Det började i rädsla. För tre år sedan stod Maria Ringsén och skruvade sig vid en fjällbäck. Hon vågade inte ta sig över.

– Jag gruvade mig tills jag nästan började gråta. Jag tänkte ”ta ett skutt för fasen”. Men det tog jättelång tid innan jag vågade, berättar hon.

Men nu hoppar hon lätt över bäcken som rinner bakom Tonys Restaurang på Hestra. Att hoppa upp, ner, böja sig under och häva sig över är inte längre något som skrämmer. Efter en snabb överblick kan hon snabbt peka ut flera potentiella hinder att ta sig runt.

– Jag var ute och körde bil i helgen och sa ”kan vi stanna här, här är ett bra räcke”. Då fick jag svaret ”nej, nu får du ge dig, nu åker vi”, säger hon.

– Ta fram barnasinnet säger jag. Inget hinder är för litet.

Under tre års tid har Maria Ringsén kört ”tantparkour” på sina promenader – som nu blivit betydligt mycket svettigare än tidigare. Parkour i sig är en träningsform som går ut på att smidigt kunna ta sig över olika hinder i omgivningen. Anledningen till att Maria Ringsén valt att lägga till ordet tant framför handlar varken om kön eller ålder. Istället pratar hon om mentalitet.

– Strunta i vad folk tycker och tänker. Det är lite tant. Är man rädd för vad folk tycker är man inte tant, säger hon.

Hon förklarar att hon inte bryr sig om någon kollar när hon duckar under räcken, hoppar upp och ner på elskåp eller balanserar på trottoarkanter.

– Jag bara vinkar om någon glor, säger hon.

”Tantparkour” menar Maria lockar fram lekfullheten igen. Dessutom lär hon sig vad kroppen klarar av och orkar.

– Varför har jag slutat hoppa på den här stenen. Varför har jag slutat att överhuvudtaget hoppa från saker. Klarar mina knän och ben det längre? Det är för att testa sig själv och hålla kvar lite kapacitet.

För bara några veckor sedan bestämde Maria sig för att hon vill göra ”tantparkour” till något mer. Hon startade ett Instagramkonto där hon börjat lägga upp videos för att visa andra vilka hinder som faktiskt inte behöver vara just ett hinder.

– Min förhoppning är att det ska bli en positiv folkrörelse. Vi får väl se om det blir det eller om det bara blir mitt eget lilla påhitt.

– Det kan man ju inte veta. Man måste prova och kasta sig ut, säger hon.