelsen från alla olika häraden är svårt.
Marianne Lindh menar det är viktigt att man bygger nätverk och jobbar tillsammans med andra föreningar i bygden med samma intressen:
– Det är lättare för gemene man att söka sig till en lokal hembygdsförening än till oss. Därför söker vi mer samarbete direkt med olika hembygdsföreningar.
Men om styrelsens skulle lyckas locka fler och yngre krafter till föreningen, vad skulle de vilja göra då?
– Vi har pratat många gånger om att ha mer liv i stugorna, det vill säga någon som visar upp och gör något. Det kan vara olika gamla hantverk som träslöjd, att karda eller spinna. Jag tror på att försöka få husen mer levande, säger Marianne Lindh.
