Magnus Hallqvist: ”Det här känns inte klokt”
Laget som en gång hette Marbo och försökte skrämma motståndarna med epitetet "Tjurarna från Tygriket". Inte riktigt lika vasst som idag, om man säger så.
Magic väger tyngre.
Klart att basketfolket svävar på små moln. I går såg M7-höjdarna Bertil Larsson, Per Källman och Charles Barton ut som små barn på julafton. Men om Magic är en tomte ska vi låta vara osagt. Ett megastjärna i basketligan dock.
Meritmässigt är det som om Bill Clinton skulle vara kommunfullmäktiges ordförande en dag, eller om Bill Gates tog spakarna för Pulsen.
Alla är unika och legender inom sina respektive område.
Nu är det bara så att Magic Johnson är basketspelare och basket inte är gigantiskt i Sverige. Okej, 725 personer på gårdagskvällens träning är imponerande, men det säger mer om vad boråsarna egentligen vill ha. En högkvalitativ match i Korac cup – njaeee. Men en hejdundrande happening med en superkändis – visst. Inget genuint basketintresse, snarare en törst efter god underhållning.
Men det är klart, kalabaliken när Magic landade på Landvetter och trängseln på träningen snuddar vid popstjärneklass.
Magic Johnson är självklart den störste idrottsman som någonsin har spelat i ett Sjuhäradslag. Men konkurrensen är större av vad man tror.
Nikolaj Drozdetskij i Borås HC var nästan lika ofattbart.
Kontrasten var ännu större än Magic i dagens M7.
En världsspelare i Sveriges tredje ishockeydivision.
Drozdetskij kom till Borås för lite drygt tio år sedan. En del uppståndelse, visst, men miltals från cirkus Magic. Tidsandan är annorlunda nu och marknadsföringen bra mycket mer intensiv.
Och basket är basket.
Men Drozdetskij kom, sågs – och segrade. Han var fortfarande en världsspelare och kunde ha gått in i vilket elitserielag som helst.
Han stannade i Borås HC i sex säsonger och såg nästan ensam till att laget lämnade harvandet i tvåan och gjorde heroiska insatser när de lyckades att hänga kvar i division I.
Även det magiskt.
För Magic Johnson blir det fyra dagar och en match i Borås. En kort men intensiv tid.
Hans första dag i Borås gick i 180 knyck, från ankomsten till Landvetter via en underhållande presskonferens på Grand i Borås till en tumultartad träning i Boråshallen. Där fick han för andra gången i sitt liv träffa sina lagkamrater.
Träningen är för övrigt ett kapitel för sig. Först joggar laget runt och tycker bara att det är pinsamt. Sedan gör Johnson några läckra passningar bakom ryggen, lufsar runt, vilar en stund och går in igen.
När Barton instruerar spelarna står Johnson och kliar sig på hakan och tittar upp i taket. Där står han – i en liten håla långt bort från Los Angeles.
Undra vad han tänker.
Vem som bestämmer står annars snart klart. Alla bollar går igenom Magic, han pekar med hela handen till Barton och ger sedan Mirsad Dubo tummen upp efter en trepoängare.
Och publiken jublar.
Förresten, hörde ni hoandet på planen? Varje gång Magic ville påkalla uppmärksamhet hördes ett "ho-ho".
Lite lustigt, faktiskt.
Magic hade ett ord för dagens match: show-time.
Redan efter presskonferensen tror jag honom.