Skulle inte vilja ha sommar året om
Vädergudarna serverade minusgrader till boråsarna för någon vecka sedan. Så mycken fägring som gick till sista vilan på grund av dessa frostnätter. Men det är så det är på våra breddgrader.
Igår gick jag runt i mina föräldrars trädgård och fotade den skönhet som överlevde vädergudarnas nycker. Kärleksörten med sina gammalrosa blommor, Blomsterkålen som lyste i vitt och lila. Den rosa Ölandstoken och Prästkragarna som inte ville ge upp riktigt än. Och så jordgubbsplantorna som till och med bar en och annan liten blomknopp.
Det finns en inbyggd sorgsenhet i hösten, men om man vänder blicken bortom det karga är livet fortfarande på riktigt. När jag ser de tappra överlevarna, är jag säker på att jag inte skulle vilja ha sommar året om. Jag förstår också vad jag har att förlora om jag i onödan dröjer kvar i det som en gång varit.