Gert Hansen lämnar a-laget: ”Knät håller inte”

När man nämner Gert Hansen så kontrar många med det dundrande tillslaget. Och det vet han om.

– Jag har alltid skjutit hårt. Jag har bland annat gjort två mål på utspark i division IV när jag var 17-18 år. Det blev en del skriverier om det, säger han, när vi träffas i lägenheten i centrala Borås.

Två kryckor med gulsvarta klisterremsor står lutade mot diskbänken och på köksbordet ligger smärtstillande tabletter med varningstrianglar. Den godmodige smålänningen är inte van vid att äta medicin, men att sätta in en protes i ett knä som drabbats av två korsbandsskador och artros känns även för en härdad fotbollsinvalid.

Läkaren har sagt att han inte längre kommer att kunna stå och mata stenhårda skott på mål och då tycker han inte att han längre kan leverera på den nivå som a-lagsmålvakterna förtjänar.

– Jag vill prioritera min hälsa och det ska bli skönt att kunna vara ledig på sommaren som alla andra, men det betyder inte att jag lämnar Elfsborg helt – jag har öppnat för att fortsätta med ungdomslagen och för en dialog med klubben. Jag är inte färdig med fotbollen.

Känner du till någon annan målvaktstränare som gjort 21 säsonger i allsvenskan?

– Nej, det är nog unikt.

Gert Hansen började spela fotboll i Nissafors och var forward innan han blev målvakt.

– Jag fick hoppa in när den ordinarie målvakten blev febersjuk och eftersom jag hade stått i mål i handboll. Och sen blev jag kvar.

Spelarkarriären fortsatte i Grimsås och J Södra tills knäproblemen blev så svåra att Hansen uppmanades att sluta.

– Men jag kunde inte lägga av helt utan blev spelande tränare i Äspered.

Det var i den rollen han stötte på Johan Wiland för första gången.

– Vi mötte Rydboholm och var helt överlägsna men de hade en målvakt som spikade igen och tog allt så jag tipsade Elfsborg.

Gert Hansen och Johan Wiland kom båda till Elfsborg 1997. Hansen gjorde någon månad som målvaktstränare i U21 innan han plockades upp i A-laget medan Wiland fick göra ett par år i ungdomslagen innan han tog över efter Anders Bogsjö. Det var på den tiden när målvaktstränarjobbet sköttes under ett pass i veckan och inte på heltid.

– Det är den största resan jag har gjort med någon målvakt, säger Gert Hansen, som genom åren har jobbat med många – förutom Wiland bland andra Ante Covic, Kenneth Höie, Håkan Svensson, Abbas Hassan och de senaste åren – Kevin Stuhr Ellegaard.

– Wiland är den största talang jag har sett. Det var fantastiskt att se honom guldåret 2006 – då släppte han inte in många mål.

Inte många är 19 mål över 26 omgångar. I tolv matcher höll han nollan. Så har det inte sett ut i år.

– Elfsborg har släppt in flest mål i allsvenskan och det känns inget vidare Men då har Kevin ändå tagit många bollar och man kan varken skylla bara på honom eller backlinjen. Försvarsspelet börjar längst fram.

Har ni inte tränat extra defensivt med tanke på hur det har sett ut?

– Jo, men det har uppenbarligen inte hjälpt, Jag tror att det behövs en ny röst. Men om jag finge prata med den nye målvaktstränaren skulle jag ge rådet att börja från scratch och ge både David (Olsson) och Kevin matcher under försäsongen och sedan välja en etta. Och om Kevin, som är en utpräglad matchmålvakt, får fortsatt förtroende så hade David nog mått väl av att bli utlånad.

Gert Hansens år i Elfsborg sammanfaller till stor del med klubbens storhetstid. När han ska summera lyfter han fram alla unga målvaktstalanger han varit med och tagit fram, men naturligtvis även de båda SM-gulden 2006 och 2012, cupgulden 2001 och 2003 och europaspelet.

– Ett tag gick det som ett självspelande piano. Det fanns en positiv anda och det kändes som att vi var oslagbara.

Vad behöver Elfsborg göra nu?

– Börja på ny kula. Men exakt vad eller hur vet jag inte. Det får Stefan Andreasson & Co lösa.

När Elfsborg avslutar den turbulenta säsongen 2017 hemma mot Norrköping på söndag finns den sjukskrivne målvaktstränaren på plats på Borås Arena. Sen ska han börja fundera på vad han ska göra härnäst. Länge kombinerade han tränarjobbet med att var fastighetsskötare och om han återgår till den branschen vet han inte.

– Jag har inte bråttom, jag ska fundera lite.

Kommer du att sakna A-laget?

– Ja det är klart. Som målvaktstränare ingår man i en liten grupp som blir nästan som en andra kärnfamilj. Vi har umgåtts både på och utanför planen.