Johan Rydén: ”Bergdalen ger konkurrenterna en onödig fördel”
För den lokala damfotbollens skull hade jag önskat att den här krönikan skulle vara fylld med optimism och framtidstro. Att det skulle vara rimligt att tro på Bergdalen inför lördagens seriepremiär.
Som boråsare vill man ju verkligen att Bergdalen skall hålla sig kvar. Inte bara för att det är viktigt för damfotbollen i Sjuhärad med ett elitlag. Utan även för att man valt att satsa hemvävt och behållit hela det lag som spelade upp klubben.
Det finns ju något romantiskt med ett hemvävt lag där spelarna kämpar för klubbmärket. Och nykomlingshunger är Bergdalens stora hopp. Såväl spelare som ledare talar just om hungern när man pratar med dem.
Personligen tänker jag mest på hur försäsongen sett ut. Huvudfrågan är varför man bara har spelat fyra träningsmatcher?
Spontant tycker jag att det snarare luktar ultima- än elitfotboll. Det är extra konstigt eftersom Bergdalen har nio nyförvärv i truppen, och alla vet att det tar tid att spela in nya spelare. Det tar extra lång tid om man inte kan spela elva mot elva på träning. Det kan inte Bergdalen.
Jag vet att fjolårssäsongen blev extremt lång. Men det räcker inte att gömma sig bakom det. I Bergdalens sista match mötte man seriekonkurrenten Bromölla. De har således exakt samma förutsättningar rent tidsmässigt. Sett till erfarenhet har Bromölla fler spelare med elitrutin – och man har spelat åtta träningsmatcher. Skåningarna känns således betydligt bättre förberedda för premiär.
Visst är säsongen 26 omgångar lång, och man kan växa in i serien. Men det känns alltså ändå som att Bergdalen ger konkurrenterna en onödig fördel.
På lördag åker boråsarna till Uppsala för premiär borta mot en av seriefavoriterna. På ett sätt är det bra att möta ett tippat topplag – man har ju inte någon som helst press på sig. Samtidigt finns det en uppenbar risk för att åka på en riktig käftsmäll.
Vi får hoppas att laget är mentalt förberett på att det kan bli en tung start på serien. Det är ju inte så många spelare i Boråslaget som vet vad som väntar på Studenternas på lördagseftermiddagen. Bara Sara Lindén och Lisa Malmström har någon större vana av elitfotboll.
Både spelare och tränare Linnea Liljegärd har varit inne på att man måste spela taktiskt, att man inte får bjuda på ytor. Det är klokt tänkt, men att spela med ett tajt och lågt försvar är också något man måste träna på i match. Inte minst eftersom man måste hitta sätt att få till vassa kontringar.
Här känns det som att Sara Lindéns skicklighet i att få fast bollen och Izabella Bergströms fart är två nyckelfaktorer. Lindén får även en jätteuppgift i att agera mentor åt yngre spelare.
Ta Maja Wrångemyr som exempel. Det är ingen tvekan om annat än att hon är en jättetalang. Men Elfsborgsförvärvet har aldrig spelat högre än division III, vilket i princip är en annan sport än elitettan. Man får räkna med att det kommer ta ett tag för henne att lära sig hur man tar sig förbi elitbackar.
För damfotbollen i bygdens skull får vi hoppas att det inte tar för lång tid för Bergdalenspelarna att lära sig att spela elitfotboll.