Därför måste Paludan tillåtas bränna Koranen
Efter upploppen under påsken, till följd av den danske extrempolitikern Rasmus Paludans brännande av Koranen, har röster höjts att denna handling bör ses som hets mot folkgrupp. Detta är något som bland andra som Nadim Ghazale ger uttryck för i en debattartikel i Expressen samt under sin medverkan i Sveriges Radio den 19 april. Till denna retorik ansluter sig vänsterpartisterna Tommy Josefsson och Solveig Lindh genom sin insändare i Borås Tidning 22/4.
Tycker jag att Rasmus Paludans agerande var onödigt? Definitivt. Omoraliskt? Kanske. Olagligt? Absolut inte. En sådan förändring av lagen hade inneburit att Sverige skulle ha inskränkt yttrandefriheten och infört hädelselagar. Det vill säga ett förbud mot kritik av religiösa övertygelser. Den individuella rätten att kritisera tankar och idéer ska begränsas för att skydda en annan individs övertygelse.
Ghazale, Josefsson och Lindh använder retoriken ”riktiga muslimer som blir uppriktigt ledsna, sårade och uppgivna”, samt att ”många yngre muslimer har känt sig kränkta” till följd av provokationerna.
Vi kan ställa oss frågan om folk i sådana fall måste demonstrera på offentliga torg när de kan riskera att kränka, uppröra och såra andra människor. Idéer och övertygelser utmanas vid en provokation eller ifrågasättande. På detta sätt kan människor ändra eller förstärka sin ståndpunkt. Den prövas. Ska detta nu begränsas för att våldsverkare inte kan besinna sig?
”Det är en farlig väg att gå om individers övertygelser ska fredas från kritik.”
Yttrandefriheten innebär att ens övertygelse ska tillåtas bli ifrågasatt och kritiseras av oliktänkande med åsikter som inte delas av individen. Detta är definitionen av en demokrati, att tillåtas uttrycka, kritisera och ifrågasätta saker man ogillar, utan att riskera att bli misshandlad eller mördad för sina åsikter.
Mot denna bakgrund är det skrämmande att se hur lokalpolisen Ghazale tycks hålla med dem som önskar få sin övertygelse fredad. Lika skrämmande, men kanske inte lika förvånande, är att vänsterpartisterna Josefsson och Lindh anför en önskan om att tysta oliktänkande. Detta antingen genom att förbjuda människor rätten att torgföra sina budskap eller att de ska störas ut.
Vidare menar Ghazale att Palundans manifestation ägde rum ”under missbrukandet av yttrandefriheten”. På vilket sätt missbrukar man yttrandefriheten genom att nyttja den? Är grundproblematiken för Ghazale vem det är som nyttjar den? För det är samma polis som använt just den svenska yttrandefriheten för att uttrycka sina åsikter om att ”Israel är cancer”. Men han är snabb att vilja begränsa andras rätt till yttrandefrihet i sin text i Expressen, som han undertecknat i sin roll som polis. Detta är oroväckande. Är detta uttalande något som delas av polisledningen i Borås?
Det är en farlig väg att gå om individers övertygelser ska fredas från kritik. Går gränsen vid religiös övertygelse, eller ska den även omfatta ideologisk övertygelse? Om inte, vad blir då konsekvensen när individer tillämpar sin religiösa övertygelse i en politisk anda?
En bok kan omöjligt representera en människa eller en folkgrupp, oavsett vad Ghazale försöker ge sken av i sin debattartikel när han skriver ”för alla som delar era yttre attribut”.
En sak kan jag dock ge Ghazale rätt i. Polisen måste få rätt verktyg för att kunna hantera upplopp i Sverige. Detta handlar om att ge polisen möjlighet att bland annat använda sig av tårgas, vattenkanoner och gummikulor. Detta är något som vårt parti ensamt förespråkat sedan många år tillbaka.
De individer som inte kan acceptera svensk yttrandefrihet och demokrati bör istället ta sig en funderare om Sverige är rätt land att bo i. Sårade känslor ska inte diktera svensk lagstiftning och våld ska inte tvinga det svenska samhället till en förändring. Våldsverkarna ska fängslas och straffas, och i de fall där det är möjligt även utvisas.
Andreas Exner (SD), kommunalråd i Borås
