Elfsborgsstjärnan skojar – med ett djupare syfte
Med en vit porslinsmugg i handen kliver Niklas Hult ut ur entrén till hotellet. Lunchkaffet får följa med till intervjun.
– Vi tar intervjun ute, va?
32-åringen skiner ikapp med solen när han slår sig ner på en stenbänk i en liten, pittoresk minipark där en fontän omges av sju välansade träd med oidentifierbar citrusfrukt hängandes från sina grenar.
– Det är något med det här ljuset, alltså. Det ger energi.
Han är klädd i shorts, t-shirt och badtofflor och har klämt in en intervju mellan lunchen och lagets lediga eftermiddag.
Kort före lägrets start ändrades planerna för Elfsborg, som flyttades från sitt bokade boende till ett helt annat, en halvtimmes bilväg österut. Det tycks som att klubben i och med det drog en vinstlott; nu bor de på en lyxresort med allt som kan önskas och lite till.
– Det har varit grymma förutsättningar hittills. Vi var lite oroliga inför lägret, när vi pratade med killarna som hade varit med på landslagets januariturné här, för de sa att fotbollsplanerna inte hade varit så bra. Men vi har en kanonplan hittills, säger Hult.
Intervjun äger rum dagen efter 4–1-förlusten mot FC Köpenhamn, och analysen i Elfsborgslägret lyder att laget stod för en bra första timma, lyckades mycket med det presspel som övats in, och att 2–1-målet var bittert att släppa in. Efter en mängd spelarbyten visade sig FCK:s truppbredd vilket gav ytterligare två mål.
Även om lördagens match sällan blir ihågkommen särskilt länge för Niklas Hult har han goda minnen från Estadio Algarve, den tidigare EM-arenan som matchen spelades på.
– Det var där jag fick något av mitt genombrott i Elfsborg. Det var inför säsongen 2011, vi var här på träningsläger och jag tror att jag gjorde två mål på tre matcher. Jag kände att jag verkligen fick ett lyft då, säger han.
Vem i Elfsborgstruppen får det där lyftet 2023?
– Det är så svårt att svara på, för vi har många unga killar som ser spännande ut. Noah (Söderberg) fick väl ett lyft redan förra året men är fortfarande en spelare som jag tror kan blomma ut ännu mer. Förra året blev han mer inkastad och gjorde det bra, nu kommer han att ha mer ansvar när han spelar och det tror jag att han kan växa med.
Söderberg är en väldigt allsidig mittfältare – men vad ser du som hans spets?
– I mina ögon är det just att han är så allround som är hans spets. Han är nästan en exakt kopia av Marcus Rohdén i mina ögon: du vet precis vad du får, och du får det i 90 minuter. Han petar in några bollar per säsong, fyller alltid på i boxen, täcker ytor, är rejäl i närkamperna och bra med bollen. En väldigt bra spelartyp att ha i ett lag.
Just Rohdén har ryktats hem till Elfsborg – även om det just nu går väldigt bra för honom i italienska Frosinone.
Finns det plats för både Söderberg och Rohdén i en elva?
– Kommer ”Roddan” hem får vi sälja Noah... Skämt åsido, har du två eller rent av tre sådana spelare så får andra möjlighet att vara väldigt kreativa. Sedan går det inte att ha elva likadana förstås, det krävs balans.
Hult flyttade precis som Sebastian Holmén hem till Elfsborg i somras efter utlandskarriärer. Johan Larsson har gjort det tidigare och Simon Hedlund öppnade nyligen för att göra likadant kommande sommar. Hult avslöjar att han ofta försöker få Rohdén att göra likadant, för att maxa Elfsborgs möjligheter att utmana allra högst i tabellen 2023.
– Jag har hetsat mycket på honom, särskilt sedan jag kom hem. Frågat när han kommer, skrivit att han inte får göra för bra matcher i Italien nu och sånt där. Men det verkar ha slagit åt andra hållet – han brukar väl snitta ett mål och en assist per säsong och nu gör han sitt bästa poängår någonsin, haha.
Rohdén har tagit en ordinarie startplats, gjort tre mål och fem assists – i Frosinone som leder Serie B överlägset och rusar mot Serie A.
– För oss i Elfsborg kanske det inte är superbra, men det är klart att man unnar en så nära vän den framgången, säger Hult.
Om Frosinone går upp i Serie A och vill förlänga hans kontrakt – bör han haka på?
– 100 procent, ja. Det är få förunnat att spela i topp fem-ligorna. Han har redan gjort det och kommer chansen igen så säger man inte nej, det finns liksom inte.
För ett år sedan var Hult i tyska Hannover, och efter en intervju med tyska Bild citerades han så här: ”När jag lämnade Sverige var planen alltid att komma tillbaka en dag, men planer ändras, vi trivs utomlands”. Några månader senare skrev han på för Elfsborg.
– Jag minns inte exakt hur frågan ställdes, men jag var väldigt irriterad efter den intervjun. Jag upplevde att jag felciterades och att de översatte väldigt dåligt. Vad jag sa var att allt var öppet, det var i det läget som Hannover kom med ett förlängningsförslag.
Senare kom han och hustrun Rebecca fram till att det inte skulle bli en fortsättning i Tyskland.
– När vi fattade det beslutet ringde jag Stefan Andreasson och meddelade det. Då satte det igång någon slags diskussion med Elfsborg, samtidigt som vi inte hade bestämt om vi skulle flytta hem eller till ett annat land. Jag hade erbjudanden från Cypern, Grekland och en annan tysk klubb, men när vi där hemma tittade på alla möjligheter kändes det rätt att flytta hem till Borås och Elfsborg.
Är du övertygad om att du är i Sverige för gott eller lockar det att åka på ett fotbollsäventyr långt bort som vissa gör i slutet av karriären?
– Nej, jag trivs så jäkla bra. Efter inkörningsperioden med att skaffa bostad, få in barnen på förskola, komma in i laget och sånt så har jag de senaste månaderna känt att allt är så himla bra nu. Rutiner i vardagen, nära till våra familjer – och fotbollen är verkligen skitrolig. Vi är några i laget som varit med om mycket men som fortfarande känns hungriga och fräscha. Jag är inte hemma för att runda av, jag ska bli bättre.
13 februari fyller Niklas Hult 33 år. Med det är den vindsnabbe vänsterbacken äldst i laget. På hemmaplan har han en dotter och en son, fyra respektive två år gamla. Ur flera perspektiv kan han jämföra de två rollerna.
– Jag gillar att skoja med mina barn, jag kan springa runt och jaga dem en timme på morgonen innan träningen. Vi leker och busar, och ofta är det jag som sätter igång det... Lite den rollen har jag i Elfsborg med.
Du jagar dina medspelare?
– Haha, nej, men jag gillar att skoja och få upp energin.
Mitt i det skojfriska som är så signifikativt för Niklas Hult finns ett djup i resonemanget som sedan följer:
– Jag är övertygad om att med en skön stämning i ett lag, och att alla har nära till skratt även på träning, så är det lättare att både slappna av och ta för sig mer på och utanför planen. Det ska vara högt i tak både vid skämt och allvar – och om vi äldre spelare, kalla oss ”lagpappor”, skojar med alla, även de yngre som kanske inte fått så mycket speltid, så tror jag att de känner sig ännu mer som en del av laget. Det räcker inte att ha elva spelare, alla behövs. Det är lätt att säga, men det gäller att leva upp till det också.
Niklas Hult om...
...sitt bästa minne från utlandskarriären: ”Jag har alltid drömt om att någon gång få spela Champions League, och att jag fick göra det (jmed AEK Aten) kommer jag att bära med mig för evigt. Att gå in på planen till den hymnen gav gåshud på riktigt. Första hemmamatchen mot Benfica inför 80 000 åskådare var mäktig. Vi mötte Bayern München och Ajax också – och att i de matcherna känna att 'fan, så mycket sämre än de här världsstjärnorna är jag inte'. Det är små detaljer ibland, och det försöker jag säga till lagets yngre spelare nu, att det är så lite till som krävs ibland.”
...åttamiljonersvillan i Borås som han och familjen flyttade in i under hösten: ”Lyxvilla? Nej, det vet jag inte. Men det är ett fint, gammalt hus som närmar sig 100 år. Jag önskar att jag var händig, men det är jag inte. Fast det är kul att se hur saker fungerar på riktigt, man tvingas lära sig när man bott i lägenhet så länge. Vi får ta in hantverkare när vi ska fixa något större, men klippa gräs och sånt där ska jag nog klara av...”
...flytten till Nice 2014: ”Det var tufft i början, det var bara jag och en brasse som inte var fransktalande. Tränaren sa direkt till mig att han skulle översätta vissa delar – på dålig engelska – till mig i två månader, sedan förväntade han sig att jag skulle kunna åtminstone fotbollsfranska. Jag pluggade varje dag.”