Vill fortsätta utvecklas – på hemmaplan: ”Bäst för mitt liv just nu”

Efter en bra säsong både individuellt och med klubblaget Skuru IK fick Vilma Matthijs Holmberg i juni en sista chans att ta en plats i OS-truppen. Hon fanns med bland de spelare som förbundskapten Tomas Axnér tog ut till lägret i spanska Playitas, men när bruttotruppen bantades och 22 spelare blev 16 var hon inte kvar.

– Det var självklart tråkigt. Man hade velat spela OS, säger hon.

Istället föll valet på mittsexorna Linn Blohm och Anna Lagerquist, som båda har rutin från proffsspel utomlands och flera år med landslaget. Blohm är numera i ungerska topplaget Györi och Lagerquist spelar med ryska Rostov-Don.

– Det är spelare i världsklass och det är en väldigt tuff konkurrens på den positionen, säger Vilma Matthijs Holmberg.

22-åringen kommer från en mycket fin säsong med Skuru i SHE där hon ingick i säsongens all star-lag. Hennes klubb vann dessutom SM-guld för första gången på 16 år efter finalseger mot H65 Höör.

– Det går ju inte att säga annat än att det var en riktigt bra säsong. Det var inte många som trodde på oss men vi lyckades ändå ta guldet. Jag tror en av nycklarna var att vi var få i truppen och blev väldigt samspelta.

Säsongen var också utvecklande för egen del.

– Jag fick stort förtroende och växte med det, säger hon.

Men allt gick inte helt som på räls. Vänsternian Ulrika Olsson valde att bryta sitt kontrakt med klubben mitt under slutspelet efter en konflikt som påverkade hela laget. Olsson menade att hon inte fick ett nytt kontraktsförslag eftersom spelare i hennes ålder tenderar att vilja skaffa familj, något som tillbakavisades av klubben som ett missförstånd.

– Alla var väldigt tagna av situationen och hon hade flera vänner i laget. Vi förlorade också matchen direkt efteråt mot Heid, säger Vilma Matthijs Holmberg.

Själv blir hon sitt Skuru fortsatt trogen i ytterligare två år. I februari förlängdes kontraktet trots rykten om intresse från utländska klubbar. Parallellt kommer hon också att fortsätta högskolestudierna inom medie-, och kommunikationsvetenskap.

– Det kändes som det beslut som är bäst för mitt liv just nu. Jag trivs väldigt bra i Skuru och jag har en del kvar att lära. Jag vill ha en bra grund att stå på och inte gå till ett lite sämre lag utomlands bara för grejen att flytta utomlands.

Trots SM-guldet blir det tyvärr inget Champions League till hösten eftersom klubbens ekonomi sätter stopp.

– Det är ju väldigt tråkigt eftersom man vill möta internationellt motstånd från de bästa lagen i Europa, säger hon.

Vad ser du främst att du behöver utveckla i ditt spel för att ta en plats i OS-truppen till Paris 2024?

– Det är framförallt det defensiva spelet. Jag spelar för det mesta offensiv mittsexa och inte så ofta försvarsspel så där hoppas jag ta ytterligare kliv.

Hur ser du på styrkan på det lag som kommer att representera Sverige i OS?

– Det är lite av en generationsväxling nu med Isabella Gulldén och några till som slutar, men jag tycker vår förbundskapten Tomas Axnér är bra på att slussa in nya spelare. En styrka är att det är ett bra kollektiv och ingen som sticker ut.

Kommer du ha någon närmare kontakt med spelarna som är med i truppen?

– Jag har ju två lagkamrater som är med i laget (Elin Hansson och Rebecca Nilsson) som jag känner lite bättre, och så kommer jag förstås följa matcherna hemma i soffan.

Intervjun ingår i en serie om sjuhäradsidrottare som ska vara som bäst på OS om tre år.

Del 1: Simmaren Sofia Åstedt