Historien om en bild

INNSBRUCK

I dag hade jag eftermiddagsuppdraget att beskriva och föreviga de mäktiga svenska supportermarscherna till matcharenan.

Att få en överskådlig bild – bildligt och bokstavligt menat – av ett sådant jättetåg är inte lätt.

Men kul. Inga andra svenska fotografer i Innsbruck kan ta sådana bilder eftersom de måste vara på plats på arenan toktidigt.

Vad göra? Jag gick marschsträckan lång tills jag kom till ett elvavåningshus. Träffade en dam i porten som, efter att jag förklarat mitt ärende, bjöd in mig till tredje våningen.

Från hennes balkong där skymde ett träd min sikt för mycket. Jag tackade för mig och tog hissen upp till tionde våningen och hoppades att någon skulle vara hemma.

Träff direkt. De gladlynta Innsbruckstudentskorna som bodde där såg visserligen förvånade ut när de öppnade dörren, men var glada över att jag kan tyska och visade mig vägen till balkongen.

Därifrån fick jag en perfekt överblick av det mäktiga tåget av svenskar. Resultatet återfinns på sidan 38 i torsdagens tidning.

Grannen på balkongen bredvid njöt av skådespelet de många gulklädda bjöd på. När hon fick veta att jag är svensk frågade hon lite förundrat:

– Det måste väl vara helt tomt i Sverige nu?

Jag förklarade att vi faktiskt är några fler än de som är i Österrike - även om de är många.

ERIK JULLANDER